Sveriges största fotbollsmagasin

Logga in

Användarmeny

Guldfoten har lämnat oss

I natt somnade Hans »Guldfot« Jeppson in i sin bostad i Romförorten Olgiata. Han blev 87 år gammal. Våra tankar går till Hasses familj.

Men vi tänker också på att en pionjär och älskad fotbollsspelare, både i England, Italien och Sverige, har lämnat oss. Vi frågade en familjemedlem om det var okej att vi återpublicerar en text som vi skrev 2008. »Självklart, Hasse skulle uppskatta detta«, blev svaret. 

 

 

 

Ur Offside 1/2008

När Glenn Hysén skrev på för Liverpool 1989 hade bara två svenskar spelat i den engelska ligan. En av dem var Hasse »Guldfot« Jeppson från Kungsbacka. 1951 gjorde Jeppson elva matcher för Charlton. Ett år senare var han världens dyraste spelare.

Pionjären med guldfoten

När det svenska landslaget flög till Brasilien i juni 1950 för att spela VM saknades de tre bästa spelarna. Efter OS-guldet 1948 hade Milan värvat Gunnar Gren, Gunnar Nordahl och  Nisse Liedholm. Proffs var inte tillåtna i landslaget och Putte Kock, ledamot i Uttagningskommittén, ersatte Gre-No-Li med innertrion Pal-Jep-Sko, bestående av Calle Palmér, Malmö FF, Hasse Jeppson, Djurgården och »Nacka« Skoglund, då i AIK.
Sverige tog brons i turneringen, Jeppson gjorde två mål i första matchen mot Italien och skapade ett rykte om sig i fotbollsvärlden.
Ändå framstod en framtid som proffs avlägsen. Jeppson – som också tillhörde Sverige-eliten i tennis och ofta spelade mot nykrönte Gustav VI Adolf och Marcus »Dodde« Wallenberg Jr – arbetade som försäljare för Facit. Efter VM--turneringen fick han en förfrågan om ett jobb i Brasilien.
– För att få anställningen var det lämpligt att jag åkte till london och läste en kurs i engelska, berättar Jeppson, 82 år, på telefon från sitt hem i Romförorten Olgiata. Jag ringde till olika klubbar för att undersöka om jag kunde spela fotboll när jag var där. Charlton nappade.

Ett år tidigare hade Dan Ekner blivit första svensk i engelska ligan när han gjorde fyra matcher för Portsmouth. Hasse Jeppson, som gick under smeknamnet »Guldfot«, gjorde som sin föregångare och ordnade ett specialtillstånd så att han kunde spela som amatör, och formellt fortfarande tillhöra Djurgården. Den 6 januari 1951 flyttade han in i ett enkelt härbärge i norra London. Dagen därpå debuterade han när Charlton, som låg näst sist i serien, mötte bottenkonkurrenten Sheffield Wednesday.
– I den 93:e minuten stod det 1-1 när det kom en lång boll från kanten. Planen var lerig och besvärlig. Vad hände? Jo, bollen tvärstannade framför mål. Jag rusade fram och slog in den. Det var en hygglig debut.

Jeppson fortsatte att leverera; efter att han avgjort bortaderbyt mot Chelsea med två mål in-kvarterade Charltons ledning honom på e-xklu-siva Buckingham Palace Hotel. Där blev han kvar under resten av Englands-vistelsen.
– Det mest intressanta som hände under mina tre månader i London var när vi mötte Arsenal på Highbury. Charlton vann med 5-2. Det fantastiska var att undertecknad gjorde tre mål. Jag fick matchbollen och jag har kvar den på sommarstället på Gottskär.
Tre månader efter debuten på The Valley var Jeppson het på den internationella transfermarknaden. På elva matcher hade han gjort nio mål och räddat kvar Charlton i högsta serien. Efter att han spelat färdigt den svenska säsongen – och vunnit skytteligan – med Djurgården köptes han av Atalanta, gjorde 26 mål och utsågs till årets spelare i Italien.
– Efter den säsongen var det budgivning om mig. Napolis ordförande Achille Lauro, som också var borg-mästare hade lovat Neapelborna att om de röstade på honom skulle han värva landets bäste spelare. Han höll löftet.
Övergångssumman på 107 miljoner lire gjorde Jeppson från Kungsbacka till världens dyraste spelare. Kraven från Napolifansen var höga.
– I en av mina första matcher för Napoli slog en motståndare av benen på mig. Någon i publiken skrek »È caduto ’o banco ’e Napule!« Napolis bank har fallit! Efter det hade jag smeknamnet »’O banco ’e Napule«.
Efter fyra år och 52 mål för Napoli varvade Jeppson ner med en säsong i Torino innan han slutade med fotboll, 32 år gammal. Hans gamle tennis-partner »Dodde« Wallenberg ordnade ett jobb åt honom på Atlas Copco, där han så småningom avancerade till VD för företagets Italienfilial.

När magasinet Football Italia i fjol utsåg tidernas elva i Napoli bestod tremannaanfallet av Careca, Maradona och Jeppson.

Reporter: Erik Almqvist

Smygläsning

Emil Bergström om indoktrinering

 När började det?– Mitt första Djurgårdenminne är när min pappa Björn tog med mig till Stadions familje­läktare. Då var jag fem år. Sedan dess har Djurgården varit något självklart. Som liten sov jag i Djurgårdenlakan och hade lagbilder på väggarna. På skolfotot hade jag Djurgårdentröja tre år i rad. Mamma hade hellre sett...

Läs mer om numret här | Köp numret | Prenumerera