På två säsonger har hon startat en match och hoppat in i 29. Efter en sällsynt uppvisning i tålamod hoppas Vittsjös Paulina Nyström att ett positionsbyte ska ge henne fler starter.

– Det är skönt att det drar igång igen, och det är himla skönt att inte behöva åka till Piteå i helgen, konstaterar Paulina Nyström och skrattar till.

Istället är det Piteå IF som ska göra den 1 339 kilometer långa resan till helgens premiärmatch, som kommer att spelas på Vittsjö IP:s gräsmatta. Det har de 1 796 invånarna i den skånska tätorten sett till.

– Häromdagen var hela bygden här och hjälpte till med att göra planen spelbar till helgen, säger Paulina Nyström. De klippte gräs, plockade bort löv och trampade ner tuvor. Det är verkligen helt otroligt hur hängivna de är. Jag har svårt att tro att någon annan klubb i Dam- eller Herrallsvenskan har den samhörigheten med sina supportrar som vi har. Det gör också att man som spelare brinner mer för klubben, man känner verkligen att man spelar för hela den lilla klicken på Sverigekartan när man är ute på planen.


LÄSTIPS:
Hur kan lilla Vittsjö vara en stabil allsvensk förening?


Därför svider det nog för många av Vittsjös supportrar att de inte kan besöka premiären. Jag berättar för Paulina att jag på olika håll i landet har sett hur folk åtar sig luddiga funktionärsroller för att få se sina lag. Bland annat har det funnits ett gäng publikvärdar på vissa av matcherna som spelats utan publik.

– Räkna med en del funktionärer i Vittsjö på söndag! utbrister hon. Nej, men med tanke på hur många som ställde upp och hjälpte oss med planen tycker jag gott att de kan få räknas som det på söndag.

Frågan är om funktionärerna isåfall får se lagets 20-åriga anfallslöfte från start. Det har inte blivit så mycket av den varan de senaste säsongerna.

Den 15 juli 2020 spelade Paulina Nyström alla 90 minuter i 1–2-förlusten borta mot Djurgården. Det är hennes enda allsvenska start sedan hon anslöt till Vittsjö Gik inför säsongen 2019. Inhopp har det blivit desto fler av – totalt 29 stycken över de två säsongerna, varav 18 förra året. Hennes totala speltid motsvarar fyra och en halv match, av 44 möjliga. För många spelare hade det förmodligen varit en frustrerande sits, särskilt om man som Paulina Nyström är en 20-årig U23-landslagsspelare som såväl Sportbladet som Fotbollskanalen har rankat som en landets största talanger på sin position.

– Det är klart att man alltid vill starta, men det är stor konkurrens i laget, säger Vittsjöanfallaren. Det är inte bara dåligt, jag har konkurrensen att tacka för att jag ständigt tar nya kliv i min utveckling. Ju fler kliv jag tar, desto fler chanser från start kommer jag att få.

Är det inte alls frustrerande att så sällan få visa vad du går för från start?

– Jag ser två sidor av myntet, och jag har verkligen försökt fokusera på den positiva sidan. Om inte annat har det stärkt mig mentalt eftersom jag vet att jag måste göra så mycket jag kan med den speltid jag får.

Det låter lättare sagt än gjort att ha det tålamodet, särskilt när du ser jämnåriga eller till och med yngre spelare bli nyckelspelare i andra allsvenska lag.

– Det är klart att man tänker på det, och jag önskar dem all lycka. Samtidigt ska man komma ihåg att det är olika lag med olika spelsystem. Jag tycker att jag har en väldigt utvecklande miljö här. Även om jag kanske inte har startat så många gånger har jag ändå känt ett otroligt stöd från lagkamraterna. De ger mig den bekräftelse som jag behöver.

Då ska man ändå ha i beräkningen att Paulina Nyström, trots sin ringa ålder, gjorde två säsonger som ordinarie startspelare i Elitettan innan hon tog klivet upp till Allsvenskan. Först i Hovås Billdal IF och därefter i Ljusdals IF. I båda klubbarna var hon lagkapten, 17 respektive 18 år gammal.

