Sveriges största fotbollsmagasin

Logga in

Användarmeny

Mentalt självmål av Sundhage

I måndags berättade förbundskapten Pia Sundhage i Olof Lundhs podcast att »livscoachen« Mia Törnblom ska börja arbeta med landslaget. 

– Vi planerar för att vi ska ta ett steg till och gå från bra till bättre och lägga till en del i vårt ledarskap och då ska vi prata om prestation och självkänsla, sade Sundhage. Istället för stolpe ut ska det bli stolpe in, vi ska ta ett steg till. Om vi lägger till den här lilla biten förutom en massa fotbollstekniska och taktiska grejer så tror vi att det stora hela blir så mycket bättre.


I går pratade Johan Orrenius och jag om Pia Sundhages beslut i vår egen podcast. Jag berättade hur besviken och upprörd jag är. Men eftersom jag formulerar mig bättre bakom tangentbordet än bakom podcastmikrofonen, ska jag nu förklara mer i detalj varför jag anser att det här är ett stort skämt. 


Men först en liten undran: Varför har det varit så tyst på sportsajterna och på sportsidorna? Ingen, verkligen ingen, har ifrågasatt beslutet. Ingen har ens undrat vad det här kan leda till. Inte de stora sportredaktionerna, inte de kollegor som så ofta tycker och attackerar. Inte ens de som blir vansinnigt upprörda för att de inte får en medieguide med telefonnummer till fotbollsspelare på en allsvensk upptaktsträff har reagerat. Jag vägrar tro att alla sportjournalister i landet kramar Törnbloms böcker om kvällarna innan de ska somna. Frågan återstår: Varför har det här med Mia Törnblom passerat så obemärkt förbi?


Fan vet. Jag kan bara gissa. En gissning är att man inte vet vad Mia Törnblom svamlar om. Man kanske tror att hon är psykolog? Men nej, hon har ofta påpekat hur stolt hon är över det faktum att hon har »noll högskolepoäng«. En annan gissning är att man inte bryr sig. Det är trist om det är så. En tredje gissning är att man har för stor respekt för Pia Sundhage. Hon är som Johan påpekade i vår podcast, »kanske Sveriges mest omtyckta person«. 


Min respekt är stor för Sundhage. Det vill jag vara tydlig med. Hon sitter inne på större och vassare fotbollskunskaper än nästan samtliga tränare som jag träffat under mina åtta år som fotbollsjournalist. Men beslutet att hämta in Törnblom gör att jag tappar förtroende för Sundhage.



Och nu kommer vi alltså till kontentan: Pia Sundhage – Mia Törnblom – landslaget. 


Först och främst måste vi klargöra en sak – Törnbloms metoder, som så många andra livscoachers mumbojumbosvammel – har inget stöd överhuvudtaget i modern psykologisk- och idrottspsykologisk forskning. Däremot finns det ett överväldigande stöd för att det har motsatt effekt.


I vår podcast nämnde jag Magnus Lindwall. Lindwall forskar och undervisar i psykologi – framför allt idrottspsykologi – vid Göteborgs universitet. Han hörde av sig sent i går.

– Törnbloms metoder är pseudovetenskapliga, menar han. Det är faktiskt bara en snabb tvåfotsdribbling från horoskop, Tarot-kort och placebospikmattor om man ska hårdra det. Likt dessa produkter säljer hon sitt budskap skickligt, men innehållet ramlar ihop som ett korthus så fort man skalar av limmet i form av högoktanigt placebo. 


Det är ingen underdrift att konstatera att Lindwall är ännu mer upprörd än vad jag är. Varför är han det?

– Det finns tonvis med forskning som säger samma sak: poppsykologi, som Törnblom och så många andra sprider, riskerar oftare att stjälpa än hjälpa. I bästa fall kan man uppnå lite kortsiktig inspiration och några igenkänningsskratt som inte sätter käppar i hjulet för det långsiktiga arbetet. I troligaste fall har man slösat värdefull tid och pengar på något som baseras på allt annat än systematisk kunskap och som kan förvirra och skapa sämre förutsättningar för spelarutveckling och prestation. Inom bland annat medicin och ekonomi kallas detta för »opportunity cost«, det vill säga även om inte metoden som används är direkt skadlig för prestationen, så distraherar den från det som har större sannolikhet att fungera och hjälpa.  


Så vad kan det här få för effekter?

– Även om inte Törnbloms ovetenskapliga ingång kommer att skada landslagets prestation direkt så är risken uppenbar att man lägger värdefull tid, tankverksamhet och sannolikt en hel del pengar i onödan, säger Lindwall. Istället för att söka hjälp från mer tillförlitliga källor, till exempel från personer som har vetenskaplig utbildning inom idrottspsykologi i botten och som jobbar praktiskt på fältet. Till skillnad från för 10-15 år sedan råder det idag inte längre brist på sådan kompetens i Sverige. Här har utvecklingen gått snabbt framåt, tyvärr har inte fältet hängt med.



