Offsidesnack Publicerad måndag 24 september 2018

Offside 5/2018 väcker reaktioner

Från och med i dag, måndag, når nummer 5/2018 våra prenumeranter.

Det är ett nummer som redan – sedan vi webbpublicerade omslagsreportaget Gåtan Mats Gren vid midnatt – har hunnit väcka en del uppmärksamhet.

Flera nyhetsmedier har under natten och morgonen skrivit om Anders Bengtssons granskning av IFK Göteborgs sportchef:
• GT: »Kände direkt att Gren inte stod upp för mig«
• Sportbladet: »Laul: ›Förväntar mig att Gren får sparken‹«
• Fotbollskanalen: »Gren med kopplingar till huliganfirma«
• Sportbladet: »IFK Göteborg: Fortsatt förtroende för Mats Gren«
• GT: »Wulcan: ›Ingen smickrande läsning för sportchefen‹«

Läs hela granskningen: Gåtan Mats Gren

Prenumeranter kan läsa det nya numret i sin helhet – i behändigt PDF-format – här på offside.org. Samtliga reportage finns dessutom att läsa i webbformat, där vi har fyllt på med fler bilder än i papperstidningen.

Från och med torsdag (27 september) finns numret att köpa i butik.

Annons

Offsidesnack Publicerad onsdag 19 september 2018

Offsides podcast #228

• När gråter Hammarbys Nikola Djurdjic?
• Vilka spelare hackar mest på sig själva?
• Vad hände med Anders i TV-studion?

Det är tre frågor som avhandlas i veckans avsnitt av Offsides podcast, som finns att lyssna på sedan midnatt.

Dessutom: Johans »klassanalys«, bäversafari, hockeyjournalistik, guldrace, tennisstön och det skyhöga oddset på att Janne Andersson och Hasan Cetinkaya firar jul ihop.

Lyssna här på offside.org eller i din poddapp.

Vi gillar att få lyssnarmejl! Hör av dig till podcast@offside.org med frågor, funderingar, egna inspel eller ris och ros.

Offsidesnack Publicerad måndag 17 september 2018

Musikalmysteriet

Med en vecka tills det nya numret landar bjuder vi i dag våra prenumeranter på digital smygläsning.

En av texterna i numrets bakre del, »Fotbollskultur«, handlar om musikalartisten Mathias Edenborn. I somras fick vår systertidning Filter ett pressutskick om att det »före detta fotbollsproffset« skulle spela huvudrollen i en föreställning i Malmö. Offsides reporter Fredrik Tillberg anade oråd, högg tag i grävspaden och gick till botten med en udda berättelse som kan beskrivas som en mix av Manuel Knight och Alieu Darbo i klacksparkigt miniformat.

Ni som vill tjuvstarta läsningen av det kommande numret kan göra det här:

»Artisten som började sjunga falskt«

På måndag den 24 september börjar nummer 5/2018 nå prenumeranter, och samma dag går numrets texter att läsa på offside.org. Förutom detta knasiga musikalmysterium innehåller numret läsning om Kalmar FF, ett engelskt lejon, Linus Hallenius, serieledande Piteå IF samt en stor allsvensk granskning som kommer väcka en del uppmärksamhet.

Teckna en digital prenumeration här!

Offsidesnack Publicerad tisdag 11 september 2018

Allsvenska guldkorn i kommande numret

Här ligger nummer 5/2018 av Offside utspritt över ett väldigt vitt konferensbord med kaffefläckar. I går korrigerade vi de (förhoppningsvis) sista felaktigheterna och skickade det kommande numret till tryck.

Med knappt två veckor tills det når prenumeranter (24 september) kan vi teasa om att numret innehåller en allsvensk granskning som under den senaste månaden har kramat musten ur Anders. Vi intervjuar en av Allsvenskans hetaste målskyttar, får en nära inblick under en ovanligt händelserik period för en allsvensk klubb och undersöker ett fotbollskulturellt mysterium. Dessutom har Johan varit i England och skildrat en bespottad gärdsgårdsklubb som inte är sig lik sedan en Jesussänd stålmiljonär dundrade in i klubben.

Ni hör – Offside har ett riktigt pangnummer på gång.

För er som inte prenumererar är det hög tid att spotta upp 39 spänn i månaden för en prenumeration – som även innebär att du får tillgång till hela vårt digitala arkiv.

Teckna en prenumeration före klockan 20.00 på torsdag den 13 september för att få hem det kommande numret i brevlådan.

 

Ja, jag PRENUMerERAr gärna!

 

Annons

Offsidesnack Publicerad onsdag 29 augusti 2018

Träffa Offside under Bokmässan!

Den 27-30 september hittar du oss som vanligt i monter B07:01 på Bokmässan i Göteborg. Kom förbi och risa, rosa eller tjöta med Offsides redaktion, köp lösnummer och botanisera bland våra böcker. I år bjuder vi dessutom på intervjuer med en rad aktuella författare:

Thomas Pettersson presenterar och pratar om sin bok Den osannolika mördaren – berättelsen om Skandiamannen och mordet på Olof Palme på en mängd scener under Bokmässan. Naturligtvis dyker han även upp i Filters monter, där han intervjuas av chefredaktör Mattias Göransson på fredag klockan 14.30 samt på lördag klockan 14.00. Därtill medverkar han på vår systertidning Skrivas scen Café Skriva torsdag klockan 15.00, fredag 12.30 samt söndag 12.30.

Magnus Västerbro berättar i Svälten om de katastrofala missväxtåren i Sverige 1867-96. Han har tidigare skrivit boken Pestens år samt flera reportage i Filter. Magnus intervjuas av Filters chefredaktör Christopher Friman på fredag klockan 12.00 och 16.00.

Mikael Holmqvist är professor i företagsekonomi. Hans förra bok Djursholm – Sveriges ledarsamhälle väckte stor uppmärksamhet 2015. Handels är en inträngande bok om maktelitens skola. Mikael intervjuas av Filters chefredaktör Christopher Friman på fredag klockan 13.30.

Carolina Setterwalls omtalade debutroman Låt oss hoppas på det bästa kretsar kring ett dödsfall och har kallats både »brutalt ärlig« och »hisnande modig«. Carolina intervjuas av Filters reporter Oskar Sonn Lindell på fredag klockan 14.00.

Olof Lundh är en av Sveriges mest profilerade fotbollsjournalister, aktuell med den kritikerrosade reportageboken Allsvenskan enligt Lundh. Han intervjuas av Offsides chefredaktör Anders Bengtsson på fredag klockan 15.00 och på lördag klockan 13.00.

Marika Carlsson har gjort succé med sina komediföreställningar En negers uppväxt och Jag är gud. Nu kommer hennes självbiografi Såna som du ska inte vara här. Marika intervjuas av Filters reporter Madelene Pollnow på lördag klockan 12.00.

Bosse Lindquists prisbelönta dokumentärserie Experimenten sändes i SVT 2016 och ledde till kirurgen Paolo Macchiarinis fall. I boken Macchiariniaffären gräver Bosse Lindquist ännu djupare. Han intervjuas av Filters chefredaktör Mattias Göransson på lördag klockan 13.30.

Hoppas vi ses där!

Offsidesnack Publicerad torsdag 23 augusti 2018

Offside nominerat till Publishingpriset 2018!

Foto: Fredrik Stehn

Vi fick precis det glada beskedet att vi är nominerade till Publishingpriset 2018, inte bara en gång – utan tre!

Offside är nominerad i klassen Tidningswebbplatser. Vår systertidning Magasinet Filter är nominerade i klassen Tidskrifter/magasin. Boken Foto: Magnus Bergström, som innehåller Filters bildredaktör och husfotograf Magnus Bergströms 100 bästa bilder från Filter, är nominerad i klassen Praktverk.

Offsides nominerade webb kan du klicka dig vidare till här.

Prenumerant på Magasinet Filter blir du här.

Har du inte redan köpt boken Foto: Magnus Bergström så finns det några exemplar kvar här.

Nyfiken på Publishingpriset och de övriga nominerade? Läs mer här.

Vem som vinner? Det får vi reda på först den 7 november. Tills dess håller vi tummarna och tackar alla er läsare för att ni stöttar vår journalistik!

Offsidesnack Publicerad onsdag 15 augusti 2018

Poddcomeback!

Chefredaktörerna är tillbaka från semestern och så även Offsides podcast.

På tisdagsförmiddagen slog sig Anders och Johan ner vid mickarna på kontoret (poddkällaren annekteras av råttorna) och snackade ihop ett timslångt 223:e avsnitt, som nu finns att höra här på offside.org eller i valfri poddapp.

Några frågor vi ställer oss den här gången:
• Hur många hyllningar tål Granen?
• Vilket är Hasse Backes Tage Danielsson-ögonblick?
• Hur mycket får en reporter hjälpa sanningen på traven?

Dessutom: Giffarna, Suzanne Vega och Bengt Andersson. Och en hel del annat poddgodis.

Lyssna på bland det roligaste Glenn Holvik hört i poddform!

Offsidesnack Publicerad tisdag 14 augusti 2018

Fotbollskultur i Offside 4/2018

Vetgiriga fotbollskonnässörer samlas, tröjjägare spåras upp i skogarna utanför Trollhättan, fotbollsflygningar ifrågasätts, Icahandlare kastas in i en tuffare verklighet, fransmän funderar på vad som kunde ha blivit och en ryss ritar om modekartan.

Ni har väl inte missat våra fotbollskulturella inslag i det senaste numrets Fotbollskultur-avdelning?

Alla texter går förstås även att läsa på offside.org:
Christian Daun om frågesportsfantaster
Sara Martinsson om fotbollsmode
Axel Vikström om gröna klubbar
Anders Bengtsson om tröjjägare
Magnus Hagström om avgåkulturen
Henrik Ekblom Ystén om franskt utanförskap

Annons

Offsidesnack Publicerad måndag 23 juli 2018

Matchen som aldrig tar slut

Herrarna nådde en sensationell kvartsfinal, damerna vill ha mer än så. Men utanför planen är motståndet svårare. Offside tog rygg på förbundskapten och spelare under några veckor när de klev in i ett avgörande läge i ett undanskymt VM-kval.

Omslagsreportaget i nya Offside 4/2018 handlar om kamp – både på och utanför planen. Läs hela reportaget här!

Inte prenumerant ännu? Teckna en prenumeration här – den kostar bara 78 kronor varannan månad. Du kan avsluta prenumerationen när du vill, får tidningen i brevlådan och fri tillgång till allt vårt webbpublicerade material.

Offsidesnack Publicerad torsdag 05 juli 2018

»DMK« om Englands nya VM-hjälte

Jordan Pickfords makalösa övertidsräddning ledde till hörnan som Colombia kvitterade på. Istället blev målvakten straffhjälte. Foto: FIFATV/Youtube

Jordan Pickford blev Englands matchvinnare mot Colombia och beskrivs som en »world cup hero« i engelska tidningar. Pickfords gamla lagkamrat i Sunderland, David Moberg Karlsson, har glasklara minnen av engelsmännens nya målvaktshjälte.

– Vi båda var skit då.

Va?
– Nej, men han var tredjekeeper och mest utlånad till typ Carlisle. Jag kan inte minnas att vi spelade någon match tillsammans.

Enligt fotbollsdatabasen transfermarkt.com gjorde ni en U21-match mot Stoke ihop. 1–1.
– Isåfall gjorde han inte direkt någon bicycleta som man minns.

Annars då?
– Inte för att man är någon talangscout för målvakter, men jag hade svårt att se att han skulle gå för 30 miljoner pund tre år senare och starta i VM.

Varför?
– Klart att han var bra, men han stack inte ut.

Nähä?
– Men han hade ett jädra tillslag. Utklassade de andra målvakterna i någon övning.

Jag läste att han ibland tränade som mittback för att förbättra spelet i luftrummet och med fötterna. Gjorde han det?
– Nej. Inget.

Han twittrade en del om snabbmatskedjan Nando’s på den tiden också. Hur minns du honom som person?
– Han var en typisk britt, väldigt snäll. Han ser väldigt brittisk ut också.

Ja.
– Träffade honom på en restaurang en gång. Då var han med sin flickvän, som jag tror att han fortfarande är tillsammans med. Så han verkar vara lite familjeman. Du, nu ska jag slå ut här.

Slå ut?
– Jag är mitt i en golfrunda.

Det här gav inte mycket.
– Sorry. Jag minns knappt något av killen.


För att på egen hand fördjupa bilden av Jordan Pickford läser jag den Darlingtonbaserade dagstidningen The Northern Echos genomgång av målvaktens ganska ointressanta karriär. Utöver att gäspa åt slentrianmässiga beskrivningar av Pickfords »beslutsamma attityd« reagerar jag på ett namn: Kevin Ball. Sunderlands tidigare akademitränare betydde tydligen mycket för målvaktens utveckling och de hörs fortfarande en del. Jag konstaterar att Pickford och David Moberg Karlsson har vitt skilda uppfattningar om Kevin Ball. David tar sällan en spontankaffe med Sunderlandlegendaren vid Penshaws trädgårdsbutik för att »chew the fat«. Knappast kallar han honom heller för »Bally«.

Ni som har plöjt årets andra Offsidenummer kan storyn. Kevin Ball bröt ner Moberg Karlsson mentalt. Förnedrade den svenske 19-åringen inför lagkamraterna. Redan vid första mötet fallerade deras relation.

»När tränaren som värvade mig fick sparken tog U21-tränaren över, och det första han sa till mig var: ›Du är för dålig för A-laget, du ska ner i U21.‹ Jag hade nätat mot Tottenham på försäsongen och trodde att jag var kung, så jag svarade: ›Det ska jag inte alls, vem fan är du?‹ Han var klubblegendaren Kevin Ball, som hade gjort typ 400 matcher för Sunderland.«


• David Moberg Karlsson om självbehärskning


Jag tänker att Pickfords nära relation till Moberg Karlssons nemesis säger något om målvakten. Men vad? Dags att störa Moberg Karlssons golfrunda igen.

»Bally« och Pickford ses tydligen över en kaffe rätt ofta.
– Det får de väl göra?