– Ja, men det var ju också Elitettan. Att ta samma roll i Allsvenskan var ingen kortsiktig målsättning när jag skrev på för Vittsjö. Jag hade samma process i Hovås Billdal när jag kom upp där i tonåren. Man får ta lärdom, växa in i det och sedan blomma ut. Jag tror att den processen är viktig, och jag känner att jag är på god väg. Under försäsongen har jag startat många matcher och gjort en del poäng.

Samtidigt är det som Paulina Nyström säger: alla vill spela hela tiden. Och för att kunna ta klivet från ständig inhoppare till en mer frekvent startspelare har hon identifierat en nyckelfaktor. Tidigare säsonger har hon egentligen bara spelat central anfallare, men nu ser hon sig nästan lika mycket som ytter.

– Skulle någon fråga mig så svarar jag att jag är forward, men jag har fått en del chanser som ytter på sistone. Det är nästan roligare, man har mer frihet och får oftare bollen rättvänd. Jag är dessutom ganska tvåfotad, så jag passar bra på båda kanterna. Att visa att jag kan spela där bör förbättra mina chanser till att få starta fler matcher.


LÄSTIPS:
Vittsjös anfallare målar abstrakta pingviner

Artikeln publicerades 16 april 2021 och är skriven av .

Annons

Offsidesnack Publicerad 15 april 2021

Evighetsmaskinen

Kristianstads DFF:s anhängare frågar sig knappast vem Alice Nilsson är när startelvan annonseras. Mittfältaren har startat i 108 raka allsvenska matcher.


Du kan inte vara särskilt osäker på din plats i startelvan?

– Den viktigaste anledningen till att jag har kunnat starta så många matcher i rad är att jag är allround. Jag kan spela både innermittfältare och mittback. Dessutom har vi haft en del skador, vilket har gjort att jag fått fler chanser än vad jag annars hade fått. I år hoppas jag att vi är skadefria och att konkurrensen blir hårdare. Därför kan jag inte säga att jag är given att starta, men det är klart att jag finns med i tankarna till startelvan i alla fall.

Är du aldrig skadad?

– Peppar, peppar! Jag har haft väldigt mycket tur, jag har sällan haft stora skador. Med det sagt: att bli äldre än 25 är mycket värre än vad jag hade trott. Jag känner att kroppen protesterar titt som tätt.

Har du varit nära att missa några matcher under den här femårsperioden?

– Jag tror att det var någon gång, något år, då jag kände mig lite halvkrasslig inför en match. Och så hade jag en känning i låret någon gång, men sedan kändes det bra på uppvärmningen. Så nej, det har egentligen inte varit nära en enda gång. Det har hänt att jag har varit sjuk, men då har jag mirakulöst nog blivit det under ett landslagsuppehåll.


Lästips:
Kristianstads tränare Elísabet Gunnarsdóttir:
»Om man som jag är ett ›kontrollfreak‹ är det lätt att drabbas av panik«


Du missade bara en minut säsongen 2018. Då du blev utbytt i den 89:e minuten borta mot Piteå. Blev du vansinnig då?

– Nej, jag tror att jag fick en rätt rejäl lårkaka i den matchen och bad om byte några minuter tidigare. Då hade jag kolliderat med målvakten och sprang runt med ett stort bandage runt låret, så jag var nog rätt glad över att få kliva av.

Men ändå … du var en minut ifrån att spela en hel säsong. Det är väldigt sällan utespelare lyckas med det. Grämer du dig inte?

– Nej, det kan jag inte påstå.

Okej. Du missade två matcher 2014, en match 2015 och en match 2016. Minns du varför?

– 2016 fick jag rött kort i premiären och bommade därför den andra matchen, men de andra åren vet jag faktiskt inte. Jag var säkert sjuk någon gång och petad någon gång.

Är den här kontinuiteten en anledning till att du inte lämnar Kristianstad?

– Absolut! För mig är det viktigt att vara i en miljö där jag trivs och kan vara mig själv. Vi har haft kontinuitet i truppen och i ledarstaben, så jag har lyckats jobba upp ett stort förtroende över tid. Nu har jag haft turen att slå det här rekordet, och det är klart att det är häftigt, men jag kommer inte gråta den dagen rekordet bryts.

För det är ett rekord, eller?

