NIZJNIJ NOVGOROD. Glädjen framstår ofta som betydelselös när du har den i dina händer. Men släpper du i väg den, inser du snart hur stor och avgörande den är.
Ett par varma dygn i Ryssland var vad som krävdes för att jag skulle skita ur mig en inte fläckfri Maksim Gorkij-översättning. Men fotbolls-VM, och i synnerhet det som ligger framför oss i Nizjnij Novgorod om några timmar, gör saker med mig. Och detta vidunderliga känslospektakel som trots allt Fifa inte ännu har lyckats ta ifrån oss vanliga dödliga (fråga mexikanerna om de orkar bry sig om hur Putin trixade till sig mästerskapet och du får en sombrero nedtryckt i halsen) måste göra saker med elva svenska startspelare i eftermiddag. Måste. Det finns inget annat och om det gör det vill ingen höra några ursäkter. Det är nu Andreas Granqvists alla skottblockeringar på San Siro i november ska bli värda något. Smärtorna ska dediceras Jakob Johanssons knä.
