Sveriges största fotbollsmagasin

Logga in

Användarmeny

Sätt fotbollen i fokus

Foto: Peter Widing

Av: Henrik Ystén

I går publicerade Aftonbladet en artikel om det svenska damlandslaget och budskapet var tydligt: »Landslagets krav: ›Lägg ner hånen‹.« Spelarna fick gå till attack för att omvärlden ständigt jämför herr- och damfotboll. Lotta Schelin sade: »Så långt har vi väl kommit att man fattar att vi har olika fysiska förutsättningar. Det kan ju inte vara så svårt?« Det tycks ju på det hela taget som ett gott uppsåt från tidningens sida. De vill hissa damfotbollen på dess egna villkor. Men vid närmare eftertanke: Vad kom det här ifrån? Det var ju inte direkt Schelin&Co som efter avslutat träningspass frustrerade sprang ut till reportrarna för att lätta sina hjärtan. Är det inte tidningen som i själva verket genom sin publicering aktualiserar jämförelserna? Kort sagt: Eftersom det är dumt att jämföra, skit då i att ödsla den tid ni får med landslagsspelarna på att prata om det här – och uppmärksamma istället damfotbollen som just damfotboll. 

Nu är inte media de enda syndarna. Även folk som jobbar inom damfotbollen har svårt för att hålla tungan rätt i mun. I förra veckan konstaterade Tyresös tränare Tony Gustavsson för TV4 att hans spelare Verónica Boquete var »damfotbollens Xavi«. Och inför Champions League-finalen mellan Lyon och Wolfsburg lade det franska lagets tränare Patrice Lair ut texten om sin trupp: »Skulle jag jämföra laget med några herrar just nu skulle jag jämföra det med Bayern München eftersom vi kan spela både långt och kort.« Vid samma presskonferens tvingades för övrigt Lotta Schelin svara på frågan om hon skulle »göra en Zlatan« och gå till storsatsande PSG. Anfallaren svarade fyndigt: »Istället för att jag går från Lyon till PSG borde kanske Zlatan gå från PSG till Lyon.«

På Offside har vi med jämna mellanrum fått pisk för att vi skriver för lite om damfotboll. En av orsakerna har varit att vi väjt för att göra jämförelser. Därmed har vi inte kunnat ta de enkla vägarna och bygga in damfotbollen i den äldre herrfotbollens rika kontext. Det har varit lätt att på uppstuds värka fram ett porträtt på Emir Bajrami genom att väva in honom i en tradition av landslagsspelare som kallats »osvenska«, och därmed bara fått agera landslagsjokrar genom åren (Anders Limpar, Pär Zetterberg, Jocke Nilsson, Nacka Skoglund, Chippen Wilhelmsson). Det har varit svårare att snabbt hitta avstampet in en story om man ska skriva om till exempel Kosovare Asllani. Det vill säga om man vill undvika att för femtioelfte gången kalla henne »damfotbollens Zlatan« (vilket jag tycker att varje svensk med självaktning borde vilja).  

I kväll träningsspelar Sverige mot Brasilien på Söderstadion. Det är den sista matchen före EM-genrepet mot England i början av juli. Förhoppningsvis slipper vi under tiden fram till dess fler på förhand konstruerade vinklar på temat herr- och damfotboll. Sedan räknar jag med att det fortsätter som det brukar – med jämförelser mellan vad Hamréns spelare skulle fått i ersättning om de vann EM i fjol (vilken hypotetisk fråga!) och vad Sundhages spelare får om de vinner EM i sommar. Men det tar vi då.

Till sist, i det nummer som når prenumeranterna denna vecka har vi skrivit om den svenska centrallinjen i sommarens EM. Personligen var det de texter jag uppskattade mest när jag korrekturläste numret. Rekommenderas!

Smygläsning

Supportern som kom in från läktaren

Redan som femåring började Steve Davies drömma om att få spela för West Ham United. Eftersom han växte upp i Rushden borde han normalt sett ha hållit på Rushden Town, eller möjligen Northampton eller Coventry, men efter att ha sett West Ham besegra Fulham i FA-cupfinalen 1975 föll han pladask. – Jag visste direkt att West Ham var mitt...

Läs mer om numret här | Köp numret | Prenumerera