Spelarfru sökes

I Holland trodde mina medspelare att jag var homosexuell när jag varken hade flickvän eller sexuellt utbyte med prostituerade. Här hemma i Sverige är glåporden visserligen färre, men jag påminns ofta om mitt civilstånd.

– Haglund, hur är läget borta vid singelbordet? 

Hysén och Selakovic ropar i kör. De väntar sig inget svar, utan faller med övriga på bordet ut i ett stort garv. Jag vänder mig till de tre andra (nyss kontrakterade juniorer) på det avskilda singelbordet, grimaserar något och mumlar bittert om singellivets alla härligheter. 

Nu är sommaren över, jag är närmare 30 än 20 och överlägset äldst i laget utan någon runt armvecket. Det är inte så att jag i all enkelhet vänt mig hit till bloggen för att söka hjälp. Nej då, jag har provat allt: speeddejting, match.com, P3:s fredagssingel…

Jag har till och med låtit trycka upp en t-shirt med texten »singel, mitt mobilnummer
–> Call me!« Jag har haft den under matchtröjan i snart två månader beredd att visa som målgest. Målskörden har tyvärr lett till budskapets uteblivande. 

Men nej då, jag är inte desperat. 

Jag har bara otaliga gånger genom mailkorrespondens försökt pitcha konceptet »Fotbollsspelare söker fru« för TV4:s produktionsledning. Nu överväger jag att inleda diskussioner med Mjällby AIF – allt för att uppfylla kriterierna till höstens Bonde söker fru.  

Men nej då, jag är inte desperat. Jag har bara förstått att det finns ett annat kön på jorden – ett kön som är betydligt bättre än mig i de flesta avseendena, förutom fotboll (no disrespect damfotbollen). Jag söker nu frenetiskt efter min bättre hälft. Följande annons finns därför publicerad i landets tidningar kommande vecka. 

Trots mina försök har jag inte lyckats med vad alla mina fotbollsproffs till kolleger klarat av. Men som sagt, det är aldrig för sent! 

Är jag den du söker?

Hör gärna av dig, bilder mottages gärna.