Sveriges största fotbollsmagasin

Logga in

Användarmeny

Spelare bliv vid din läst

FOTO: GLYN KIRK/SCANPIX

Av: Henrik Ystén

Det var en lycklig Michael Laudrup som hissade ligacupbucklan efter att hans Swansea besegrat Bradford med 5–0 i går. Det var unikt – Swansea hade under sin 100-åriga historia aldrig tidigare vunnit en stor titel.
Det fanns också något unikt i att managern var en före detta storspelare. 
Det var inte särskilt länge sedan gamla spelare per automatik fick en tränarkarriär bara de yppade intresse för att leda ett lag. Ja, ibland behövde de inte ens yppa intresse, det räckte med att vara i närheten (minns Tomas Brolin/Attilio Lombardo i Crystal Palace). Tanken var ju rationell: de som själva bäst kunde spela borde också vara de som bäst lär ut. Det var på den tiden som Arrigo Sacchi fick stå till svars för att han – som aldrig haft en framgångsrik karriär – skulle coacha världens bästa fotbollslag och Milantränare ilsket replikerade: »Man behöver inte ha varit häst för att vara en bra jockey.«

Det är andra tider nu. Visst finns det före detta duktiga spelare som leder stora lag (Mancini, Ancelotti, Guardiola), men trenden i tiden är att en José Mourinho – som sedan tidig ålder bestämde sig för att bli tränare istället för spelare – är bättre skickad att coacha ett lag. När Expressen i helgen intervjuade Henrik Larsson fick vi ytterligare ett exempel på det. Den förre landslagsstjärnan berättade att han, sedan han lämnat tränaruppdraget i Landskrona Bois, bara hade fått påstötning från en enda klubb – IK Brage. »Annars är det inget som kommit in«, berättade Larsson ärligt. 
Det påminde mig om att franska tidningen France Football för några veckor sedan publicerade en längre artikel om Zinedine Zidanes tid efter karriären. Den störste har nämligen bestämt sig och genomgår just nu en tränarutbildning. Tidningen raljerade redan i ingressen: »Den här sent påkomna idén är ett mysterium. Vad försiggår i hans huvud egentligen?« Och sedan följde en mängd personer som ifrågasatte om ZZ, som under hela karriären utmärkte sig för att vara tillbakadragen, skulle kunna bli en bra tränare. Några gav honom rådet att ta en storklubb direkt – eftersom han inte skulle klara av det vardagliga slitet i en mindre klubb. Andra avrådde honom helt från att fullfölja kursen. 

Jag läste med sorg i hjärtat. Det gör ont när stora spelare som Larsson och Zidane inte kan surfa sig kvar på en räkmacka i fotbollsvärlden. Samtidigt inser jag förstås att det är ett sundhetstecken för fotbollen. Tränarjobbet skiljer sig från spelarjobbet och det är rimligt att en Henrik Larsson bevisar sig hålla som coach innan erbjudandena haglar över honom. Många har fallerat före honom. 
Här nedan är min topplista på spelare som borde ha förblivit ihågkomna som spelare. Har du egna förslag – eller positiva exempel på spelare som borde bli bra coacher – ös på med kommentarer i fältet. 

1) Lothar Matthäus 
Som spelare: Världsmästare 1990. EM-guld 1980. Sju ligatitlar i Bundesliga, en i Serie A. Ballon d’Or 1990.  
Som tränare: Började bra – ligaguld i serbiska ligan 2003 med Partizan Belgrad, hans andra klubb i karriären. Sedan dess har det gått utför. Tre år som förbundskapten för Ungern gav lite att glädjas åt, inte heller hans tre månader i brasilianska Atletico Paranaense. Och efter mediokra insatser i Salzburg, Maccabi Natanya och Bulgarien (landslag) är han i dag arbetssökande och vill ta över ett lag i Tyskland. Än så länge har ingen nappat. 

2) Diego Maradona
Som spelare:
Minst och bäst. Vann Serie A på egen hand med Napoli 1987 och 1990. Världsmästare 1986.
Som tränare: Tog över argentinska Le Deportivo Mandiyu där han knep en seger på tre månader. I Racing Avellanda stannade han bara i fyra månader. Den verkligen tränarkarriären tog egentligen fart först 2008 då han tog över argentinska landslaget vilket han stupade med redan i kvartsfinalen i VM 2010. Senaste uppdraget: Al Wasl i Förenade Arabemiraten. 

3) Michel Platini
Som spelare: Den självklare nummer tio. Ligavinnare i Frankrike och Italien. Vinnare av Ballon d’Or 1983, 1984 och 1985.
Som tränare: Blev förbundskapten för Frankrike direkt efter den aktiva karriären avslutats. Lyckades inte ta landslaget till VM 1990 och i EM 1992 åkte laget ut redan i gruppspelet. 

4) Ruud Gullit
Som spelare: Holländsk mästare, italiensk mästare, FA-cupvinnare, europeisk mästare… Ballon d’Or-vinnare 1987.
Som tränare: Ärvde posten som tränare redan när han spelade i Chelsea. Tog sedan över Newcastle 1998 och såg ut att gå en framgångsrik tränarkarriär till mötes när det följdes upp med Feyenoord. Sedan vände det. En tid i LA Galaxy blev till en galen utflykt till tjetjenska Terek Grozny.

5) Hristo Stoichkov
Som spelare: Tre ligatitlar i Bulgarien, fem i Spanien. Guldskon 1989.
Som tränare: Fick uppdraget som bulgarisk förbundskapten men imponerade inte. Fortsättningen har varit en uppvisning i att klamra sig fast vid jobbet: Celta Vigo (i andradivisionen, Marmelodi Sundowns (Sydafrika), Litex Lovetch…

 

Smygläsning

Supportern som kom in från läktaren

Redan som femåring började Steve Davies drömma om att få spela för West Ham United. Eftersom han växte upp i Rushden borde han normalt sett ha hållit på Rushden Town, eller möjligen Northampton eller Coventry, men efter att ha sett West Ham besegra Fulham i FA-cupfinalen 1975 föll han pladask. – Jag visste direkt att West Ham var mitt...

Läs mer om numret här | Köp numret | Prenumerera