– Det tror jag absolut att det är, och det är klart att det är häftigt. Vi får se hur länge sviten fortsätter, men när någon kommenterade att jag låg på typ 96 raka matcher tänkte jag: »Okej, nu får jag ändå fortsätta så att jag når 100 raka!«

Nu blir det 100 till?

– Det får vi se om det blir, men det hade varit fantastiskt kul. Jag är fortfarande glad för varje match jag spelar, och så länge kroppen håller.


LÄSTIPS:
Backen som vann Kristianstads interna skytteliga överlägset

Artikeln publicerades 15 april 2021 och är skriven av .

I vintras genomled Beata Kollmats och hennes lagkamrater sina karriärers mest ovissa dagar. Inför helgens premiär av Damallsvenskan är BK Häckens kapten glad att det blev som det blev.

När truppen i de nyblivna svenska mästarna Kopparbergs/Göteborg den 29 december fick besked om att klubben skulle lägga ner sin verksamhet med omedelbar verkan, stod plötsligt några av Sveriges främsta fotbollsspelare utan kontrakt. En situation som var chockartad för alla inblandade var kanske allra jobbigast för Beata Kollmats, mittbacken och lagkaptenen som på tio år hade utvecklats till symbolspelaren för utmanarlaget från Göteborg. Nu gick klubben som hon hade gett tio år och 120 allsvenska matcher för upp i rök.

Och det var ändå inte det värsta. Hon befann sig dessutom i en sits där hon stod utan kontrakt, men med en långtidsskada.

– Tankarna började snurra i huvudet, säger Beata Kollmats. Hur skulle jag kunna hitta en ny klubb som ville hjälpa mig med rehabiliteringen utan att veta hur länge jag skulle bli borta? Det var ett par jobbiga dagar.

Relativt snabbt kunde hon dock andas ut, då det stod klart att BK Häcken var intresserade av att ta över den trupp och allsvenska plats som Kopparbergs/Göteborg hade lämnat efter sig. Den 29 januari – exakt en månad efter att beskedet om nedläggningen meddelades – var övertagandet ett faktum.

Det innebar att Valhalla byttes ut mot Bravida Arena och Gothia Park Academy. Inte Beata Kollmats emot.

– Det är klart att jag har många fina minnen från Valhalla, men jag kan inte direkt säga att jag saknar att spela och träna där. Vi har det bättre här. Det är så mycket mer folk som jobbar runt laget nu. Allt är uppstyrt, ekonomin är större och överlag har vi bättre förutsättningar för att kunna lägga fullt fokus på fotbollen. Vi har tillgång till ett grymt gym på vår träningsanläggning och kockar som lagar mat åt oss efter träningarna. Allt är samlat på en och samma plats, vilket gör allt så mycket smidigare.

Det sistnämnda är en viktig aspekt för 28-åringen, inte minst med tanke på den allvarliga knäskada hon ådrog sig inför fjolårets säsong. På en försäsongsträning i mars gick hennes korsband av för tredje gången i karriären.

– Det var nog tur att jag inte visste hur jobbig den här perioden skulle bli, säger Kollmats. Det var inte bara korsbandet, det var allt annat också.

Allt annat?

– Kanske inte allt annat, men båda meniskerna var illa skadade. Framförallt en av dem. Allt är lagat, inget behöver plockas bort, men det har funnits stunder då jag inte känt igen min kropp. Jag har alltid haft väldigt lätt för att bygga muskler, men det har varit mycket svårare den här gången jämfört med tidigare rehabperioder. Att få en hel säsong förstörd har jag varit med om tidigare, så den biten var inte så farlig, men sedan fick jag för första gången ett bakslag under en rehabprocess. Det tvingade mig till en ny operation.


LÄSTIPS:
Häckens landslagsmålvakt Jennifer Falk om att satsa sent:
»Jag tyckte att jag var för dålig.«


 

När BK Häcken i helgen spelar säsongspremiär borta mot Hammarby – Häckens historiska första match i Damallsvenskan – finns inte Beata Kollmats med. Däremot tror och hoppas hon att comebacken blir av under sommaren. Då har det gått över ett år sedan hon senast tränade fotboll med full belastning.