Jo.
– »Bally«? Vad fan.

Behandlades Pickford som en gullgosse av klubben?
– Nja. Han smälte in och rätade in sig i ledet. Gjorde vad folk sa åt honom. Det gillade väl Kevin Ball. Han är en sådan tränare som gärna tar åt sig äran när en spelare blir något, utan att han själv egentligen gjort något speciellt. Han snackade om Jordan Henderson hela tiden.

Ärligt talat: hade du inte bara sämre attityd än Pickford?
– Klart jag hade. Jag klarade ju inte av att räta in mig i ledet utan käftade emot, tills jag gav upp mentalt och bara sket i det. Jag frågade farsan om jag kunde bryta kontraktet och bara spela division fyra-fotboll hemma i Mariestad. Det frågade nog aldrig Pickford sin farsa.

Offsidesnack Publicerad onsdag 04 juli 2018

Fotbollsundret Uruguay

Veckans avsnitt av Offsides podcast är inspelat timmen efter Sveriges VM-åttondelsfinalvinst mot Schweiz. Vi kallar det för Kvartsfinalavsnittet. Om avancemanget, Janne Anderssons ledarskap, planerna om en returresa till Ryssland och Uruguays mjuka linje.

I samband med det sistnämnda ämnet, uruguayarnas mjuka linje, nämner vi ett gammalt Offsidereportage om det sydamerikanska lilla landet. Reportaget Litet land med stora drömmar finns att läsa i nummer 1/2011 och nu även på webben. Tabárez, mate och familjen Forlán! Detta är en fin inblick i fotbollsundret Uruguay.

Litet land med stora drömmar

»220. Kvartsfinalavsnittet«
• »Litet land med stora drömmar«

Offsidesnack Publicerad tisdag 03 juli 2018

Gustav Svensson och världspolitiken

En fotbollspolitisk text om Krimkrisen kanske är fel fokus en sådan här dag? Den komplexa situationen på Krim kan vi ta i morgon? Vakna Offsidegänget, Sverige spelar åttondelsfinal!

Vi gör det med Gustav Svensson från start på mittfältet. För fyra år sedan spelade han inte åttondelsfinal i VM. Han flydde från ett annalkande inbördeskrig. Tog passet i handen och satte sig själv, flickvännen och hennes föräldrar på en buss tillsammans med några brasilianska och tysk-ukrainska lagkamrater. Tavrija Semforopol-spelarna hade precis avslutat en träningsmatch när de fick beskedet: Putin hade gett den ryska militären klartecken att klampa in på Krimhalvön och annektera den.

Gustav Svensson har tidigare berättat, för Sportbladet och Seattle Times, om hur han på nära håll upplevde konflikten. Prickskyttar på tak och, när allt eskalerade, den panikartade flykten. En ockuperad flygplats i Semforopol innebar en sju timmar lång och oviss bussresa som, efter att militärer med maskinvapen sökt igenom bussen, stannade vid flygplatsen i Donetsk. I Jeré Longmans text för New York Times, Stuck in soccer limbo, in the shadow of the World Cup, fungerar den svenske mittfältarens VM-deltagande som en kontrast mot den rådande fotbollsvardagen i Krim. Han blir också en röst om otryggheten och oron som präglade halvön vintern 2014. Det här är en läsvärd text som fördjupar inblicken i hur fotbollen i Krimområdet har förändrats efter fyra års frusen konflikt.

I Offsidearkivet hittar vi en nio år gammal intervju med Gustav Svensson – 22-årig, rakvattendoftande och rik på självförtroende efter ett succéartat U21-EM och en guldaspirerande säsong med IFK Göteborg. Det har hänt en del i Svenssons liv sedan dess, men i intervjun framgår detaljer som förklarar hur Gustav Svensson till slut blev en startman för Sverige i ett VM-slutspel.

Och var så säkra: han kommer inte tveka att kliva in i närkamper mot schweiziska stjärnor som Granit Xhaka och Xherdan Shaqiri. I intervjun med Offside säger han (med U21-EM-semifinalen mot England i färskt minne): »Arsenal är mitt favoritlag och jag har stor respekt för Walcott. Mot oss fick han inte ut någonting. Jag insåg att jag inte ska ha sådan respekt för stora spelare.«

Intervju: Gustav Svensson

Offsidesnack Publicerad torsdag 21 juni 2018

Så här lyssnar du på Offsides podcast

Under de senaste dagarna har många lyssnare av Offsides podcast hört av sig om problem med att spela upp våra senaste poddavsnitt. Vi kan bara be om ursäkt för strulet och meddela att vi är lika frustrerade själva. Vi jobbar febrilt på en lösning och hoppas och tror att det snart ska fungera problemfritt med iTunes och i andra mobilappar.

Efter några svettiga dagar med teknisk huvudvärk har vi nu styrt upp ett nytt podcastflöde – »Offsides VM-podd« – där du kan följa oss under VM-veckorna. Nedan följer en lathund över hur du lägger till VM-podden i din app.

Podcaster (iPhone):
1. Klicka på »Bibliotek« näst längst ner till vänster.
2. Klicka på »Ändra« längst upp till höger.
3. Klicka på »Lägg till en podcast via URL…« längst ner i listan.
4. Klistra in http://feeds.soundcloud.com/users/soundcloud:users:463297875/sounds.rss i fältet och klicka på »Prenumerera«.

Podcast Addict (Android):
1. Klicka på »+« uppe till höger.
2. Välj »Add RSS feed«.
3. Klistra in http://feeds.soundcloud.com/users/soundcloud:users:463297875/sounds.rss och klicka på »add«.

Pocket Casts (iPhone & Android):
1. Klistra in http://feeds.soundcloud.com/users/soundcloud:users:463297875/sounds.rss i sökfältet och sök.
2. Lägg till podden.


För er med appar utan möjlighet att lägga till egna poddar finns Podomatics egen app att ladda ner i AppStore eller Google Play. En smidig nedladdning av deras gratisapp och du är ombord på Offsides podd-VM-skuta. Skapa ett konto (med namn, e-post och lösenord – det tar 30 sekunder) och sök på »Offside«. Följ, lyssna och aktivera pushnotiser så missar du inget av vår dagliga poddproduktion under VM.

Det går naturligtvis också att lyssna på vår hemsida. Avsnitt 205, »VM-uppladdning!«, finns hörbart här och avsnitt 206, »VM-resan: Del I«, finns här.

Nu lägger vi frustrationen bakom oss och åker mot Ryssland! Hörs därifrån!

Offsidesnack Publicerad onsdag 20 juni 2018

Att lajva en VM-premiär

Ni som följer vår VM-resa (ni följer väl vår VM-resa?!) hörde i ett av poddavsnitten Johan berätta om »Brolla«, »Fjodor« och det övriga kompisgänget som sysslar med något så autentiskt som fotbollslajv.

Eftersom vi på redaktionen blev så glada av berättelsen frågade vi mejlaren Olov Nordin om vi fick publicera hans mejl i sin helhet i Offsidesnack. Här följer hela berättelsen:


Sommaren 2006 i Hudiksvall får Andreas Brolin (japp, han delar blodsband med allas vår Tomas, om än bara på tremänningsavstånd) – vår kompis – idén att, med anledning av ett stundande världsmästerskap, samla alla vänner och spela öppningsmatchen mellan Tyskland och Costa Rica. En rätt anspråkslös historia, mest en kul grej för alla fotbolls(o)intresserade vänner att förströ sig med i slutskedet av gymnasieåret. Sagt och gjort. Anders botaniserar i sin vänkrets för att på bästa vis sammanfoga två jämbördiga lag och går därefter ut med en inbjudan som förtäljer att varje person har fått en specifik spelare tilldelad sig i respektive lag. Kort därefter går matchen av stapeln, 11 mot 11 (plus avbytare), 2 x 45 minuter plus tilläggstid. Matchen slutar 3-3 på ett soldränkt Överås i Hudiksvall. Alla inblandade hade en enastående trevlig dag och kväll, men tänkte kanske inte mer på det.

Efter kryssmatchen på Överås rullade det på. »Brolla« bjöd, inför mer eller mindre, varje stort och litet mästerskap in sina vänner för att under light-lajv-former spela öppningsmatchen för den fotbollsturnering som väntade runt knuten. Under åren kom fokus att skifta. Vissa deltagare inriktade sig på att, i så stor utsträckning som möjligt, efterlikna den spelare man blivit tilldelad. Det kunde vara att eftersträva Karl Poborskys svallande hår, Emile Heskeys targetförmåga eller Matthew Booths oförmåga att överhuvudtaget använda fötterna. Mat har också varit ett viktigt inslag, då respektive lagkapten alltid har till uppgift att bjuda på en för landet traditionsenlig cuisine: borsjtj, blinier, beluga, saleeg, sushi och caipirinha är förtäring som passerat revy under åren.

Fram till och med 2013 genomförde vi varje sommar detta rollspel. Vid det laget hade vi hunnit bli +- 25 år. Men kort därefter hände något som inte kan beskrivas på annat slitet vis än »livet«: vänner flyttar, försvinner ut i periferin, skaffar barn, köper hus, drar av korsband, börjar jobba.

Det tog fem år innan vi återigen fick Brollas oefterhärmliga och vansinnigt roliga fotbollslajvinbjudan. Men vad som var nytt för denna gång var att vi, innan den sedvanliga efter matchen-banketten, hade en överraskning att vänta. Tre timmar var avsatt för detta segment, och det enda vi fick veta var att det klockan 18.00 var samling på Glysisvallens parkering i Hudiksvall.

Väl på plats väntar en spelarbuss och vi »spelare« undrar självklart vad som är tanken. Brolla inleder sin presentation av överraskningen med ett citat från hans favoritlags före detta tränare tillika blågul härförare: »Att åka buss är begripligt« (ett otroligt citat, ändå), varpå han förklarar att vi, med inspiration från Offside ska ta oss an »I spelarbussen«, fast på riktigt. Andreas Brolin har alltså hyrt en buss inklusive luttrad utomsockneschaffis som ska ta oss runt till tre lokala fotbollsklubbar i Hälsingland. Första stoppet blir Trönö, därefter Skarplycka och slutligen Strömsbruk. Alla resmål ackompanjerade av intrikata och kluriga ledtrådar samt slå sig på knäna-klenoder. Det kanske starkaste ögonblicket var musikfrågan i Strömsbruk där Brolla tubbat sin äldre bror att på ljudkommando plötsligt uppenbara sig ur skogsbrynet och sjunga Jussi Björling. Otroligt.

Jag känner nu att jag saknar ett silkesband fint nog att knyta ihop den här säcken, men summan av kardemumman är att jag kände mig tvingad att dela med mig av hur förbannat fin den här tradition är. Och att vänskapsbrobyggaren Brolla, efter fem års silencio stampa (nåväl, han har ändå hunnit utbilda sig till lärare, fått två barn och köpt hus) anordnar detta för sina vänner – jag blir gråtmild. Han är otrolig. Det måste uppmärksammas. Och vad vet jag, kanske kan det också inspirera andra kompisgäng runt om i små hålor.

Ryssland – Saudi slutade 3-3 på ett soldränkt Överås.

Allt gott,
Fjodor Smolov

Offsidesnack Publicerad fredag 15 juni 2018

VM-sajten är live!

Offsides team under fotbolls-VM i Ryssland: Johan Orrenius, Anders Bengtsson och fotograf Daniel Nilsson.

Ja, vi är igång! Med ett knappt dygn till avfärd har vi nu sparkat upp dörrarna till vår nya, fräscha VM-sajt. Den är dessutom tankad med det första dagboksinlägget och ett purfärskt poddavsnitt.

Ovan ser ni den pigga trio som från och med lördag morgon utgör Offsides runtkuskande reporterteam i Ryssland. I mitten står en hypokondrisk 37-åring som VM-debuterar. Chefredaktör Anders Bengtsson skriver om sina pirriga känslor inför avresan här:

• »Once a philosopher, twice a pervert«

I det första av 14 poddavsnitt under vår VM-satsning pratar vi om att få njuta av ett VM, Saudiarabiens målvakt, Jolo-journalistik, idioter i Silicon Valley, domarfokus och havererad teknik. Lyssna på VM-poddpremiären här:

• »VM-resan Del I«

Välkomna! Följ med på Offsides mest oförutsägbara mästerskapssatsning någonsin!

Offsidesnack Publicerad tisdag 12 juni 2018

Vinnarna av Sicario 2-biljetter!

Vi säger grattis till Henrik Gustafsson, Sivert Kandlan och Samuel Strömgren som alla visste att Benicio del Toro vunnit en Oscar för Traffic. De vinner två biobiljetter var till Sicario 2.

Den 29 juni är det vilodag i VM och passande nog har Sicario 2 biopremiär den dagen. Uppföljaren till den kritikerhyllade filmen Sicario kretsar kring det eskalerande kriget mot droger längs gränsen mellan USA och Mexiko. Josh Brolin är tillbaka som CIA-agenten Matt Graver och Benicio del Toros karaktär Alejandro anlitas återigen som oberoende »konsult« för att ta sig an en knarkkung som finansierar terrorister.

 

Offsidesnack Publicerad måndag 11 juni 2018

Snart öppnar Offsides VM-sajt!

VM-sajten öppnar 15/6.

Snart lyfter vi! På lördag morgon reser vår formtoppade reportertrio till Ryssland för att bevaka VM på ett fartfyllt, roligt och utmanande sätt.

Offsides chefredaktörer Anders Bengtsson och Johan Orrenius kommer tillsammans med vår förstefotograf Daniel Nilsson att kuska runt mellan VM-städerna för att på daglig basis rapportera om det svenska landslagets framfart och speciella mästerskapshändelser. Poddar, VM-dagbok, filmklipp – varje dag. Planen är 500 mils resande och minst sju VM-matcher under två intensiva gruppspelsveckor.

Redan på fredag – dagen innan avfärd – smygstartar vi med podd och blogg. Häng med från början! För att kunna ta del av allt måste du ha ett konto på offside.org för 39 kronor i månaden. Ingen bindningstid.

Teckna en digital prenumeration för att kunna följa Offsides VM-äventyr!

