Sveriges största fotbollsmagasin

Logga in

Användarmeny

Dialog om Blåvitt

FOTO: Johan Orrenius

I måndags åkte Johan Orrenius och jag till Kamratgården. IFK Göteborg hade bjudit in fotbollsjournalister, först för lunch, sedan för »taktiksnack« med Mikael Stahre och därefter ett fotbollspass under ledning av samma tränare. 
Initiativet var givetvis bra. Blåvitt tjänar på att smickra de journalister som bevakar dem och journalister känner sig välkomna och får i bästa fall lite bättre förståelse för hur Stahre vill att IFK Göteborg ska spela 2013.
Men vad åkte vi därifrån med?
Så här lät det när Johan och jag summerade vår eftermiddag på en spårvagn på väg hem från Kamratgården. 

Johan: Tyckte du spagetti bolognesen var god?
Jag: Så där. Kanske är det så att Blåvitts kock inte kryddar så mycket då det kan leda till oro i spelarnas magar? 
Johan: Men det var fint i matsalen.

Jag: Mmm. Ljust och fräscht.

Johan: Såg du Bjärsas mjukisbyxor när han satt där i matsalen?

Jag: Jag noterade dem, ja. Oerhört vida. Pösiga.

Johan: Något annat du tänkte på när vi satt och käkade tillsammans med spelarna?

Jag: Var det inte lite låg stämning? Jag tyckte inte det var så glatt, spelarna såg trötta ut.

Johan: Kanske för att vi var där. Men man saknar ju tugget från Selakovic. 

Jag: Men Håkan Mild såg pigg ut. 

Johan: Och Micke Stahre pratade högt när han höll sitt anförande. 

Jag: För högt?

Johan: Nej, det är sådan han är. Det går ihop med hans ledarskap. Energisk. Det är all in, som han brukar säga. Inget jävla mellanläge.

Jag: Men han sa inte all in en enda gång under den timme som han snackade.

Johan: Han gick all in på att inte säga all in.

Jag: Tänkte du på när han sade »hockey och basket är inte som fotboll, inget sker av en slump«?

Johan: Ja, där blev det lite konstigt. Han menade väl att det inte spelar någon roll hur mycket de förbereder sig, det kan alltid vara »en dålig jävla domare«, som han sade, som avgör matchen. Eller ett skott som studsar på ryggen och in. 

Jag: Han gick ju igenom Blåvitts grundprinciper vad det gäller det taktiska. 4-4-2, hög intensitet i presspelet, djupledsspel, två sittande centrala mittfältare, inte så värst mycket kantspel av de offensiva spelarna, ytterbackar som ska avancera… Lät det inte ganska mycket som det spel som man försökte spela i fjol?

Johan: Jo, men han sade också att de skulle spela lite »rakare« i år än förra året. Att han och spelarna skulle gynnas av att de hade en säsong tillsammans i bagaget. Men det lät också ganska mycket som att det blir mycket kontringsspel i år. Eller vad säger du?

Jag: Ja. Jag vet inte, jag får bara känslan av att Blåvitt förlitar sig ganska mycket på motståndarnas brister, snarare än deras egen förmåga. Eller är jag fel på det?

Johan: Nej, lite den känslan fick jag också. Reagerade också på att Stahre förklarade Häckens framgångar i fjol med att »de kom in ett flow«. Så enkelt är det väl inte? Hade varit intressant att ha haft Peter Gerhardsson i rummet också.
Jag: Men det råder inga tvivel om att Stahre har stora förhoppningar på Jakob Johansson i år. Han nämndes flitigt. Och nye vänsterbacken, Ludwig Augustinsson, kommer stå för mer finess och smarta lösningar än vad Logi Valgardsson gjorde förra året. Det sade han nästan mellan raderna, va?

Johan: Japp. Jag tyckte det var intressant att han hade noterat att svensk fotboll blivit sämre på försvarsspel de senaste åren. Jag håller väl med honom i hans förklaring: utbildningen inom svensk fotboll har mer gått åt det individanpassade hållet. Dessutom är det nog som Stahre säger, »konstgräset spelar sin roll«. Och många yngre spelare som kommer fram i dag är ju skolade på konstgräs.

Jag: Ja, Mild höll med. Han tyckte definitivt att svenska lag blivit sämre på försvarsspel. Men också att han noterat att det var på väg tillbaka lite. Det är kanske positivt.
Johan: Stahre är nog väldigt glad att Bjärsa är i laget.

Jag: Undrar var han hittade sina mjukisbyxor?
Johan: Tänkte du på vad Stahre och Mild sade när någon frågade varför svenska lag har så olika upplägg på sina försäsonger? Att några åker till USA, andra till La Manga, några spelar träningsmatcher tidigt på försäsongen, andra sent?
Jag: Vad är du ute efter?

Johan: Blåvitt har ju hängt i Spanien halva försäsongen. Vi vet ju hur tråkigt många spelare tycker det är. Hade jag varit tränare hade jag dragit till USA, om budgeten tillät. Men Mild har väl någon gång sagt att »det roligaste under ett träningsläger ska vara att träna, inte allt annat.« Kanske är det därför som de alltid åker till Spanien?

Jag: Det låter som Håkan Mild.
Johan: Vet vad som är ett typiskt Stahre-citat då? »Kul är inte alltid bra, men bra är alltid kul.« Jag tror han var rätt nöjd när han satte den.

Jag: Du gillar Stahre, va?

Johan: Ja, jag smittas ändå av hans intensitet. Men det är ju inte samma sak som att säga att han är rätt tränare för IFK Göteborg.
Jag: Vad tror du om Blåvitt i år då?
Johan: Lite bättre än förra året, men bara ett par placeringar. Du då?

Jag: Samma.
 

 

Smygläsning

Supportern som kom in från läktaren

Redan som femåring började Steve Davies drömma om att få spela för West Ham United. Eftersom han växte upp i Rushden borde han normalt sett ha hållit på Rushden Town, eller möjligen Northampton eller Coventry, men efter att ha sett West Ham besegra Fulham i FA-cupfinalen 1975 föll han pladask. – Jag visste direkt att West Ham var mitt...

Läs mer om numret här | Köp numret | Prenumerera