– Därför är jag väldigt glad över att vi nu, i och med flytten, har ett så bra gym på träningsanläggningen. Det är skönt att kunna köra sin rehab på samma ställe som resten av laget. Nu kan jag hänga i omklädningsrummet före och efter träning och känna mig som en del av laget på ett mer naturligt sätt.

Om laget försvarar sin mästartitel i höst vill hon förstås vara på planen den gången. I höstas fick hon, som i flera år hade varit en av lagets viktigaste spelare, se sina lagkamrater ta klubbens efterlängtade första SM-guld utan henne.

– Jag ska inte ljuga om att det är dubbla känslor, säger Kollmats. Jag är jätteglad över att vi till slut tog det där guldet och att jag ändå var en del av laget, men det är svårt att känna samma genuina glädje som de andra. Jag önskar att jag hade fått göra några minuter i alla fall.

Guldet var säkrat inför sista omgången, det var väl bara för tränarna att byta in dig i slutminuterna!

– Vi skojade om det vid något tillfälle, men det var aldrig riktigt aktuellt.

Men medaljlös gick hon i alla fall inte.

– Det blev någon medalj över som jag fick.

Fick eller knyckte?

– Nej nej, alla som skulle ha medalj fick sin medalj. Men det blev någon över och då var det någon vänlig själ som tyckte att jag hade gjort mig förtjänt av den.

Är det viktigt för dig att ha ett fysiskt bevis på att du är svensk mästare?

– Ja, men återigen är det dubbelt. Jag hade så gärna velat vara på den där planen när vi vann. Men ja, samtidigt känner jag mig ändå delaktig eftersom jag var med och byggde upp det lag som tog guld i höstas.

Det återstår att se om det blir ett nytt SM-guld för laget i höst, och om det blir med Beata Kollmats på planen. Klart är i alla fall att hon inte sörjer att Kopparbergs/Göteborg har blivit BK Häcken.

– Med facit i hand blev det väldigt bra och det är vi tacksamma för. Det var en speciell situation när bomben släpptes, men allt har faktiskt blivit bättre.


LÄSTIPS:
Fler texter om Damallsvenskan!

Artikeln publicerades 14 april 2021 och är skriven av .

Vi säger grattis till Per Nilsson, Stefan Andersson och Jan Nyqvist som alla visste att den fjärde huvudingrediensen i öl är malt. De vinner var sitt exemplar av boken.

Bryggeriet Stigberget berättar om bakgrunden till boken: »Sannolikheten att det bor en bryggmästare i din kropp är stor. Vi hade ingen aning om att det kunde vara så, men nu står vi här och inser att vi, sedan vi började brygga öl 2013, egentligen inte har gjort något annat. I början var vi aningslösa och okunniga, men den naiva glädjen i att lyckas brygga riktigt gott öl är lika påtaglig nu som när bara våra Göteborgskompisar kände till vårt bryggeri. Vi ville göra en bok om hur du själv kan brygga öl med karaktär. Öl med klassisk stil, men också öl som utmanar, väcker intresse eller provocerar. Precis som vi gör. Så här är den, Stigbergets bok om öl och andra goda grejer.«

Artikeln publicerades 14 april 2021 och är skriven av .

Annons

Offsidesnack Publicerad 13 april 2021

Jag är Allsvenskan

Johan Orrenius hyllning till Allsvenskan, uppläst i avsnitt 340 av Offsides podcast:


LÄSTIPS:

En i gänget
Den gamla allsvenska måljägaren Fredrik Jensen berättar om mobbningen under uppväxten, sin snabba allsvenska saga och varför han aldrig vill sluta med fotboll.

Profeten
Porträtt av Halmstads gapiga och egensinniga sjukgymnast, som allsvenska konkurrenters spelare besöker i smyg.

Den sista säsongen
Ett reportage om den krävande vardagen som allsvensk sportchef.

Allsvenskan för nybörjare
För ett år sen följde vi Varbergs trumslagare, skyttekung, träningstittande gubbgäng, tränare och idrottsplatsskötare i deras kamp för att den uppskjutna premiärfesten skulle bli värd väntan.

Aslak Witry: »Man vill ha ett signaturinlägg«
Webbexklusivt och nördigt samtal med Djurgårdens högerback, som kräver mer av sin inläggsfot under 2021.

Artikeln publicerades 13 april 2021 och är skriven av .