Offsidesnack Publicerad söndag 27 maj 2018

Offsides favoriter: Stämmer VM-klichéerna?

Skärmdump: BBC Sport

Varje helg tipsar Offside om läs-, hör- eller sevärda dokumentära berättelser och aktuella sporthändelser. Offsides chefredaktör Johan Orrenius är veckans andra tipsare.

World Cup 2014: England, Brazil and Netherlands cliches analysed (BBC Sport)

»Afrikanska lag kan inte försvara!«

»England är sämst på straffar!«

»Inga gör fler frisparksmål än brassarna!«

»Sydamerikanska lag spelar fulast!«

Inför herr-VM 2014 tog engelska BBC ett enkelt men rätt genialt grepp. De utgick från allmänna fördomar om landslag och fotbollskontinenter och undersökte huruvida de stämde. Vi människor gillar att generalisera och dela in saker i olika kategorier. Det blir ju så mycket mer bekvämt då. Men riskerna är uppenbara. Förutom att antagandet kan vara fel från början är sannolikheten stor att man sedan kommer att vilja sortera in händelser (eller till och med människor) i sina redan förutbestämda kategorier. Gråskalan försvinner. Fotbollsfördomar är kanske inte världens mest allvarliga grej, men tillräckligt intressant för att jag ska läsa varje ord och grafik i BBC:s genomgång.

Det slår mig nu att vi på Offside för fyra år sedan bestämde att sno denna idé till nästkommande VM. Någon borde ha skrivit upp det på en planeringstavla, för när det åter blev dags att göra ett VM-nummer kom förstås ingen av oss ihåg det. Så det blir till att läsa om BBC:s nördiga, tankeväckande och faktiskt roliga kartläggning en gång till. Och kom ihåg att Tyskland alltid vinner straffsparksläggningar! Eller hur var det nu?


Även om vårt nya VM-nummer saknar en detaljrik kartläggning som slår hål på VM-klichéer så innehåller det en del annat som är läsvärt. Botanisera i den färska lässkatten genom att klicka på bilden nedan:


Varje helg tipsar Offside om läs-, hör- eller sevärda dokumentära berättelser och aktuella sporthändelser. Offsides praktikant Robin Ridell är veckans första tipsare.

SEVILLA’S OBSESSIVE UNAI EMERY HAS HIS EYE ON ANOTHER EUROPA LEAGUE TITLE (THE GUARDIAN)

»Those who know won’t speak, and those who speak won’t know«, inledde Arsenals VD Ivan Gazidis när han under onsdagens presskonferens skulle förklara processen bakom valet av Unai Emery som efterträdare till Arsène Wenger. Då syftade han såklart på det faktum att Mikel Arteta under en dryg veckas tid varit det namn som engelska medier mer eller mindre spikat som det slutgiltiga valet. Vi Arsenalsupportrar som äntligen kommit till ro med valet av en oprövad tränare fick mentalt starta om från noll för att kunna ta ställning till Emerys tränarfilosofi.

Så, ett varv i mediearkivet senare: hur lyder svaret?

Helt ärligt – jag är supertaggad. Dels tack vare The Guardians Spanienkorrespondent Sid Lowe, som 2015 intervjuade Unai Emery inför Europa League-finalen med Sevilla. I intervjun illustrerar den spanske mittfältaren Joaquín, som hade Emery i Valencia, vikten av videogenomgångar på ett talande sätt: »Emery satte på så många videor att jag fick slut på popcorn«.

Och när Emery sedan anade att backen Jérémy Mathieu inte tog del av hans individuella USB-genomgångar fick fransmannen ett tomt USB-minne som test. Även om Mathieu gick på bet kanske inte Özil gör detsamma. I dagsläget är det bara känslan av att allt är nytt och oprövat som exalterar, och intervjun i The Guardian fördjupar bilden av vad som väntar Arsenals spelare och supportrar.

Här tipsar Johan Orrenius om en nördig kartläggning av VM-klichéer.

Lördag kväll, 20.45, kliver Liverpool in i en final i Europas största klubblagsturnering igen. Elva år och tre dagar efter förlusten mot Milan i Aten, och 13 år och en dag efter den där vändningen i Istanbul, kan Offsides chefredaktör Anders Bengtssons kropp fyllas av ren lycka igen. I Anders väg står ett lag som kan vinna sin tredje raka CL-titel och en tränare som efter två och en halv säsong ännu inte har åkt ur turneringen.

Vi har nu tankat sajten med en drös Offsidereportage som aktualiseras i samband med Champions League-finalen. Bland annat ett Liverpoolreportage från Offsides allra första nummer, en text som slår ett slag för en bortglömd, 25-årig Raúl och ett paket med berättelser från 2000-talets tre svenska Champions League-finalister. Texterna finns samlade här (klicka på bilden!):

Två av reportagen handlar om Anders supporterförhållande till Liverpool: »Uppgörelsen« från 2009 och »En idiot på resa« från i höstas. Men vi måste förstås också ta dagspulsen på vår chefredaktör.

Drygt ett dygn till avspark i Kiev, hur mår du?
– Det är en förvånansvärd, och för mig helt ovan, känsla av lugn. Under veckan som gått har jag tänkt mycket på matchen i morgon, och visst har det stundtals pirrat till när jag insett vilken jävla grej det ändå är – 90 minuter från något overkligt – men mest har jag gått runt och myst. För en gångs skull känner jag att Liverpool är en tydlig underdog. Det är visserligen en titel som kan förloras, men det är så mycket mer som kan vinnas. Att vi just möter Real Madrid, världens bästa lag genom tiderna och de regerande mästarna, bidrar till den här känslan. Hade inte Liverpool säkrat fjärdeplatsen i ligan och därmed nästa års CL-plats hade jag haft betydligt mer ångest just nu. Men frågar du mig i morgonkväll, halvtimmen innan avspark, får du ett helt annat svar. Då kommer jag ligga i fosterställning på stubben. Det vet jag.

Du ska inte åka till Ukraina.
– Nej, tyvärr. Det var svårt att lösa både ekonomiskt och logistiskt. Jag har valt bort alla förfrågningar om samkväm med kompisar. Jag pallar inte att sitta och prata om väder och vind, amorteringar och skit under matchen med personer som säger att de verkligen är intresserade av matchen men som egentligen mest vill dricka några öl och prata om ditten och datten. Det blir jag, min fru och min äldsta son Sigge framför TV:n. Stubben blir också viktig.

För den som missat, vad är grejen med dina stubbar?
– Det går tillbaka till våren 2014, när Liverpool bara var en Gerrardhalkning och någon tappad ledning ifrån att vinna ligaguld. När vi mötte City orkade jag inte med mina nerver längre. Så jag stängde av TV:n och knallade ut i skogen. Där hittade jag en liten stubbe som jag satt på i tio, femton minuter. När jag kom tillbaka till mitt hus såg jag att vi hade vunnit. Efter det har det blivit som en skrockgrej. När vi flyttade till ett nytt hus visade det sig att det fanns en stubbe i trädgården! I de riktigt viktiga och stora matcherna borstar jag alltid av stubben innan avspark. Den ska vara ren och fin. Så sitter jag där i några minuter och tänker på matchen. Kanske är det lite meditation? När det är akut nervositet under en match kan jag också springa ut och sätta mig på den. Stubben är min snuttefilt.

Beskriv hur Champions League-säsongen varit för dig.
– Ångestfylld. Jag har hela tiden känt att vi haft bra läge. En hyfsat enkel grupp, bra lottning mot Porto i åttondelen, en rimlig chans mot City i kvartsfinalen, favoriter i semin mot Roma … Som det också blev efter första matchen mot City och mot Roma, där vi går in i returmatcherna med bra slagläge, var det mest en känsla av att »det här kommer vi slarva bort«. När City gjorde 1–0 i returen efter bara någon minut, när Roma lyckades reducera till 2–5 och därmed hade kvar förhoppningar inför returen i Rom … det har blivit onödigt jobbigt. Som det alltid är med Liverpool.

Men lite kul också, eller?
– Självklart! Det har varit några underbara stunder i fåtöljen. En timme av det bästa jag sett under mina 25 år som Liverpoolsupporter mot City, lika många minuter mot Roma som var overkliga. När allt bara fungerar, när alla spelare överpresterar, när ingen slarvar. Stunder av perfektion som gjort en salig, på gränsen till rörd. Oavsett hur det går i morgon mot Real Madrid kommer jag alltid minnas när jag satt helt tom i huvudet med en 5–0-ledning i en semifinal i Champions League. Eller Oxlade-Chamberlains kanonskott på Anfield mot City. Helvete vad fint det har varit att få uppleva det här.

Så, hur går det i Kiev?
– Jag tror det blir tufft, så klart. Gillar man att prata vinstchanser tror jag man får kämpa som realist om man ska påstå att vi har mer än 30 procents chans att vinna. Real Madrid har erfarenheten, stjärnorna, spelet – egentligen allt. Samtidigt … när Liverpool inte behöver spela på resultat, när det handlar om 90 minuter, är man som bäst. Klopp och spelarna har haft två veckor på sig att förbereda sig, mentalt och taktiskt. Det vore ju fan om inte det syns, då blir jag förbannad. Min stora förhoppning är att Zidane instruerar sina spelare att gå ut och ge järnet. Blir det en öppen match med högt tempo ökar våra vinstchanser ganska mycket. Marcelo får gärna dra iväg på sina utflykter offensivt! Liverpool är svårslaget när tempot är högt och risktagandet stort. Om däremot Zidane sätter en försiktig approach, där spelarna drar ner på tempot och rullar boll med tålamod, blir det tufft.

Jag frågar igen: hur går det i matchen?
– 2–2 efter full tid. Ramos nickar väl in en nick i 92:a matchminuten. I förlängningen tåar Henderson in en boll efter en tilltrasslad situation. Så måste det bli.

Offsidesnack Publicerad torsdag 24 maj 2018

Ljudet av årets VM-sommar

Nyskriven fotbollsmusik är ett naturligt inslag när det vankas mästerskap. I vårt nysläppta VM-nummer går Henrik Ekblom Ystén igenom VM-låtens historia med avstamp i frågan: Varför är det så svårt att kombinera fotboll med musik?

Inför det stundande VM-slutspelet i Ryssland fick de gamla popveteranerna i Gyllene Tider, tillsammans med Linnea Henriksson, uppdraget att skriva Sveriges officiella VM-låt. Den låter så här:

Aftonbladets musikskribent Håkan Steen tycker att låten »gör jobbet«, medan Anders Bengtsson i förra veckans avsnitt av Offsides podcast förutspår en succé: »Jag tror att den kommer slå«. Johan Orrenius efterlyser en »skråligare« refräng likt Markoolios gamla In med bollen-dänga.

I morse presenterade barnmusikartisten Petter Hedwall en så kallad »alternativ VM-låt«. Sådana finns alltid, ingen officiell VM-kampsång utan en inofficiell. Även en sådan har Markoolio fått till. Som Henrik Ekblom Ystén uttrycker det i sin VM-låtsodyssé: »Faktum är att Markoolios inofficiella bagatell Mera mål utklassade Hellstrands Explodera vid EM 2000.«

Petter Hedwalls drag för att lyckas utklassa Per Gessles gäng är simpelt: Barn. Landslagsbarn. Vars pappor heter John Guidetti, Marcus Berg, Andreas Granqvist, Kristoffer Nordfeldt, Sebastian Larsson, Mikael Lustig, Robin Olsen, Gustav Svensson, Jimmy Durmaz, Ola Toivonen och Jakob Johansson.

Kan inte gå fel. Eller?


Henriks reportage, under titeln »Ljudet av en VM-sommar«, är just nu upplåst och tillgängligt för alla att läsa. Gör det genom att klicka på bilden nedan:

Offsidesnack Publicerad torsdag 24 maj 2018

Följ Offsides VM-satsning!

Foto: Daniel Nilsson

Bokningarna är klara och VM-pulsen stiger på redaktionen. I sommar storsatsar vi med ett för oss ovant men kittlande mästerskapsupplägg.

Offsides chefredaktörer Anders Bengtsson och Johan Orrenius kommer tillsammans med vår förstefotograf Daniel Nilsson att kuska runt mellan VM-städerna för att på daglig basis rapportera om det svenska landslagets framfart, speciella händelser och ryskt trafikkaos. Och förstås mycket mer.

VM-sajten öppnar 15/6.

Vi utlovar en kavalkad av poddar, tvoddar och dagböcker – varje dag. Det blir aktuellt, personligt och förhoppningsvis ganska roligt.
– Arbetsnamnet på resan är »Expedition Vladimir«, säger Johan. Planen är 5 000 kilometers resande och minst sju VM-matcher under två intensiva gruppspelsveckor i världens största land. Väldigt mycket kan hända längs vägen – men tråkigt lär det inte bli.

Aktivera din digitala prenumeration för att få tillgång till allt vi gör under VM!

Anders Bengtsson och Johan Orrenius. Foto: Ola Kjelbye

Innan vår formtoppade reportertrio packar VM-väskorna har vi ett purfärskt mästerskapsnummer att rekommendera. Bland annat har Johan varit i Mexiko för ett fotbollspolitiskt reportage om Sveriges gruppmotståndare, medan Anders har tillbringat några dagar med Sveriges mittfältsmotor, Sebastian Larsson. Denna fullspäckade VM-läsning utgör förstås en perfekt uppladdning för mästerskapssommaren.

Om du tecknar en prenumeration före den 27:e maj ingår hela vårt VM-paket.

Ta rygg på Offsides VM-satsning!

  • Få VM-numret i brevlådan
  • Tillgång till hela VM-paketet på hemsidan
  • Avsluta när du vill
Teckna direkt!

Dags för en nostalgitripp!

Tänk tillbaka på ditt första minne från en fotbollsmatch. Det kan vara en match du såg, en match du själv spelade eller som du låtsades spela på skolgården. Vilka känslor väcker det hos dig?

Berätta om minnet med max 300 tecken i ett mejl till tavling@offside.org. Det härligaste minnet belönas med fotbollssulor från Football Insole till hela laget, till ditt barns fotbollslag eller till ett annat lag som av någon anledning förtjänar ett gäng sulor.

