Mysterium #8: Bestraffaren

Varför spelar Kalmars Abiola Dauda aldrig 90 minuter? Varför dömer Jonas Eriksson så många straffar? Och varför får Elfsborgs mittbackshårding Andreas Augustsson så många frisparkar med sig? Offside tog reda på svaren.

Förra året gjordes sex procent av de allsvenska målen på straff. Jonas Eriksson utdömde nästan dubbelt så många straffar som närmaste kollega.

i förhör: jonas eriksson (fifadomare)

FL: Varför pekar du så gärna på straffpunkten?

JE: Ja, det kan man ju verkligen fråga sig…

FL: Så du har inget svar?

JE: Alltså, jag tror att det handlar om slumpen. Ibland har man många straffsituationer i en match, ibland har man det inte. Visst, jag kan erkänna att jag kanske blåste någon straff för mycket förra året, men då ska man veta att jag missade någon också.

FL: Men du toppade ju straffligan 2010 också. Hur förklarar du det?

JE: Äh, du kanske borde ringa upp mina domarkollegor och fråga varför de dömer så få straffar istället?

FL: Samtidigt noterar jag att du 2009 bara dömde en enda straff. Två år senare dömer du elva. Vad är det som har hänt med dig?

JE: Stämmer verkligen det? Alltså … vi har samma direktiv och regler som vanligt, så där är det ju ingen skillnad. Domarlegendaren Ulf »Utta« Eriksson har visserligen sagt flera gånger att det döms för lite straffar i Allsvenskan, men det är inte så att jag börjat blåsa mer straff för det.

FL: Min misstanke är att det har med självförtroende att göra. Är det lättare för dig att peka på straffpunkten i dag än för fem, sex år sedan, när du var lite grönare?

JE: Jo, så är det definitivt. En bra domare är lugn och trygg och går liksom på autopilot. En bra domare tänker inte: »Oj, tänk om jag blåser straff nu, hur reagerar publiken då?« Med åren har jag ju blivit tryggare i min roll, och i dag är det säkert lättare för mig att peka på straffpunkten i ett hett derby än vad det var förr. Det är precis som för spelarna, jag menar Tobias Hysén placerar sina straffsparkar mycket kyligare i dag än för ett par år sedan, och en tränare vågar göra större taktiska förändringar med lite rutin innanför västen. Jag minns inte exakt när jag dömde min första straff i Allsvenskan, men jag minns att den var mycket nervigare att blåsa än vad det är i dag.

FL: Du är den ende nordiske domaren som får döma i EM i sommar. Det verkar löna sig att blåsa många straffar.

JE: Nej, så är det absolut inte! Men jag tror att man gynnas om man visar att man vågar ta obekväma beslut. Att blåsa straff är ett stort beslut. Det blir väl mål i åtta av tio fall ungefär, så det gäller att vara säker på sin sak. När det gäller en frispark på mittplan är det inte så jäkla petigt, där kan man gå mer på känsla – »han kanske hakade i honom där« och så vidare. Men när det gäller straffar så måste man vara helt säker.

FL: Okej, är du nöjd med de elva du utdömde 2011 då?

JE: Någon var som sagt felaktig, och någon missade jag… Men ja, på det stora hela är jag nöjd.

Vilka allsvenska gåtor gnager du på? Gilla Fotbollsmagasinet Offside på Facebook och kasta ut din fråga. Kanske får du svar från Sveriges nördigaste fotbollsläsekrets – kanske kan du också ge svaret på någon annans mysterium. 

Dessutom kan du läsa alla tio mysterierna – och mycket, mycket mer – i Offside #2 2012, som finns i butik.