Prövotiden är över, Hamrén

Elva månader har gått sedan Sverige säkrade EM-biljetten mot Holland. De blågula hade tidigare under kvalet gjort en övertygande insats på nationaldagen mot Finland (5–0) men också avfärdats av vice världsmästarna i Amsterdam (1–4). Nu, i EM-kvalets sista match, föll pusselbitarna på plats. Blågult spelade ett varierat anfallsspel, man kombinerade offensiva initiativ med ett aggressivt försvarsspel. Erik Hamréns lite luddiga önskningar om ett modigt och rakryggat Sverige gick äntligen i uppfyllelse. Ett halvårs förberedelser med experimenterande i träningsmatcher mot Kroatien, Island och Serbien skulle vässa Sveriges EM-form ytterligare.
Men när spelarna gick in i EM-premiären mot Ukraina var entusiasmen som bortblåst. Ett förvirrat och ängsligt Sverige föll med 2–1. Erik Hamrén konstaterade besviket på presskonferensen efter matchen att »det känns lite spänt, men det är heller inte så konstigt, det är många som gör sin första mästerskapsmatch«.

Under vårens tre förberedande landskamper testade Hamrén olika formationer i backlinjen i samtliga matcher. Jonas Olsson startade allihop, men blev petad i EM-premiären. Rasmus Elm användes till höger och vänster på mittfältet, bara för att sedan bli speluppläggare i sin mästerskapsdebut. Alla positionsskiften bröt inte bara mot oskrivna Lagerbäck-lagar om kontinuitet, Hamrén skickade också signaler till sin spelargrupp att han inte visste vilka han litade på. 

Läxor är till för att läras. Tommy Söderberg och Lars Lagerbäck misslyckades i sin debut i EM 2000. Erik Hamrén får se EM-slutspelet som en lärotid och bestämma sig för hur han vill ta landslaget till VM 2014, med början ikväll.
När VM 2014 kommer på tal talar Hamrén gärna om drömmar. Han tycker inte att man behöver vara »så jävla realistisk alla gånger«. Men till skillnad från gruppkonkurrenten Jogi Löw, den tyske förbundskaptenen, har inte Hamrén en uppsjö talanger att välja och vraka mellan. Kanske är det kanske just realism Hamrén borde fokusera på om han vill ta Sverige till ett nytt mästerskap och förlänga sin tid som förbundskapten.
På tio landskamper under 2012 har Erik Hamrén inte startat med samma startelva en enda gång. Inför VM-kvalet kan vi räkna upp en handfull spelare som kan vara säkra på sin plats i startelvan – Ibrahimovic, Isaksson… …eventuellt Granqvist och Jonas Olsson. En frisk Johan Elmander och Sebastian Larsson kommer också att vara på plan, men det är oklart på vilka positioner.
En förutsättning för att en spelare ska visa mod och växa med svåra uppgifter, som Hamrén önskar, är att försäkra spelaren om att misstag inte alltid bestraffas med en petning. Om Hamrén ska kunna kräva »shining« av sina spelare måste han också ge dem tryggheten för att prestera. 
På ett sätt är förbundskaptenens arbetssätt förståeligt. Han kommer från en lång karriär som klubblagstränare där experimenterande med laguppställningar och en petning för att trigga igång en vänsterback kan vägas upp av det faktum att tränaren träffar sina spelare varje dag, och därmed kan hålla en kontinuerlig dialog med dem. Men i ett landslag, med några få sammankomster per år, riskerar rotationer snarare att skapa osäkerhet hos spelarna när det närmar sig landslagssamling.

Precis som Hamrén behöver visa vilka spelare han tror på, måste han ge tydliga roller till gruppen. Efter att Olof Mellberg sagt adjö till landslaget söker man efter en ledare på planen – allra helst i backlinjen. Om Jonas Olsson är landslagets nye försvarschef behöver han få det förtroendet nu. Om Rasmus Elm ska bli Sveriges framtida speluppläggare kan han inte spela varannan match som yttermittfältare.
För Erik Hamrén stundar en gynnsam höst. Med Kazakstan, Färöarna och Tyskland på bortaplan vore allt annat än sex poäng märkligt. Därmed har han gott om tid att pränta in de här nya rollerna.
Kontinuitet och tydlighet låter inte som de mest spännande framgångsfaktorerna, men behöver inte heller betyda att Hamrén ska släppa på sina ambitioner om att stå för en underhållande fotboll. Det är snarare en förutsättning för att vi, realistiskt, ska kunna drömma om ett nytt mästerskap.