Football Insole är en ny, stötdämpande sula som tack vare sin anatomiska och smala passform är speciellt lämpad för fotbollsskor.

Offsidesnack Publicerad onsdag 23 maj 2018

Tord Grip »berättar allt«

I nummer 7/2013 frågade vi Tord Grip om han, precis som den då memoareraktuelle Sven-Göran Eriksson, planerade att ge ut en självbiografi där han »berättar allt«. Svaret:

– Vi får se hur responsen blir på Svennis bok. Jag har ju en hel del fotbollshistorier. Som den när vi spelade mot Werner Bremen med Malmö FF 1983. Vi möttes fyra gånger på två månader i Tipscupen och i Uefacupen. Vi gjorde en bra bortamatch i Uefacupen, sedan fick vi en hörna i hemmamatchen som vi slog för dåligt, de kontrade och gjorde mål. Det glömmer jag aldrig.

Onekligen en oförglömlig fotbollshistoria.

Fem år senare, med självbiografin Fotbollsspelarpojken ute i handeln, vill vi tro att vi åtminstone sådde ett litet frö i Grips tankar med den där frågan. Det kanske vi inte borde ha gjort. Till Fotbollskultur-delen i vårt nya nummer bad vi Jesper Högström att recensera boken, och Jesper har svårt att se poängen med självbiografins upplägg. En sympatisk »doldis« som helst står i skuggan lämpar sig inte för att vara huvudperson, konstaterar han.

»Stefan Lövgren ska ha en eloge för försöket, men att skriva en biografi om en sådan man är helt enkelt en övermänsklig uppgift.«

Läs Högströms recension av Tord Grips självbiografi här!

Offsidesnack Publicerad tisdag 22 maj 2018

En rejäl dos VM-nostalgi

Skärmdump: SVT Play

För mästerskapsnostalgiska människor som vistas på Twitter gick pulsen upp i eftermiddags.

Det fanns en tid då den efterföljande VM-krönikan var lika viktig som mästerskapet i sig, och när SVT Sports projektchef, Max Bursell, twittrade ut en digital plats som innehåller samtliga VM-krönikor sedan 1982 kittlade det till hos oss som minns den där speciella tiden.

Här har vi närmare tolv fina timmar framför oss.

I Offsides purfärska VM-nummer fortsätter vi att viga den avslutande delen av tidningen åt krönikor, recensioner och fotbollskulturella utsvävningar. I det här numrets Fotbollskultur-segment skriver chefredaktör Johan Orrenius om just VM-krönikor. Den från 1994 spelade, liksom för många fotbollsintresserade i Johans ålder, en härlig roll i hans liv: »Jag hade för vana att klicka igång den efter helgernas krogrundor.«

Numera är det bara att konstatera att de mäktiga VM-krönikorna är på utdöende. Mannen bakom 94-krönikan, Albert Svanberg, hjälper till att reda ut vad som har hänt. Han berättar också hur den där klassiska TV-timmen om bronssuccén kom till.

Hitta vidare till Johans text, om 94-missbrukarnas jakt efter nya kickar, genom att klicka på bilden nedan.

Offsidesnack Publicerad måndag 21 maj 2018

VM-numret har landat!

Foto: Bildbyrån (Granqvist, Hernández, Son), Getty Images (Müller)

Äntligen har Offsides 164 sidor tjocka VM-special börjat landa på hallmattor och i brevlådor runtom i landet.

Från och med i dag finns numret även att läsa, i sin helhet och i form av separata reportage, här på webben. Bland matig VM-läsning finns Anders intervju med Sebastian Larsson, Johans reportage från den mexikansk-amerikanska gränsen och en underhållande neddykning i VM-låtens historia signerad Henrik Ekblom Ystén.

Sebastian Larsson: »Många hoppades nog att jag inte skulle komma tillbaka«
Fotboll i gränslandet
Ljudet av en VM-sommar

Och förstås mycket, mycket mer än så. Missa inte vår guide med 32 miniporträtt av olika sorters karaktärer i VM-länderna. Vi utlovar en stor dos berättarguld. Guiden finns samlad gruppvis här!

Offsidesnack Publicerad söndag 20 maj 2018

Offsides favoriter: Ett ofrivilligt komiskt spelarperspektiv

Foto: Marwan Shousher/whatahowler.com

Varje helg tipsar Offside om läs-, hör- eller sevärda dokumentära berättelser och aktuella sporthändelser. Chefredaktör Johan Orrenius är veckans andra tipsare.

How firing the manager impacts a struggling team (The Howler)

Hur är det för en spelare när tränaren plötsligt – mitt under säsongen – får sparken? Amerikanska fotbollsmagasinet The Howler har tagit reda på det, genom att låta försvararen Jared Odenbeck skildra hur det var för honom.

»Kan vara intressant att läsa«, tänkte jag och klickade på länken. Vad jag inte hade räknat med var att exemplet var från Sverige, och dessutom bara någon mil ifrån min bostad. Denne Jared Odenbeck gjorde nämligen en säsong för Lindome Gif i svenska division två. Och killen kan skriva! Helvete, utan att vi på Offside har känt till det har det alltså sprungit runt en litterär amerikan alldeles runt knuten. Varför tipsade ingen oss!?

Nåväl, Odenbecks text om den omtumlande dagen då Lindome kickade tränaren är i alla fall läsvärd. Och ofrivilligt komisk. Det beskrivs bland annat hur »Lindomes owner« stormar in i omklädningsrummet och berättar att han just sparkat tränaren och nu räknar med att spelarna ska visa att han tagit rätt beslut. »Lindomes ägare«… amerikanska läsare måste tro att vi har att göra med en storklubb.

Det är för övrigt värt att kolla in The Howler i sin helhet, tidningen tar ofta ett annorlunda grepp på fotbollen.


Lindome är Mattias Göranssons gamla hemort. När VM nu närmar sig läser vi gärna om reportaget »The Koburi Way« som Offsides grundare (numera chefredaktör på vår systertidning Filter) skrev i samband med VM 2002. Reportaget är ett av Offsides mest omtyckta sedan starten.

Offsidesnack Publicerad lördag 19 maj 2018

Offsides favoriter: Bojan Krkic

Foto: Youtube

Varje helg tipsar Offside om läs-, hör- eller sevärda dokumentära berättelser och aktuella sporthändelser. Chefredaktör Anders Bengtsson är veckans första tipsare.

Bojan Krkic: »I had anxiety attacks but no one wants to talk about that. Football’s not interested« (The Guardian)

2007, som ett litet bihang till ett reportage om Astrit Ajdarevic (då ungdomsproffs i Liverpool FC) listade vi fyra utländska talanger värda att hålla ögonen på. Det var Toni Kroos från Tyskland, Michael Woods från England, Fernando Martin Forestieri från Italien och Bojan Krkic från Spanien.

Elva år senare kan vi utvärdera. Kroos gick det ju jättebra för med både Champions League-titlar och VM-guld. Forestieri lyckades hyfsat bra och spelar sedan 2015 i Sheffield Wednesday. Woods är den i kvartetten som haft det tuffast. Åtminstone om man enbart tittar på klubblagshistoriken. 28-åringen krigar just nu på i Hartlepool United i National League, Englands femtedivision.

Så var det då Bojan Krkic. Så här skrev vår skribent Ronald Reng om Bojan i nummer 4/2007:

»Hans kristallklara ögon och fina ansiktsdrag måste ha skapats som en bild av oskuldsfullhet. Han är fortfarande 16, och när man ser hans ansikte är det svårt att tro att han någonsin kommer att vara annat än en pojke. Sedan ser man honom spela fotboll och vet inte vad man ska tro: FC Barcelonas Bojan Krkic, pojken med den tunna kroppen, snurrar upp försvarare med en erfaren anfallares säkerhet. Det är hans mål som folk pratar om. Målet han gjorde i sin A-lagsdebut i en träningsmatch mot Al-Ahly, jämsides Ronaldinho vid 16 års ålder, och målen som vann honom priset som U17-EM:s bäste spelare både 2006 och 2007. Men det är rörelsemönstret som fångar ögat när man ser honom spela, som en pojke bland män i Barcelonas reservlag. Anfallsspelare behöver åratal av träning för att till perfektion behärska konsten att slinka igenom ett försvar. Bojan gör det, 16 år gammal. Han uppträder redan som en mogen seniorspelare.«

2018 vet vi hur det blev efter Barcelonaåren. Roma, Milan på lån, Ajax på lån, Stoke, Mainz 05 och nu Alavés – på lån. Precis som med övriga fyra är det så klart en bedrift i sig att lyckas spela på seniornivå och professionellt i så många år, men med Bojan har det alltid varit lite av en gåta. Så lovande, så bra, men ändå så lite avtryck. Han har för många blivit en symbol för outnyttjad potential. Eller för bortkastad talang, om man så vill.

När jag insåg att jag precis hade börjat glömma bort hans existens kommer det en lång intervju med Bojan i The Guardian. Det är Sid Lowe som har träffat den 27-årige spanjoren. Och oj! Han berättar om ett liv som präglats av prestationsångest, psykisk ohälsa och sammanbrott. Han är välartikulerad och det är både starkt och intressant.

Man kan lyfta på hatten för Kroos alla titlar. Men i min lilla bok är Bojan Krkic hjälten.


För Astrit Ajdarevic blev det efter två år i Liverpool en flytt till Leicester, en lånevända i Hereford United och sedan Örebro SK, IFK Norrköping, Standard Liège, Charlton på lån, Helsingborgs IF på lån, ÖSK igen och nu AEK Aten, där han är nybliven ligamästare. Ovan nämnda reportage om honom är fortfarande en läsvärd inblick i livet som hajpat ungdomsproffs: »Farväl Falkenberg«.

Offsidesnack Publicerad fredag 18 maj 2018

Nisse vann Offsideligan

I helgen satte vi punkt för Premier League-säsongen, vilket innebär att även Offsides prestigefulla liga i Fantasy Premier League är avgjord.

Efter en spännande slutspurt i toppstriden konstaterar vi att det vinnande laget heter LillJonke Midsummers och tränas av Nils Vesterlund. För en van och noggrann Offsideläsare känns namnet igen, och det är ännu mer bekant för oss på redaktionen. Nisse är nämligen försäljnings- och marknadsansvarig på Offside.

Lika glada (över att ha en så kunnig medarbetare) som vemodiga (över att bli fullständigt krossade) riktar vi ett stort och imponerat grattis till Nisse, som med sina 2 421 insamlade poäng är åttonde bäst i Sverige och 225:a i världen.

– Tack, tack! Riktigt skönt att det ordnade upp sig till slut. Efter att ha varit i ledningen sedan i höstas höll allt på att gå om intet i april. Men »dubbelveckan« 37 gick riktigt bra, tack vare Sane och Aubameyang, och sedan var det bara att få in Salah igen och gardera bort min toppkonkurrent Hillcrest Hooligans i sista omgången.

Själv stämplar jag ut på 300 poäng färre som 226:a i Offsideligan. Tips, tack!

– Hemligheten är att jag har hållit på länge med fantasy, tror jag. Då har man det rätta tänket. Säsongen är lång och man får aldrig ge upp. Jag tänker i sannolikheter och riskspridning. Jag skulle till exempel aldrig tokchansa på en kapten utan i år har det blivit mycket Salah, Kane och Aguero, och inte heller ha tre backar från samma lag.

Hur många timmars scouting ligger bakom?

– En hel del i början av säsongen och när man spelar »wildcard« då en hel trupp ska tas ut. I början av året försöker jag hitta nykomlingarnas spelfördelare, de brukar vara prisvärda, till exempel Gross i Brighton. I övrigt är man ju rätt begränsad i antal byten. Sajten fantasyfootballscout är en otroligt bra utgångspunkt, och jag ser alltid highlights från alla matcher i varje omgång. Sedan blir det att man går och tänker och velar men det är ju inte scouting.

Chefredaktör Anders Bengtssons lag, Fingerschpitz FC, hittar vi på plats 281. Hur är det att slå övriga redaktionen och Offsides läsare på fingrarna?

– Riktigt kul att vinna Offsideligan! Det är den liga jag mest sneglar på, näst efter den privata liga som jag varit med i en massa år. I år blev det i och för sig samma sak eftersom Offsideligans tvåa, Niklas Nylander, är en kompis till mig och han är med i samma privata liga.

Nu är det den allsvenska fantasyversionen som gäller. Kammar du hem Offsides liga även där?

– Inte en chans! Jag tog ut ett lag men det var länge sedan jag gjorde något byte. Det jag tar sikte på nu är VM och med så få omgångar är det viktigt att välja rätt land att ha tre spelare från. Där måste man chansa mer jämfört med 38 Premier League-omgångar.

Mer underhållande Fantasy Premier League-läsning bjuder Johanna Frändén på i nummer 2/2018 av Offside. Läs texten om Johannas Fantasybesatta mamma här: »Lättsam familjelek blir blodigt allvar«.

Offsidesnack Publicerad torsdag 17 maj 2018

»Vi låg där och luktade skit«

När jag för några veckor sedan anlände hem låg ett bedagat lagfoto av Tomelilla IF på trappan. Eskil Svensson, som jag intervjuade i Börje Lantz-porträttet (barndomsvän och senare också affärspartner med Börje), bestämde sig för att jag ville se ett lagfoto från hans ungdom. Det var ju rätt konstigt tänkt, men samtidigt blev jag glad eftersom killarna på bilden är så vansinnigt uppklädda.

Ännu gladare blev jag när jag ringde upp Eskil på numret han skrivit ner på fotografiets baksida. Jag tackade för gåvan och snart började han ivrigt berätta:

»Det här fotot är taget någon gång i början av 50-talet. Så uppklädda och vackra vi är. Det var i samma veva som ett av mina roligaste minnen från den tiden. Vi skulle åka till Bornholm och tog en fiskebåt från Simrishamn. Vi satt sådär på sillalådor i båten, när det började blåsa och båten ställde sig rakt upp. Lådorna flög rakt bak i aktern och vi med. Vi låg där och luktade skit. Och några andra kläder hade vi inte med oss.