Lindwall vill göra en liknelse. Lika gärna som att landslaget plockar in Törnblom kunde landslaget plockat in en gammal spelare som varit skadad som deras nya landslagsläkare. Spelarens personliga erfarenheter skulle då hjälpa mer än en läkares kompetens. Eller så tar man in en kostrådgivare som egentligen inte har mer kvalifikationer än att hen gillar mat och vet vad som funkade bra för hen – vad som var gott, vad som var äckligt. Men så gör man ju inte – det hade varit oseriöst. Men att plocka in en person som ska möblera om i människors hjärnor? Lätt!


Lindwall: 

– Att ta in Törnblom som mental tränare, även om det bara handlar om kortsiktig inspiration, utgör inget annat än att glasklart självmål, rent utvecklingsmässigt. I förlängningen sänder det även ut tydliga signaler på okunskap gällande området idrottspsykologi och mental träning överlag och att man hellre i jakten på framgång prioriterar anekdoter och kändiskänsla än logik, systematisk kunskap och vetenskap.


Lindwall har i flera år försökt väcka svenskarna från den carpe diem-utbredda lev i nuet poppsykologi som tar allt större plats för varje år som går.  

– En viktig aspekt som många uppenbart har missat är att poppsykologer som Törnblom egentligen främst sysslar med underhållning och inspiration, inte kunskapsförmedling. Många verkar tyvärr ha problem, framför allt de själva men även deras konsumenter, att skilja på vad som är just underhållning och inspiration och vad som är kunskap. De flesta poppsykologer nöjer sig dock inte med att sälja sin metod till individer och företag som underhållning utan försöker ofta sprida sin metod som generell kunskap om området. De vill paketera om sina egna erfarenheter till en generell metod som ska hjälpa och vara giltig även för andra och på så sätt även vara folkbildande och bidra med kunskap till området gällande t ex coaching, ledarskap, självkänsla, eller mental träning. Ivrigt påhejade av bokförlag med smak för det enkla och folkliga som säljer bygger man ut sina högst subjektiva upplevelser och tankar till ett helt nytt revolutionerande teoribygge som upplevs stå stadigt i verkligheten och nu kan förändra världen.


Lindwall är precis som jag förvånad över att ingen i media reagerat på Sundhages initiativ. 

– Kanske är inte de som intervjuar poppsykologer inom idrotten tillräckligt skolade i kritiskt tänkande? Kanske är de inte motiverade, har inte tid eller tillåtelse av chefen att gräva djupare och ge en mer nyanserad bild? Kanske är inte nyanserat och komplext tillräckligt sexigt jämfört med snabbt, naket och enkelt. I vissa stunder kan man undra om dessa coacher och poppsykologer blivit stämplade som »untouchables« av media.


Är Lindwall bara bitter? Är han avundsjuk på Törnbloms och alla andra livscoachers ekonomiska framgångar? Eller är han bara förbannad då inte han fick frågan av Pia Sundhage?

– Jag är inte ute efter jobbet som mental tränare hos damlandslaget; det finns andra kollegor på fältet med vetenskaplig kunskap i botten som gör det jobbet bättre. Det här ingår i mitt jobb, jag är betald med skattemedel för att göra det, det vill säga att kommunicera med omkringliggande samhället kring mitt område. Ett mindre ädelt, men minst lika starkt, motiv är att jag älskar fotboll och tycker att landslaget förtjänar och behöver den bästa hjälp de kan få. Det innefattar så lite pseudo-vetenskap och enkla sanningar som möjligt.


Jag berättar att Johan och jag i vår podcast tog upp en mer konkret problematik: Vad händer om två, tre personer i landslaget tycker att Törnbloms »du är bra som du är«-prat är bullshit?

– Det är inte orimligt att några stycken i landslaget har läst ett par kurser idrottspsykologi. Då kommer de sitta där och slita sig i håret. Men vad ska de göra? Ska de ställa sig upp och säga att det här kan vara skadligt? Vågar de göra det när de vet att det är Pia Sundhage som bestämt att Törnblom nu ska bli deras mentala tränare?



Vi får väl se vad som händer. 












 

I sin nya bok Vad jag pratar om när jag pratar om fotboll skriver Olof Lundh om sina erfarenheter från de 20 år han har bevakat fotboll, och då kanske framförallt om vad som sker utanför linjerna. Han skriver bl a om turerna kring den

Den 29 juli är Matt Damon tillbaka i rollen som Jason Bourne. Medverkar i filmen gör också bl a Alicia Vikander och Tommy Lee Jones. 

Skicka din adress och svaret på frågan nedan till tavling

Vi säger grattis till Tomas Stark, Gunnar Käll och Patrik Edman som alla visste att Grimsby kallas för The Mariners. De vinner två biobiljetter var till Grimsby. Grimsby med Sacha Baron Cohen och Mark Strong i huvudrollerna handlar om en MI6-

Smygläsning

Förbundskapten utan land

För 20 år sedan flydde Albert Bunjaki från Kosovo till Sverige för att rädda sitt liv. I dag är han tillbaka i sitt hemland för att försöka bygga ett landslag. Men han har inga matchtröjor och inga pengar, och laget får inte ens spela vänskapsmatcher.

Läs mer om numret här | Köp numret | Prenumerera