Fotbolls-Sveriges podcastprofiler reagerar på dagens presskonferens om Skandiamannen Stig Engström.
Thomas Wilbacher, Tutto Balutto
– Jag stängde av redan vid första knapptrycket av Krille Peta. Kan det bli mer vaniljigt svenskt än så här? Ge mig stök! Lite hets! Bengaler! Kurdspår!
Kurdspåret?
– Fina, fina kurdspåret.
Som Hans Holmér drev så hårt. Tror du fortfarande på det?
– Sätter vi oss ner. Men ha det så skönt i Filterbåten.
Fotbollsexperterna (Erik Edman, Alexander Axén, Anders Andersson, Jon Persson)
Axén: Jag blev ruggigt besviken. Det handlar om att visa konkreta resultat! Nu blir det mer [tillgjord barnslig röst] »oj, oj, oj, vad bra vi har kämpat, vad många fordon vi har tittat på, vad många vi har pratat med, kom så tar vi en bulle och en festis och kramas allihopa.« Lägg ner det! Var är revolvern? Målen står på kortsidorna! Jag blir tokig alltså.
Edman: Men Alex, nånstans handlar det väl ändå om processen? Att förstå mekanismerna tillsammans och över tid få till något riktig bra. Och där tycker jag ändå att man ser många positiva tendenser. Nu drar alla åt samma håll och Krister Peterson har verkligen fått alla med på tåget.
Persson: Jag kan köpa det ni båda säger.
Edman: Man måste se det över tid och inte göra en helhetsbedömning efter enstaka insatser.
Axén: De har haft sen 86 på sig! Och 34 år senare har de en död gubbe som kanske hade en konstig keps. Det är starkt jobbat, tycker du? Medalj på den?
Edman: Det är inte det jag säger Alex, lägg ner de där vantolkningarna. Jag menar bara att det finns en större helhetsbild att ta hänsyn till.
Andersson: Men Erik, ligger det inte något i det som Alex säger?
Edman: …
Axén: …
Persson: Bra snack, boys!
Olof Lundh, Lundh
– Ålder?
37. Vad säger du om utpekandet av Stig Engström?
– Vad kör du för bil?
Har ingen. Men kan vi prata lite om utpekandet och dagens presskonferens?
– Om himlen finns, vad vill du att Gud säger när du kommer dit?
Anders Bengtsson, Offsides podcast
– Det finns ett psykologiskt fenomen som jag tror kallas ungefär »The Reversed Flower Power Peppermint Syndrome«. Gay Talese har skrivit intressant om det. New Yorker också. Det går i alla fall ut på att man är oförmögen att berömma någon som jobbat inom samma fält som en själv. Jag tänkte på det i dag när Krister Peterson inte ville ge Thomas Pettersson minsta cred. Vad har vi inom fotbollen där, om vi ska göra en krystad parallell? Vilka spelare har haft svårast för att säga något snällt om en lagkamrat?
Robert Laul, Allsvenska podden
– Jag konstaterar att Aftonbladet var tidiga med att rapportera om Stig Engström. Nu tar Generalen med gott samvete helg efter en vecka där vi har dominerat nyhetsbevakningen fullständigt.
Det är bara onsdag.
– På ett sätt är det nästan tråkigt att Expressen är så långt efter. Alla mår bra av konkurrens. Men de kanske steppar upp?
Nu var det väl snarare Thomas Pettersson och Filter som var först med att presentera en heltäckande bild av Stig Engström som Palmes mördare?
– Och baskern av för det! Sedan kunde vi fördjupa och presentera nya, delvis avgörande, uppgifter. Men absolut, det är bra jobbat.
Marcus Birro, Studio Allsvenskan
– Mitt hjärta blöder för Christer Pettersson. Vi tog en redan utsatt människa, pekade ut honom som mördare och garvade åt honom på bästa sändningstid samtidigt som vi satt som lobotomerade fiskmåsar med ansiktet täckt av fredagstacos. Fy fan säger jag. »Alla föds lika nakna utan stygn på sin kropp«, som Thåström sjöng. Det är värd att komma ihåg idag när vi sitter som demensdrabbade ålar och slingrar ikapp om vem som kunde gapa störst.
Marcus Leifby, Snett inåt bakåt
– Du, jag sitter och sorterar Lars-Gunnar Björklunds slipssamling. Kan vi höras senare?
Du som varit så besatt av Palmemordet borde väl ändå ha något att säga?
– Mja, jo, kanske, Jarmo Myllys på vaktpass med kaffekask i termosen. Svenska cupen hette ju Skandiacupen tidigare. Fan, det var rätt fint ändå. Gropar i straffområdet, reklamskyltar för Mattssons slamsugning och Stefan Paldan i en gräddvit bortatröja. Men vi hörs senare istället.
Okej. När passar det?
– 1987.