Jag spelade i Tomelilla fram till 1955, då jag flyttade till Malmö och började spela med MBI. Vi mötte Malmö FF en gång på Gamla IP, och jag fick fina recensioner. Jag tror att det fanns lite intresse att värva mig. Sedan i nästa match, mot en småklubb, var jag sämst på plan. Så det blev inget med det.«

Gör vad ni vill med den här informationen. Vill ni bara småle åt de breda slipsarna och Eskils fiskehistoria och sedan glömma alltsammans är det mer än rimligt.

Reportaget om den cigarrökande superagenten går att läsa här: »På jakt efter Börje Lantz«.

Offsidesnack Publicerad tisdag 15 maj 2018

VM-numret är på väg!

Kolla! 164 sidor VM-special! Operation Ryssland! Attack!

Detta är ett matigt mästerskapsnummer med kraftsamlande läsning om Sveriges mittfältsmotor, VM-låtens historia, mexikansk fotboll i gränslandet, 32 karaktärer och en revanschsugen danskjävel. Och förstås mycket mer än så.

Om du ännu inte prenumererar lever chansen att få VM-numret hemskickat. Teckna en prenumeration före den 27 maj så har du tidningen i brevlådan innan VM startar, och har dessutom möjlighet att följa Offsides livfulla Rysslandsresa under mästerskapet. Vi ska resa 5 000 kilometer och täcka sju gruppspelsmatcher på 14 dagar.

Hela Offsides VM-paket för 78 kronor är smart investerade slantar, vågar vi lova. Det innefattar:
• 164 sidor VM-special
• 14 poddar
• Minst 14 blogginlägg
• Minst lika många videosnuttar som skildrar vår resa

Ta rygg på Offsides VM-satsning!

  • Få VM-numret i brevlådan
  • Tillgång till hela VM-paketet på hemsidan
  • Avsluta när du vill
Teckna direkt!


Som ni ser har tryckeriet i Laholm jobbat färdigt för den här gången och skickat upp ett gäng fullmatade tidningslådor till redaktionen i Göteborg. Om några dagar landar det nya numret även hos prenumeranter och i butiker runtom i landet.

På tal om Laholm. Janne Andersson har presenterat sin 23-mannatrupp, och visst passar det fint att redan nu inleda VM-uppladdningen med blågul läsning med den gamle Laholmtränaren i huvudrollen? För våra digitala prenumeranter bjuder vi nu på ett färskt smakprov ur Blågult – historien om Sveriges herrlandslag i fotboll. Smakprovet är ett nyskrivet avsnitt som skildrar landslagets succé under Janne Andersson. Offsides mångårige landslagsskribent, Jesper Högström, beskriver hur förbundskaptenen skapade sin framgångsrika syntes. Läs kapitlet här: »Då är då och nu är nu«.

Offsidesnack Publicerad söndag 13 maj 2018

Offsides favoriter: Ronaldoskulptörens försök till revansch

Foto: Bleacher Report

Varje helg tipsar Offside om läs-, hör- eller sevärda dokumentära berättelser och aktuella sporthändelser. Vår praktikant Robin Ridell är veckans tredje och sista tipsare.

A year after internet infamy, Ronaldo sculptor gets another shot (Bleacher Report)

Just nu sitter nog många Ronaldofantaster där hemma och biter på naglarna. De närmsta två veckorna blir en kamp mot klockan för att få honom spelklar till Champions League-finalen i Kiev. En tredje CL-titel i rad skulle definitivt ge ett övertag mot Messidyrkarna i den oavbrutna, och helt ärligt uttjatade, diskussionen om vem som är bäst.

Om vi lägger det sportsliga åt sidan kan vi istället konstatera att statyduellen (om det nu någonsin fanns en sådan) slutade i travesti. Lionel Messis staty i Buenos Aires har vandaliserats vid ett flertal tillfällen. Cristiano Ronaldos staty på hemön Madeira fick uppmärksamhet av helt andra anledningar. Lite mer än ett år sedan den där Ronaldostatyn presenterades kan det vara skönt att höra skulptörens egen historia och följa hans försök att gottgöra sitt namn. Räkna med en 10 minuters emotionell berg-och-dalbana.


Än väntar Neymar på sin staty hemma i São Paulo, men brassens varumärke går att jämföra med både Messis och Ronaldos. Hur det gick till beskriver Henrik Brandão Jönsson här: »Copyright Neymar – när ett varumärke blev till«.

Offsidesnack Publicerad lördag 12 maj 2018

Offsides favoriter: En klaustrofobisk cykelresa

Foto: timetrialfilm.com

Varje helg tipsar Offside om läs-, hör- eller sevärda dokumentära berättelser och aktuella sporthändelser. Offsides grundare och nuvarande förlagschef Tobias Regnell är veckans andra tipsare.

Time trial – a race to the end (SVT play)

Vilka idrottare sliter hårdast? Femmilsåkaren med snor i skägget? Den pinnsmala men stenstarka gymnasten? Den brasilianska ytterbacken?

Ett bra bet är landsvägscyklisterna. I SVT Play-aktuella Time Trial följer vi skotten David Millar, som var en av världens bättre cyklister strax efter millennieskiftet, men som när filmen spelas in blivit märkt av ålder och en längre dopningsavstängning. Istället för att vara stallets stjärna kämpar han för att överhuvudtaget kvala in till ett sista Tour de France.

Det är en klaustrofobisk resa genom cykellopp som är så trånga, ansträngande och farliga (tänk 90 cyklister nedför slingriga alpvägar på regniga kullerstenar) att verksamheten framstår som rent vansinne – framför allt för alla dem som aldrig vinner något men kämpar lika hårt dag efter dag efter dag i etapploppen. Vi får bokstavligen följa med ner under hjälmen, ända ner i lungorna på Millar, och den närheten är Time Trials största behållning.

Längs vägen blir Finlay Pretsells dokumentär också en film om vänskap och sammanhållning under vidriga villkor, och en film om en framgångsrik ung man som försöker möta medelålderns krympande möjligheter med värdighet.


Efter den svettdrypande dokumentärtimmen behövs lite kontrasterande läsning. I vårt första kultnummer, 2007, porträtterade vi en idrottare som absolut inte slet särskilt hårt. Det finns gott om myter om »womanizern« Frank Worthington, men enligt engelsmannen själv är han ingen diva.

Offsidesnack Publicerad fredag 11 maj 2018

Offsides favoriter: Räddningen av Lyngby

Foto: LyngbyBoldklub1921/Youtube

Varje helg tipsar Offside om läs-, hör- eller sevärda dokumentära berättelser och aktuella sporthändelser. Offsides reporter och webbredaktör Fredrik Tillberg är veckans första tipsare.

A week inside a soccer club when the money runs out (New York Times)

Lyngby BK var 15 minuter från att dö. Mindre än ett år efter att ha kvalificerat sig för Europaspel för första gången sedan storhetstiden runt 90-talsstrecket, riskerade den 97 år gamla danska klubben att falla i glömska. Ägarens pengar var slut. Anställda fick höra att deras jobb inte längre fanns. Spelarnas löner kunde inte betalas och fem av dem hade redan utnyttjat möjligheten att lämna klubben.

I skildringen av Lyngbys krampaktiga februarivecka ger New York Times-journalisten Rory Smith oss en inblick i hur elitfotbollsspelare, tränare och sportchefer upplever kampen mot en till synes oundviklig konkurs. Ibland krävs det ett panikartat SMS-massutskick av en PR-snubbe med supporterhjärta för att rädda en elitklubb.

Tre månader senare konstaterar vi att det ekonomiska virrvarret inte oväntat har satt sportsliga spår. Som ett av fyra lag i det röriga nedflyttningskval som krävs för att stanna kvar, är risken nu stor att Lyngby åker ur den danska högstaligan.


I Offsides webbexklusiva genomlysning av division ett-fotbollen vittnar klubbordföranden och tränare om den ekonomiska utmaning som Sveriges tredjedivision innebär. Läs alla tre delar:
Se oss, sponsra oss!
Livet i söderettan
Livet i norrettan

Offsidesnack Publicerad onsdag 09 maj 2018

En klunk av ölen

För ett tag sedan blev vi insyltade i en twittertråd om journalistiska genvägar.

Journalisten Josefine Owetz uttryckte frustration över många reportrars blaserade användning av formuleringen »… säger X och sippar på sitt kaffe«. Offsideläsaren John Pettersson skuttade då in i diskussionen och påpekade att vi »med bedövande regelbundenhet« använder oss av en liknande typ av otyg: ölklunkar.

Efter en snabb sökning i arkivet är Johns spaning svår att snacka bort. Det kryllar av ölklunkar i Offsides 18-åriga historia. Några exempel:

















Det där var många ölklunkar. Hur försvarar du detta, chefredaktör Johan Orrenius?

– Det kan jag förstås inte. Vi kritiserar ofta slappa formuleringar i andra medier och nu åker vi dit så det stänker om det själva.

Hur har det kunnat bli så här?

– Det tråkiga svaret är att det är ett skrivtekniskt grepp. När ett citat blir väldigt långt delar man som skribent gärna upp det i två för att det ska bli mer läsvänligt. Och då behövs en rad emellan. Sedan tenderar vi att ofta hamna på pubar i våra reportage, särskilt när de är supporterrelaterade. Men det är ändå för dåligt. Om någon sveper en öl på två sekunder finns det skäl att skriva det. Att någon bara »tar en klunk av ölen« ger ingenting.

Finns det fler Offsideklichéer att göra upp med?

– Att någon »lägger in en snus« är ett gränsfall. Det känns också som en trött formulering, men det beror också på vem som gör det. Om renlevnadsmänniskan Ludde Augustinsson överraskar med att snusa under en intervju är det ju mer spännande än att Glenn Strömberg kramar dagens åttonde prilla.

Fler exempel?

– När svenskar i utländska lag ska porträtteras är det lite för vanligt att skribenten berättar hur spelaren inte behöver betala notan på restaurangen. Som ett exempel på hur otroligt populär hen är i staden. Sedan är ju spelarna själva rätt bra på att prata i klichéer, vilket man som skribent också får se upp med.

Hur då?

– »Innan jag fick barn kunde jag vara sur i flera dagar efter en förlust. Men sedan X föddes är det annorlunda. Det går inte att tjura över en förlust när man kommer hem och möts av en glad ettåring.« Varianter på det citatet känner säkert många igen.

Men ibland stämmer ju klichéerna?

– Absolut. Att det ofta är »små marginaler« som avgör en match skriver nog många under på. Samtidigt vet ju alla det, så varför skriva ut det? »Den största pressen kommer från mig själv« är en annan klassiker.

Blir det nolltolerans mot öl i Offside framöver?

– Nej, så kan man inte säga. Att intervjua taxichauffören är kanske sportvärldens allra största kliché, men om chauffören berättar något sensationellt som gagnar reportaget ska det förstås med. Nolltolerans är sällan bra. Däremot ska vi variera oss bättre, säger Johan och tar en klunk av ölen.

Lyssna på nummer 200 av Offsides podcast för fler tankar om det ölförbud som eventuellt bör införas i Offside.

Offsidesnack Publicerad onsdag 09 maj 2018

Tävling! De vann boken Allsvenskan enligt Lundh

Foto: Albert Bonniers förlag

Vi säger grattis till Simon Hermansson, Jörgen Eklund och Jakob Lundström som alla visste att Olof Lundh hejar på Leeds. De vinner var sitt exemplar av Lundhs nya bok Allsvenskan enligt Lundh.

I sin nya bok Allsvenskan enligt Lundh granskar Olof Lundh maktspelet i vår mest älskade idrotts högsta serie. Derbyn drar rekordpublik, spelare säljs för gigantiska summor och Östersunds FK överraskar ute i Europa. Men hur ser det ut på andra sidan spelargången? Vem styr över Allsvenskan, vem bestämmer i klubbarna och var hamnar pengarna?

»Det är en härligt svidande vidräkning med allt det som titeln anger. Lundh skrapar på ytan till den svenska, hederliga fotbollen och hittar nåt helt annat. Mycket bra.« – Mats Olsson, Expressen

 

Offsidesnack Publicerad onsdag 09 maj 2018

Offsides podcast firar 200!

Jubileum! Veckans avsnitt av Offsides podcast finns nu att lyssna på i poddappar och här på hemsidan, och det är inte vilket som helst. Det är det 200:e!

Som avsnittsnamnet »Johan ringer Kanu« antyder så ringer Johan Kanu. Det är en uppiggande liten stund.

Uppiggande är också den övriga dryga timmen, som bland annat innehåller ett rejält allsvenskt svep, Fredrik Ljungbergs bleka framträdande under Arsène Wengers avskedsceremoni, Henrik Larssons »mycket roliga grej«, en ångestladdad cupfinal och frågan: Varför förlät alla Zidane efter skallningen?

Fira 200 med oss!

Offsidesnack Publicerad måndag 07 maj 2018

Wimbledonfansens revansch

»Att någon öppet kan visa sympati med det som de gjorde mot oss, det är helt sjukt. Det är ofattbart att det finns så många som 10 000 som inte har fattat ett skit om vad fotboll handlar om.«

Så beskriver Wimledonsupportern Marc Jones relationen till Milton Keynes Dons – eller »The Franchise« som Marc är noga med att kalla dem – i Ina Lundströms reportage »Fansen som röstade med fötterna« från Offside 5/2011.

Vid det laget stod AFC Wimbledon på tröskeln till den »riktiga« engelska proffsfotbollen. Sedan sju år tillbaka tillhör de den, och de senaste två säsongerna har de spelat engelsk tredjedivisionsfotboll i League One. Det har även »The Franchise«, MK Dons, som åkte ur Championship samma säsong som Wimbledon vann League Two.

Rivalerna vann varsitt möte i år och slogs i samma nedflyttningsstrid – men bara en av dem lyckades klara sig kvar i tredjedivisionen. MK Dons näst jumbo-placering (23:e plats) innebär att AFC Wimbledon (18:e plats) för första gången är tabellmässigt bättre än sin antagonist, och att de nästa säsong kommer att husera i en högre division.

