»Drygt 50 procent på lägret blir elitspelare«

Forskare talar om sen specialisering och distrikt skrotar ­elitsatsningar. Claes Eriksson, spelarutbildningsansvarig på ­förbundet, anser inte att detta är tecken på att den mjuka linjen härskar i svensk fotboll.

Numera får ingen under 13 år vinna en serie eller cup. Vad säger fotbollshjärtat?

– Att det är tråkigt att en sådan åtgärd behövs, men att jag förstår den. Anledningen är alla de tröstlösa samtal om resultathets med föräldrar och ledare som förts i många år.

Annons

Regeln innebär att du, som ansvarig för Elitläger och ungdomslandslag, snart stöter på 15-åringar utan samma erfarenhet av cupspel som tidigare generationer. Påverkar det ditt arbete?

– Regeln omfattar barn, och när spelarna blir 13 har de fortfarande en tid som ungdomar att förbereda sig för vad som komma skall.

Att Halland och Skåne inte skickar dist­riktslag till förbundets elitläger i sommar måste ändå påverka din vardag lite mer. 

– Ja, det är tråkigt. Framför allt för de spelare från distrikten som inte får delta. Skåne och Halland separerar en del av fotbolls­familjen, det beklagar jag.

Distrikten väljer istället att fokusera på ledarutbildningar. Förstår du dem?

– Utbildning av ledare är viktigt, men det är också viktigt att ge de unga som nått längst i utvecklingen stimulans i form av ett läger. Vi bär alla ett ansvar för att fostra de bästa spelarna vi kan, och det ansvaret kan man inte bara skjuta över på andra.

Men nu anser ju distrikten inte att lägren fostrar de bästa. De ser det bara som en meningslös utslagning eftersom de som åker till Halmstad ändå inte blir elitspelare i slutändan.

– De som säger så har fel. Drygt 50 procent av lägerbesökarna blir elitspelare. Men resonemanget du nämner stöter jag ofta på, och det bygger på att folk tycker att alla på lägret borde bli elitspelare. Det är en matematisk omöjlighet. Elitklubbarnas A-trupper innehåller ungefär 25 spelare, utspridda på cirka 15 årskullar. Så i snitt är det knappt två från varje årskull som ingår i truppen. Ta det gånger 16 lag i Allsvenskan och 16 i Superettan så kan du räkna själv.

Vad säger du då till dem som menar att det är omöjligt att avgöra om en 15-åring blir bra i slutändan?

– Att de har rätt! Ingen kan förutspå det. Men det är inte det som Utvecklingslägret, som det numera heter, är till för. Det ska stimulera dem som har hunnit längst, och att de som åker till Halmstad i sin tur ska peppa kompisarna där hemma. De tänker: »Är han en av de bästa i Sverige just nu? Jag ligger ju inte långt efter honom.«

Systemet främjar ändå junioren som faktiskt får åka. Med tanke på att det kan vara kompisen där hemma som är det verkliga löftet, är det så klokt?

– Ja, eftersom de bästa ska uppmuntras. Om ingen av lägerdeltagarna hade blivit elitspelare hade jag förstått kritiken, men där är vi inte. Samtidigt måste vi givetvis parallellt stimulera dem som inte har nått så långt i sin utveckling.

Hur gör ni det?

– Med »Future-projektet« som har tuffat på i några år. Spelare mellan 15 och 17,5 år som är sena in i puberteten men håller hög klass i saker som spelförståelse registreras i distrikten som »Future-spelare«. De får bland annat åka på läger till Bosön. När ledare och föräldrar undrar varför Kalle, som inte är bäst i laget, får åka till Bosön startas en diskussion som ger mycket kunskap i klubbarna på sikt. Projektet gör oss unika i samhället: mig veter­ligen finns det ingen skola som riktar sig till dem som är sena i utvecklingen, i skolan ses de mer som ett problem. Vi lyfter upp killarna istället. Och vi har redan sett effekten. Jesper Karlsson (IF Elfsborg) och Calle Johansson (Kalmar FF) är två »Future-spelare« som slagit igenom i Allsvenskan.

Att talanger kan fångas in i steg två är ju bra, men är du inte rädd att det selekterande systemet gör att ni ändå missar för många på vägen? 

Annons

– Även de som inte tas ut till läger noteras ute i distrikten. Och våra läger och landslag ska inte vara enda vägen framåt. Det finns många vägar till toppen, men en sak är jag säker på: man måste fortfarande träna jätte­mycket för att nå hela vägen. Gör man det märks det tids nog.

Med andra ord är du för en tidig specialisering. 

– Det sa jag inte! Fotboll ska inte vara som gymnastik, utan erbjuda fler möjligheter att ta sig fram på. Jag säger bara att man för att bli bra måste få in mycket träning. Däremot behöver det kanske inte bara vara fotboll. Man kan syssla med många sporter, satsa på fotboll sent och ändå lyckas. Det enda jag vet är att man inte kan sitta i soffan de första 13 åren och spela TV-spel och sedan bli bra på fotboll. Då får man nöja sig med att vara bra på TV-spel.

U-landslagen har på senare år radat upp framgångar. Handen på hjärtat, känner du inte att talangutvecklingskritikerna borde se på resultaten och bara hålla käft?

– Absolut inte. Jag har jobbat med fotboll i 40 år och vet att det alltid finns åsikter. Vi ska inte heller slå oss för bröstet bara för att vi har tagit några medaljer. Framgångarna beror mycket på konstgräset – ungdomar tränar med bättre kvalitet och i större dos tack vare ett underlag som håller året runt. En ung spelare av i dag har helt enkelt mycket mer fotbollsträning i kroppen än tidigare. De generationer som står på tur att visa upp sig har fått ut full effekt av detta så … ja, de spelare vi får se de närmaste åren kommer att vara ännu bättre än de vi fått se hittills.