Läs vårt reportage om AFC Wimbledon för en komplett historieskildring och en detaljrik berättelse om vad ihärdiga och genuina supporterkrafter kan åstadkomma.

Fotnot: AFC Wimbledon spelar fortfarande på Kingsmeadow, med plats för 4 850 personer, och hade i år ett publiksnitt på 4 305 åskådare per match. MK Dons snittade 9 185 åskådare på sin Stadium mk som rymmer drygt 30 000.

Offsidesnack Publicerad söndag 06 maj 2018

Offsides favoriter: Marina Hyde

Foto: The Guardian/Youtube

Varje vecka helgtipsar Offside om läsvärda dokumentära berättelser och aktuella sporthändelser. Chefredaktör Johan Orrenius är veckans tredje och sista tipsare.

And the winner is… whoever gets rid of the endless glut of football awards (The Guardian)

Den engelska kolumnisten Marina Hyde får mig nästan alltid att skratta. I en elitfotbollsvärld där de flesta tar sig själva på extremt stort allvar har hon förmågan att se det löjliga i pampigheten. Dessutom får hon en att tänka till, vilket är ett gott betyg till en krönikör.

I sin senaste text tar hon upp prisinflationen. Alltså: Behöver Kevin de Bruyne verkligen få 17 olika utmärkelser för att han har gjort en stark säsong?

Fifa gör sitt bästa för att elda på galakulturen. På så sätt kan höjdarna inom organisationen också få känna sig som stjärnor. Som Hyde skriver, apropå Fifas The Best Awards förra året: »The saddest thing I heard about it was that Swiss teenagers outside were asking Fifa president Infantino to autograph their shirts.«


Om löjlig pampighet kan ni även läsa i Offsidereportaget »Vi är på väg mot en stängd superliga« från i höstas. Med en lika ifrågasättande som lättsam penna skriver Henrik Ekblom Ystén om en evig maktkamp och ett splittrat 25-årsfirande.

Offsidesnack Publicerad lördag 05 maj 2018

Offsides favoriter: Slaget om Galicien

Foto: Copa90/Youtube

Varje vecka helgtipsar Offside om läsvärda dokumentära berättelser och aktuella sporthändelser. Vår praktikant Robin Ridell är veckans andra tipsare.

Derby days: Galicia – Spanish football as you’ve never seen it before (Copa90)

Taggad inför helgens stora match? Celta de Vigo ligger och skvalpar i mitten av tabellen medan Deportivo la Coruña får börja om i Segunda División nästa säsong. Nej? Jag tänkte väl det.

Men det kanske du borde vara. Vigo och A Coruña är två kuststäder i Galicien som hålls samman av sitt kulturarv och språk, samt definieras av kusten och regnet (runt 320 dagar om året). Ungefär där slutar likheterna. Talesättet i området »mientras Vigo trabaja, Coruña relaja« – ungefär översatt till »medan Vigo arbetar, slappnar Coruña av« – belyser Vigos historia som industri- och fiskestad, medan A Coruña är knytpunkten för restauranger och mode.

Copa90:s minidokumentärserie, Derby Days, fångar på 20 minuter essensen av vad mötet betyder för invånarna och lär definitivt höja din puls. Även de övriga tre derbyavsnittet från säsong fyra ger en god inblick i den spanska fotbollen bortom El Clásico.

Efter att fansen tillsammans har stämt upp i den galiciskahymnen (se klippet nedan!) under lördagen lär slaget om nordvästra Spanien i vanlig ordning bjuda på en hel del hätska scener på såväl läktaren som planen. Till årets returmöte kommer Deportivospelarna taggade för att bryta Celtas svit om fyra raka derbysegrar. De hoppas kunna ge fansen något att fira under en annars frustrerande säsong.

Avspark!


På Deportivos mittfält gnuggar den tidigare AIK-spelaren Celso Borges på. I Offsidearkivet hittar vi ett samtal med costaricanen, som 2014 fick chansen att kliva ut ur sin pappas skugga.

Offsidesnack Publicerad fredag 04 maj 2018

Offsides favoriter: När Arsène Wenger log

Foto: Bloomsbury

Varje vecka helgtipsar Offside om läsvärda dokumentära berättelser och aktuella sporthändelser. Chefredaktör Anders Bengtsson är veckans inledande tipsare.

The Wenger revolution: twenty years of Arsenal (Bloomsbury)

De sista minuterna i Madrid. Arsenal behövde ett mål för att få till en förlängning mot Atlético Madrid. Monreal slarvade med inläggen, Welbeck fumlade med bollen.

Jag, som är väldigt långt ifrån att vara en Arsenalkille, kände för första gången en frustration över Londonlagets tillkortakommanden. Jag var till och med nervös. Och enbart för Arsène Wengers skull.

Några minuter innan elva denna torsdagskväll blåste domaren för full tid. Slut. Atlético till finalen i Europa League, Arsenal utslagna. Arsène traskade ner i spelartunneln. Adieu!

Det blev inget fint slut. En kamp om att nå Europa League – nästa säsong! Det är det som återstår för Arsenal den här våren. Så ovärdigt ändå. Lite senare pratade fransmannen inför den samlade presskåren. Hans ögon tårades.

Givetvis går det inte att kringgå det uppenbara: det som vi alla har sett de senaste åren är Arsène Wengers ansvar. Det fungerar inte längre.

När det är konstaterat kan vi ägna lite tid åt att minnas Arsène Wenger som en av de största tränarna. Han har haft sina stunder av grinighet och enögdhet, men ingen kan ta ifrån honom hans revolutionerande gärningar. Hans övertygelse om hur fotboll ska spelas. Hans framgångar.

Om dessa ska jag inte skriva. Däremot vill jag rekommendera Amy Lawrences bok från 2016: The Wenger revolution: twenty years of Arsenal. Lawrence, en av de skickligare fotbollsskribenterna de senaste åren (och stor Arsenalsupporter), har tecknat ett mäktigt porträtt över det Arsenal som Arsène Wenger rattade med så finstämd hand under (nästan) alla hans 22 år. Intervjuer med spelarna som kommit och gått, berättelser från huvudpersonen som ger inblick i bygget och inte att förglömma: fantastiska bilder på Arsène Wenger. Boken innehåller en bildskatt som gör en lycklig, något som möjliggörs då Lawrence samarbetat med Stuart MacFarlane, Arsenals officiella klubbfotograf sedan 2001.

Jag började bläddrade i boken sent i går, minuterna efter att 68-åringen försvunnit ner i katakomberna på Wanda Metropolitano. Jag fastnade vid ett foto, en bild som är en av de mer alldagliga i boken. Egentligen inget speciellt. Men han står där vid sidlinjen och tittar ut över en plan under en match. Han har sin röda slips, sin vita skjorta, sin smala kavaj. Håret är inte så grått än. Rynkorna inte så djupa. Men han ler.

Ja, det var bara fint.

Offsidesnack Publicerad onsdag 02 maj 2018

VAR, what is it good for?

Det 199:e avsnittet av Offsides podcast är här!

Den här veckan ställer vi oss viktiga frågor som:
• Hur hade VM-historien sett ut om VAR alltid funnits?
• Är Andrés Iniesta överskattad?
• Hur mådde Tobias Linderoth egentligen i Liverpool?
• Vem är argast i Allsvenskan?
• Hur hade ZTV:s alla egon rett ut VM-sändningarna för 20 år sedan?

Dessutom försöker vi utforma ett »dream team« för svenska VM-sändningar och resonerar kring klassiska VM-skägg och icke-skägg. Som ni hör börjar uppladdningen inför mästerskapssommaren ta fart, och det är inte konstigt; vår VM-satsning närmar sig. Om den läser ni mer här!

Så länge passar avsnitt 199 av Offsides podcast fint att stilla sin VM-längtan med. Lyssna på avsnittet här på offside.org, i iTunes eller i valfri podcastapp.

Soundtrack:

Från och med den här veckan helgtipsar Offside om läsvärda dokumentära berättelser och aktuella sporthändelser. Chefredaktör Johan Orrenius är premiärhelgens tredje och sista tipsare.

ROMA–LIVERPOOL, CHAMPIONS LEAGUE-SEMIFINAL, ONSDAG 2 MAJ

Efter 5–2 till Liverpool på Anfield ser det inte ljust ut för Roma inför returen på Olimpico. Men efter den osannolika vändningen mot Barcelona i kvartsfinalen vågar ingen Liverpoolsupporter slappna av.

Mötet mellan klubbarna har också historisk betydelse: 1984 föll Roma mot Liverpool i den straffrysare som utgjorde det årets Europacupfinal. Två svenskar – domaren Erik Fredriksson och Romas tränare Nils Liedholm – var inblandade och det ledde till konsekvenser för dem båda.

Andra påverkades ännu mer och om detta skriver Dagens Nyheters Malena Johansson intressant här: »Liedholm var som Moses som ledde sitt folk i öknen«.

Läsningen är för mig en mer spännande uppladdning än skadeuppdateringar och formanalyser. Känsloläget är uppvridet på max och Liedholm får välförtjänta hyllningar. Men det där med att ta ut startelvor efter spelarnas stjärntecken var kanske ändå inte så bra?


I Offsidearkivet behöver vi bara gå tillbaka till fjolårets sista nummer för att hitta Anders Bengtssons personliga text från Liverpool. Texten avslutas med den hoppfulla raden: »Det är nu det börjar, det är nu det vänder.« Sedan dess har Liverpool vunnit 24 av 36 matcher och stormar nu mot en Champions League-final. Läs Anders reportage här: »En idiot på resa«.

Offsidesnack Publicerad lördag 28 april 2018

Offsides favoriter: Berättelsen om Jackie Wallace

Foto: The Times-Picayune

Från och med den här veckan helgtipsar Offside om läsvärda dokumentära berättelser och aktuella sporthändelser. Filters Oskar Sonn Lindell är premiärveckans gästtipsare.

THE SEARCH FOR JACKIE WALLACE (THE TIMES-PICAYUNE)

I juni 1990 gav sig fotografen Ted Jackson ut från tidningsredaktionen till South Carrollton Avenue i New Orleans, efter att ha fått ett tips om att en grupp hemlösa män byggt upp ett slags temporärt vardagsrum under en viadukt. Jackson hoppades få fotografera deras liv, men när han kom fram fanns ingen kvar; bara kvarlämnat bråte – och en halvnaken man som sov på en madrass av kartong, med ett plastöverdrag som täcke. Jackson väckte mannen och presenterade sitt ärende.

»Du borde göra ett reportage om mig«, sade mannen.

»Varför?«

»För att jag spelat i tre Super Bowl-finaler.«

Berättelsen om Jackie Wallace, som under 70-talet spelade för Minnesota Vikings, Baltimore Colts och Los Angeles Rams men sedan föll ner i ett djupt drogmissbruk, är många gånger oerhört tragisk. Men Jacksons text rymmer också hopp, kärlek – och en annorlunda historia om vänskapen mellan reportern och hans intervjuobjekt. Om att göra allt man kan för att hjälpa till, men aldrig kunna göra tillräckligt. Därtill, eftersom Jacksons huvudområde är fotografi, innehåller reportaget flera fantastiska bilder.

Offsidesnack Publicerad fredag 27 april 2018

Offsides favoriter: Monchis storhet

Foto: Alberto Lingria/Bildbyrån

Från och med den här veckan helgtipsar Offside om läsvärda dokumentära berättelser och aktuella sporthändelser. Chefredaktör Anders Bengtsson är premiärveckans första tipsare.

MONCHILÄSNING

31 minuter in i veckans avsnitt av Olof Lundhs podcast. Lundh frågar gästen Daniel Majstorović, i dag sportchef i Brommapojkarna, om det finns någon sportchef ute i fotbollsvärlden som han ser upp till. Majstorović:
»Inte än så där … Eeeeh … Direkt … Det är klart att vi … man kan ju aldrig … sluta titta på vad … Mo … Moggi har gjort … under sin tid.«
Lundh:
»I Juventus?«
Majstorović:
»Eeeh … Jag tänker på Roma.«
Lundh:
»Jaha, okej.«
Majstorović:
»Eeeh … det han byggde upp i Sevilla är väldigt, väldigt intressant utifrån vad man gjort under en längre tid och vad han gjort nu på en kort tid i Roma. Men mer än så, inget så där …«

Det hade så klart varit spektakulärt om BP:s sportchef hade haft Luciano Moggi som förebild. Inte nog med att den förre Juventusbossen uttalat sig homofobiskt och anklagats för att systematiskt ha dopat spelare i Torinoklubben, han var också en av huvudpersonerna i 2006 års Calciopoliskandal. Namnet som »Maestro« letade efter var naturligtvis Monchi. Eller Ramón Rodriguez Verdejo som han egentligen heter.

49-åringen blir ofta tillskriven Sevillas framgångar under 2000-talet och det är lätt att förstå varför Majstorović ser upp till den gamle målvakten, som mellan 2001 och 2017 var Sevillas sportchef. Förutom att klubben vann Uefacupen/Europa League fem gånger under perioden (varav de tre sista vanns tre år i rad) har han gjort sig ett namn som världens främste fyndare i fotbollsvärlden. Men ett sylvasst scoutinggäng hittade Monchi spelare för en spottstyver som några år senare såldes för hundramiljonersbelopp. Enligt The Guardian kostade följande 22 spelare Monchi och Sevilla 36 miljoner euro i övergångssummor: Andrés Palop, Dani Alves, Federico Fazio, Martin Cáceres, Adriano, Ivan Rakitić, Júlio Baptista, Seydou Keita, Christian Poulsen, Luís Fabiano, Carlos Bacca, Sergio Ramos, Jesús Navas, Alberto Moreno, Luis Alberto, José Antonio Reyes, Renato, Gary Medel, Geoffrey Kondogbia, Enzo Maresca, Aleix Vidal och Diego López.

Totalt såldes samma spelare för 229 miljoner euro.

Sedan sommaren 2017 är Monchi AS Romas sportchef. Mer än en gång har han fått frågan hur han kunde sälja Mohamed Salah till Liverpool FC för vad som i dag framstår som kaffepengar (36, 9 miljoner pund). I samband med Champions League-mötet klubbarna sinsemellan aktualiserades frågetecknet. I försvarstalet ingick formuleringar som hade med pressad ekonomi att göra, att Uefa låg som hökar över Romas ekonomiska balans.

Hur som helst: Majstorović påminde mig om Monchi (och Moggi!) och hans förmåga att hitta och förädla talang. Och därför tipsar jag nu om några texter som lite mer utförligt förklarar Monchis storhet än vad Majstorović lyckades göra i Lundhs podd.

• Intervju med »transfertrollkarlen« Monchi: »The secret behind Sevilla’s success? Meet Monchi, the transfer wizard« (The Guardian)

• Artikel om Sevillas uppbrott med Monchi: »Sevilla in a spin as they prepare for life after Monchi – the man who is the club« (The Guardian)

• Djupdykning i hur Monchi nådde framgångar med Sevilla: »The story of Sevilla’s rise since 2001« (These Football Times)


Vill ni istället faktiskt läsa om Luciano Moggi finns Marcus Christensons fina Offsidereportage om hur Juventus systematiskt dopade sina spelare att läsa här: »Fuskets Juventus«.

2014 skickade vi Alexander Piauger till Marseille. I reportaget »Ett behagligt dårhus« skildrade han klubbens nysatsning på unga spelare med det så kallade »Dortmundprojektet«.

I kväll spelar klubben semifinal mot Red Bull Salzburg i Europa League, men det är ett helt annat Marseille än det Alexander besökte för fyra år sedan. Tränaren Marcelo Bielsa, presidenten Vincent Labrune och de flesta av spelarna är långt borta vid det här laget.
– I en klubb som Marseille hinner det hända mycket på fyra år, konstaterar Alexander, som numera är profilerad ekonomireporter på Göteborgs-Posten.

Vad?
– Häng med nu! Först sade Bielsa upp sig, en match in i sin andra säsong. När även Labrune lämnade klubben 2016 lades »Dortmundprojektet« ner. Det var hans pryl. Sedan såldes många av de unga spelarna för billigt och så var det med den nystarten. Lagmässigt blev det ett superhål efter det. Många supportrar tyckte att ägaren Margarita Louis-Dreyfus, som ärvt klubben av sin make Robert, plundrade laget. De hatade henne, satte upp banderoller och grejer. Margarita brydde sig inte. Hon ville bara sälja av spelare för att stärka klubbens finanser och sedan kunna sälja klubben dyrare. 2016 genomförde Labrune hennes försäljningsplan och amerikanen Frank McCourt blev ny ägare.

Bryr han sig?
– Han pumpar in mycket cash, han har redan spenderat ett par hundra miljoner euro. Ett fint exempel på hur klubbens situation sett ut är Dimitri Payet, som de paniksålde för typ 15 miljoner euro sommaren 2015. Ett och ett halvt år senare köpte de tillbaka honom för nästan 40 miljoner euro.

Nu har han fört Marseille till semifinal i Europa League. Lägger supportrarna någon prestige i den turneringen?
– Stade Vélodrome sålde slut på några timmar inför kvällens match. De lade ut biljetterna klockan tio i söndags och det ledde till en superkrasch av klubbens hemsida. Vid tretiden gick de ut med att biljetterna var slutsålda. Så Europa League är en stor grej därnere och alla sår är läkta. Äntligen har klubben lyckats få tillbaka publiken, som bara skiter i att gå dit när det går dåligt. Då kan kortsidorna vara helt tomma. Europaspel är också en nostalgisk grej för dem, där finns en liten tradition som lockar. De nådde några finaler på 90-talet och i början av 00-talet.

Unnar du dem en ny Europatitel?
– Det är imponerande att det kan staplas så mycket kaos i en klubb. Det är det som är älskvärt med Marseille, att man inte vet vad som ska hända. Rätt som det är kicksparkar Patrice Evra en supporter i skallen under en uppvärmning. Det är ett ständigt kaos, men nu har de chansen att nå en liten framgång igen. Det kan jag faktiskt unna Marseille.

Tips: Läs Alexanders fina reportage om klubben inför kvällens Europa League-semifinal!

Offsidesnack Publicerad måndag 23 april 2018

Vinnarna i 21 Bronco-tävlingen

Vi säger grattis till Anders Jansson och Staffan Olsson som båda visste att Ante Eriksson spelat i Brommapojkarna. De vinner två biljetter var till 21 Broncos spelning på Nalen den 26 maj.

Lördag 26 maj nyinviger rockbandet 21 Bronco – med fotbollsspelaren Ante Eriksson som sångare – Nalen Klubb i Stockholm, och nu kan du vinna två biljetter till spelningen! Med en sällsam blandning av rock, blues och folk skapar 21 Bronco en ljudbild som påminner om såväl John Mayer och Pearl Jam som The Tallest Man on Earth – samtidigt som Antes säregna röst inte går att likna vid någon annan.

 

Offsidesnack Publicerad fredag 20 april 2018

»Allt som Wenger har gjort känner jag igen«

Foto: Vegard Wivestad Grøtt/Bildbyrån

Lika överraskande som självklart damp Arsène Wengers avskedsbesked ner under fredagen. Twittrande Arsenalfans anordnade cyberkarnevaler och upprepade sitt numera stående mantra: »ingen är större än klubben«.

Offsideredaktionen lämnades inte oberörd. Trots att Johan för många år sedan vinkade av sin barndoms hjärteklubb vid kajen har Arsenal varit ett naturligt inslag på redaktionen det senaste året. Offsides tre senaste praktikanter har haft Londonklubben nära hjärtat. Wenger är dessutom ständigt närvarande:

Minns ni Teitur Thòrdarson, som vi porträtterade i årets första nummer?

Efter att ha skjutit Öster till tre SM-guld av fyra möjliga mellan 1978 och 1981 flyttade Teitur till Frankrike och inspirerades av Cannes dåvarande assisterande tränare. När han sedan själv blev tränare kopierade han Wengers offensiva idéer och passningspräglade träningsupplägg. De höll kontakten, Teitur hälsade på sin mentor i Arsenal och när han 2010 presenterades som Vancouver Whitecaps första MLS-tränare skickade Wenger en gladlynt videohälsning.

Relationen gör Teitur till Arsenalsupporter sedan slutet av 90-talet.

Offside ringde upp Wengers isländske kompis efter fransmannens beslut att lämna sin post efter nästan 22 år.

Känns det konstigt?
– Jag måste nog börja hålla på ett annat lag nu.

Är det så illa?
– Nej, jag skojar. Jag är inte överraskad över beskedet, han har tvingats hantera en del konflikter, men jag tycker att det är fantastiskt att han har hållit ut så här länge. Det är en stor prestation.

Du är din gamla mentor trogen. Men helt obefogad har kritiken mot honom knappast varit?
– Visst har det gått sämre i ett par år, men alla som kritiserar honom vet inte vad de snackar om när det gäller att vara manager på den nivån. Alla gamla spelare som hugger honom i ryggen… det förtjänar han inte. Thierry Henry är uppenbarligen sugen på jobbet – han har pratat mycket om det – men han är inte redo. Definitivt inte.

Vem hoppas du på?
– Någon mer rutinerad. Det kommer bytas ut en del spelare och organiseras om, då behövs det någon med mycket erfarenhet som tränare. Jag förväntar mig ett eller två övergångsår utan topplaceringar. Det viktigaste är att de hittar någon som spelar den fotbollen som Wenger så starkt har förankrat i klubben.

Den gillar du.
– Jag försöker ju spela den själv! Allt som han har gjort med Arsenal känner jag igen från när jag hade honom som tränare. Mixen av franska, spanska och argentinska fotbollsinfluenser har alltid präglat honom. Just sydamerikansk fotboll snackade han mycket om redan på 80-talet, Brasilien och Argentina låg hästlängder före elitfotbollen i Europa.

Vart tar han vägen nu?
– Han tränade en klubb i Japan före Arsenal och jag kan tänka mig att han tar något asiatiskt landslag, såsom Japan eller Kina. Eller ett klubblag därborta.

PSG sägs vara sugna.
– De är dumma om de inte ställer frågan.

Du får locka upp honom till din norska fjordby annars.
– Bra idé! Vi har inte pratat på ett tag men jag ska höra om han kan tänka sig en klubbdirektörsroll i norska division fyra. Det skulle sitta fint.

Läs gärna reportaget om Teitur Thòrdarson från vinterns kultnummer.

Offsidesnack Publicerad torsdag 19 april 2018

Hur går det för våra VM-jokrar?

Foto: Bildbyrån (Jansson och Larsson), Peter Widing (Hiljemark)

I det aktuella numret följer vi upp vårt stora Ken Sema-porträtt med en neddykning i tre potentiella VM-jokrar som står inför varsin utmaning under våren.

En vill dribbla och skjuta sig in i truppen, en annan bytte klubb för att öka sina chanser och en tredje är självklar men ändå solklart reserv.

En månad efter att numret släpptes, och med en knapp månad tills Janne Andersson presenterar sin VM-trupp, är det på sin plats att ta tempen på vår jokertrio.

Sam Larsson
Feyenoorddribblern kommer allt längre ifrån en VM-biljett. I och med en skadefylld vårsäsong har han inte haft möjlighet att övertyga Janne Andersson om att en av ytterplatserna tillhör honom. När Larsson var tillbaka i den holländska ligafyrans startelva i helgen gjorde han mål, men byttes senare ut med en ny känning i den lårbaksida som höll honom borta mellan februari och april. Vi väntar ännu på en klargörande skaderapport men klart är att Larssons VM-klocka börjar klämta allt desperatare.

I övrigt imponeras vi av den holländska journalisten Marcel van Der Kraans expertöga. På tal om att Larsson sedan 2014 är den Eredivisiespelare med flest gjorda mål utanför straffområdet, sade van Der Kraan: »Hans skott är fantastiskt. Han letar alltid efter fem millimeter. Och när han nu tränar med ›RVP‹ [Robin van Persie] kommer han att bli ännu bättre. För RVP behöver bara två millimeters utrymme.« När säsongen nu närmar sig sitt slut noterar vi att van Persie, mycket tack vare sin millimeterförmåga, har gjort flest distansmål per spelad minut i Eredivisie.

Pontus Jansson
»›Granen‹ måste ju fan sluta någon gång!« Mittbacken valde ett långsiktigt perspektiv på sina möjligheter att slå sig in i landslagselvan när vi pratade med honom senast. Det är förståeligt. Läget är oförändrat; trots att Victor Nilsson Lindelöf har spelat 1 251 klubblagsminuter färre än Jansson under säsongen är Leedsbacken solklar trea i ledet. Som han själv påpekade: »Janne har bevisat att han inte tittar på klubbprestationer om man gör sitt jobb i landslaget.«

På tal om klubblagsprestationer: I en intervju med lokaltidningen Yorkshire Evening Post konstaterade Jansson att de senaste fyra månaderna har varit den tuffaste perioden i hans karriär. Leeds har vunnit två matcher och släppt in 30 mål sedan slutet av december. Jansson behöver en ny injektion självförtroende för att kunna leva upp till vår jokerstämpel.

Oscar Hiljemark
Efter 18 röriga månader och en tappad landslagsplats valde den vanligtvis beräknande 25-åringen att återvända till Genoa. Där har han startat varenda Serie A-match under våren och stärkt sina VM-aktier med en regelbunden nyckelroll på Genoas mittfält. I onsdagskvällens 1-2-förlust mot Roma byttes han dock ut tidigt och tilldelades det mediokra betyget 5,5 av Gazzetta dello Sport. Men vi konstaterar fortsatt: en hel och Serie A-ordinarie Oscar Hiljemark blir nästintill omöjlig för Janne Andersson att hålla utanför mittfältsuppsättningen i VM. Vid landslagssamlingen i mars spelade han 12 + 90 minuter mot Chile respektive Rumänien.

Offsidesnack Publicerad onsdag 18 april 2018

Vinnarna av Tord Grips självbiografi

Foto: Bokförlaget Polaris

Vi säger grattis till Mårten Heimdahl, Daniel Larsson och Patrik Lindborg som alla visste att den chilenske anfallaren som ingick i  Lazios mästarlag 99/00 heter Marcelo Salas. De vinner var sitt exemplar av Tord Grips självbiografi.

Stefan Lövgren har skrivit biografin Fotbollsspelarpojken om den 80-årige legendaren Tord Grip. Tord föddes i Ytterhogdal i Hälsingland 1938. Han har spelat allsvensk fotboll med Degerfors och AIK och representerat Sveriges landslag, men mest känd är han för sin långa karriär som tränare på klubb- och landslagsnivå i nio olika länder. Tillsammans med Sven-Göran Eriksson tränade han bland annat Lazio, Manchester City och det engelska landslaget. Sammantaget har Tord Grip tränat sju olika nationella fotbollsförbund på fyra olika kontinenter.

 

Offsidesnack Publicerad måndag 16 april 2018

Varbergs Bois klackspark

I nummer 5/2012 följde Offsides reporterteam Henrik Ekblom Ystén och Björn Larsson Rosvall en nystartad supporterklubb som i en stad utan fotbollskultur växte snabbare än alla andra.

Reportaget »Gröngölingarna« utspelar sig under Varbergs Bois första säsong i Superettan, då ett gäng Varbergsbor etablerade supportergrupperingen Klacksparken. En av dem, Jonas Paulson, övertalades av en annan, Jonas »Mullis« Rosell, att ta hand om ordförandeskapet. Mullis visste att »det skulle bli bättre ordning då«.

Sex år senare är Jonas Paulson inte ordförande längre. När han avgick för två år sedan hörde Varbergs Bois valberedning av sig och ville involvera honom i styrelsen istället. Han tröttnade snabbt på alla möten. Efter en ettårig suppleantsejour i klubben är Jonas numera innerplanskoordinator vid hemmamatcherna.

Han minns den glada säsongen 2012 och Offsides reportage med värme. Han lämnar också ett nedstämt men föga överraskande besked: Klacksparken växer inte längre.

– Att ni skrev om oss påverkade intresset väldigt mycket, säger Jonas. Supporterföreningen fick en helt annan status och var riktigt poppis under de första tre åren. Då var det stort att Bois spelade i Superettan, men nu är det inte så märkvärdigt längre.

Jaså?
– Folk siktar mot Allsvenskan. Överlag har intresset kring klubben gått ner och Klacksparken har inte lika många medlemmar längre. Det är tråkigt.

Hur är stämningen på Påskbergsvallen nuförtiden?
– Det är inte så mycket drag. I hemmapremiären kändes det som att Öis hade hemmaplan. Men på bortamatcher är det fortfarande okej, då är Klacksparken som mest aktiva. De försöker fortfarande få ihop ett par bussar per resa. Jag försöker ligga på dem även här hemma, men de kommer inte igång när de bara går på »vallen« och dricker kaffe. Då är de mer blyga.

Är Mullis och de andra fortfarande engagerade i Klacksparken?
– Mullis är kvar, men jag och Jari (Atalato, som kom på supportergruppens namn) lämnade samtidigt. Jag blev mer involverad i Bois aktiviteter och hann inte med båda sakerna, och Jari är inblandad i handbollsklubben här i stan. Men vi är fortfarande medlemmar i Klacksparken.

Hur går det mot Jönköping i kväll?
– Jag har tippat på kryss men hoppas på vinst. Jag har trots allt en bra känsla. J-Södra har precis som vi två raka förluster.

Och de har er gamla tränare Jörgen Wålemark på tränarbänken.
– Ja, men det är nog inte så lätt att komma tillbaka hit med ett nytt lag. Och inget ont om Wålemark, han var bra, men jag tror att vårt lag ibland mår bra av att byta tränare och spelare. Han pratade om att han ville gå redan året innan, men då övertalade klubben honom om att stanna ett år till. Det blev naturligt att han lämnade efter förra säsongen. Nu tror jag stenhårt på Joakim Persson.

Kan han väcka nytt liv i supporterskapet kring Varberg, tro?
– Han är en speciell personlighet i alla fall. Men en nyckel är att få fler ungdomar att gå på matcherna. Det är fortfarande samma gamla människor som kommer och kollar, medan ungdomarna sitter hemma och följer tio matcher samtidigt på sina skärmar. Vi måste locka hit dem till »vallen« istället och få dem att engagera sig.

Läs det supporterlivliga reportaget om Jonas, Mullis och de övriga Klacksparken-medlemmarna här: »Supporterhotet från vildmarken«.

Offsidesnack Publicerad lördag 14 april 2018

Damallsvensk avspark

I dag gör Damallsvenskan säsongspremiär med tre matcher: Kristianstad-Vittsjö, Hammarby-Limhamn Bunkeflo och Djurgården-Eskilstuna United.

Kul, tycker vi, och firar med att lyfta en ny kategori på offside.org: »Damallsvenskan«.

Sajten är nu tankad med flera reportage med anknytning till ligan, bland annat ett fint gammalt markeringssamtal med Hanna Marklund från 2003, ett reportage om Tyresö FF:s stjärnsmäll och inte minst: Axel Vikströms granskning »Den onda cirkeln«.

Där finns dessutom ett samtal om självdisciplin med FC Rosengårds Anja Mittag, som målas upp som en favorit till skytteligatiteln i Tabitha Chawingas frånvaro. Det gör även Christen Press, trots att amerikanskan bara sitter på ett tremånadersavtal med Kopparbergs/Göteborg. När Press senast var i Sverige förklarade hon för Offside varför lagkamraterna bör vara tacksamma för hennes pladdrande. »De tycker att jag är konstig som pratar med mig själv.«

På tal om fjolårets överlägsna skyttedrottning Tabitha Chawinga (som under vintern flyttade till Kina): henne pratade vi målfixering med förra sommaren. Fortfarande aktuell läsning! Precis som porträtten av Josefine Öqvist och Kosovare Asllani.

Ja, ni hör ju; här finns både kort och långt att gotta sig med. Klicka er vidare till kategorin »Damallsvenskan«, slå er till ro i solstolen och förgyll premiärhelgen med en rejäl dos damallsvensk läsning.

Offsidesnack Publicerad torsdag 12 april 2018

Utmana Anders i Allsvenskan Fantasy

Deadline närmar sig och nu börjar det bli dags att börja spika sin trupp inför premiären av Allsvenskan Fantasy.

Vi ser framemot att tävla med er läsare.

Gå med i den prestigefulla ligan som heter »Fotbollsmagasinet Offside« genom att knappa in ligakoden 4437-1616. Om ni ännu inte har registrerat er och skapat ett lag börjar det bli bråttom! Klicka på den här länken så kommer ni automatiskt att läggas till i Offsides liga efter registrering.

Anders är taggad!

Nu kör vi!

Offsidesnack Publicerad torsdag 12 april 2018

Hibernation is over

Efter vårt reportage »Den heliga sågningen« uppmärksammar vår journalistkollega Leonard Jägerskiöld Nilsson oss på att »Portland Timbers fortsätter att ta sin maskot Timber Joey på blodigaste allvar«.

I en nästan fyra minuter lång video strosar Timber Joey runt i skogarna i Pacific Northwest och gör sig redo för lagets hemmapremiär mot Minnesota United på söndag.

Uppiggande eller bara jönsig? Välj själva. Dessa skogsscener är hursomhelst värd att sprida vidare till er läsare. Trots de teatraliska fejkgäspningarna en minut in i klippet och alla andra underligheter.

Därtill konstaterar vi att det har gått knackigt för Timber Joeys gäng under säsongsinledningen. Portland Timbers, med Samuel Armenteros i anfallet, har hunnit spela fem bortamatcher och misslyckats med att vinna varenda en. Med två insamlade poäng ligger Oregonlaget näst sist i Western Conference. Det återstår att se hur mycket stock Timber Joey får såga i helgen.

Missa inte chansen att lära känna klubbens maskotprofil i Anders Sandqvists reportage »Den heliga sågningen« som finns att läsa i vårt aktuella nummer – och förstås här på webben.

Den heliga sågningen

Offsidesnack Publicerad tisdag 10 april 2018

Sebastian Erikssons nytändning

Nyutnämnd lagkapten, ett nytt kontraktsförslag på bordet och en nyfunnen nyckelroll i »det nya IFK Göteborg«.

Eftersom vi minns när allt bara var »en enda sörja i huvudet«, och när han »fantiserade om att köra ner i diket – bara för att se vad som skulle hända«, gläds vi över att Sebastian Eriksson verkar trivas med att spela fotboll igen.

I samband med IFK Göteborgs hemmapremiär mot Hammarby blickar vi gärna tillbaka på Oskar Sonn Lindells fina porträtt av Blåvittkaptenen och läser det med något mindre dysterhet än när numret kom ut 2015.

Sin egen värsta fiende

Offsidesnack Publicerad tisdag 10 april 2018

Grattis till fem Laulvinnare!

Många läsare visste att Robert Laul i slutet av 90-talet spelade elitfotboll med Ljungskile SK.

Bland många korrekta svar i Offsides Laultävling har vi nu lottat ut fem personer som har vunnit varsitt exemplar av Lauls nya bok Alkisbarn.

Vi gratulerar Johan Klingemark i Nyköping, Mayvor Ylitalo i Kalix, Fredrik Lindh i Göteborg, Uffe Rödholm i Höllviken och Carl Jurell i Stockholm. Alkisbarn dimper ner i era brevlådor inom kort.

Offsidesnack Publicerad måndag 09 april 2018

Kaptenskampen

Foto: Daniel Nilsson (Rosenberg), Alexander Mahmoud (Goitom)

En dryg vecka in i den allsvenska säsongen möts Malmö FF och AIK i ett tungviktsmöte som kan komma att peka ut riktningen för de båda guldaspiranternas fortsatta säsong.

Ingen av dem är längre tokgiven i respektive startelva, men det mesta talar för att lagen leds in i matchen av varsin offensiv fanbärare: 35-årige Markus Rosenberg, med 11 613 allsvenska MFF-minuter på kontot, och 33-årige Henok Goitom som har burit AIK-tröjan i 8 939 allsvenska minuter (källa: elitefootball.com).

Medan Rosenberg är van vid kaptensrollen blir det Goitoms första match mot MFF med bindeln runt armen, i och med Nisse Johanssons avslutade karriär. Men ledarskap har han visat prov på tidigare. Christian Dauns reportage om AIK-anfallaren och hans engagemang i Kista Galaxy – »Mer än en klubb« – är en text som vi rekommenderar medan vi inväntar kvällens match.

En annan text som är värd att läsa inför tungviktsmötet och fortsättningen av säsongen är intervjun med Markus Rosenberg från nummer 6/2016: »Jag vill krama ur det allra bästa som finns kvar i kroppen«.

–––

Förutom kampen mellan kaptenerna ser vi fram emot att följa två unga spelare som emellanåt spelar U21-landslagsfotboll ihop men i kväll möts.

Inför det prestigefulla mötet uppmärksammar Fotbollskanalen hemmalagets svit med Franz Brorsson i backlinjen. I 550 raka minuter – tio matcher – med mittbacken på planen har MFF undvikit baklängesmål. Mot AIK:s rejäla offensiva uppsättning blir det en så kallad utmaning att göra sviten 640 minuter lång, och Brorsson lär stå inför en duellrik match mot just Goitom.

Lär känna Franz och hans fotbollsfamilj i vårt reportage med den fyndiga titeln »Bror & Son«.

Bror & Son

I samma nummer, 3/2017, pratade vi impulskontroll med AIK-mittfältaren Kristoffer Olsson. Ett år senare är 22-åringen en nyckelspelare i en profiltät svartgul upplaga. I intervjun vittnar Olsson om vikten av att ta snabba och sena beslut, samt förklarar varför flytten till AIK var ovanligt genomtänkt. Han är inte lika impulsiv i vardagen: »Om jag efter en tuff träning beslutat mig för att ligga på soffan hela kvällen får det bli så, även om sambon ber mig köpa mjölk.«

Intressant kortläsning!

Kristoffer Olsson om impulskontroll

Allsvenskan är igång och VM väntar runt hörnet – det firar vi med en samtals-after work nu på onsdag 11 april med författarna till vårens hetaste fotbollsböcker: På scen möter du:

Jesper Högström och hans nyutgåva av hyllade Blågult: Historien om Sveriges herrlandslag i fotboll.
Olof Lundh och hans nya bok Allsvenskan enligt Lundh: Makten, pengarna och tystnaden i svensk klubbfotboll.
• VM94-hjälten och Hammarbys nya assisterande tränare Jocke Björklund.
Samtalet leds av Offsides grundare Tobias Regnell.

Du kan självklart köpa böckerna till specialpris och få dem signerade av författarna. I entréavgiften ingår dessutom välkomstdryck och en assiett utvald svensk chark från Peters Mat & Vinhandel.

När? Onsdag 11 april, start 17.00 och slut strax efter 18.30. De som vill avrunda kvällen med en middag på Häktet kan boka bord här
Var? Häktet, Hornsgatan 82 i Stockholm
Pris (inklusive plockmat och välkomstdryck)? Offsideprenumeranter med vänner: 100 kronor till Swish 1234482147 (Offside Press). Övriga: 150 kronor till samma Swish.
OBS: Fyll i din e-postadress samt antal i meddelandefältet så får du en bokningsbekräftelse. Begränsat antal, först till kvarn gäller!

Varmt välkommen önskar Offside!

Offsidesnack Publicerad fredag 06 april 2018

Hästen som alltid vann

I dag landade den här bokpjäsen på Offsidekontoret. Det är svårt att genom fotot uppfatta bokens storlek och tyngd, men det är hursomhelst en redig, 340 sidor lång bjässe som Bosse Larssons lagkamrat i Malmö FF, Staffan Tapper, har satt ihop i trio med skribenten Micke Sjöblom och bildredaktören Anders Roos.

Att nostalgiskt bläddra igenom bilderna och berättelserna om Bosse Larsson får oss förstås att tänka på Mats Wemans varma porträtt av honom i Offsides första kultnummer 2007. Där utnämns han av Janne Möller till Sveriges bästa genom tiderna: »En spelare som var landslagsmässig på tio platser av elva«, konstaterar hans förre lagkamrat.

I reportaget är medförfattaren till ovanstående bok, Staffan Tapper, en annan av flera röster som berättar om Larssons karriär och personlighet: »Han snackade alltid om sina jävla hästar, ibland kunde man bli ordentligt trött på honom. Det roliga är att han själv var som en fantastisk travhäst. Lugn och fin vid sidan och sen, när du tog ut honom på banan – då stod han som ett spjut! Med ett jäkla löphuvud. Hästen som alltid vann. Det var Bosse. Han kunde se likgiltig ut på träningen, men på matcher – ojojoj.«

Inför helgen rekommenderar vi såväl den nyutgivna hyllningsboken som Mats Wemans elva år gamla reportage om hästen som alltid vann: »Jag skrattar när det ska skrattas«.

Offsidesnack Publicerad fredag 06 april 2018

En kvadrattunnel på »Granen«

Efter förra veckans Offsidekväll i Göteborg tävlade vi ut fem exemplar av den goodiebag (värda ca 500 kronor) som ingick i entrépengen.

Nu har vi stängt tävlingsslussen och konstaterar att vi har många goodiebagsugna läsare med koll på att Påarps stolthet heter Andreas Granqvist.

Vi har lottat fram fem lyckliga vinnare och gratulerar Britta Söderström i Gustavsberg, Maria Westermark i Sävedalen, Jesper Ringblom i Stenungsund, Niklas Hermansson i Häljarp och Pär Sönnert i Borlänge. Grattis till fin blågul läsning och trivsamt boule- och våffelumgänge!

Bland bonusinformationen som några läsare bjöd på i sina tävlingsbidrag noterar vi att goodiebagvinnaren Niklas Hermansson lyckats med konststycket att tunnla Andreas Granqvist i kvadraten när landslagsbacken var hemma och tränade med Påarps GIF under ett sommaruppehåll. Sådant förtjänar förstås att uppmärksammas.

Dessutom påminde Pär Sönnert om att Granqvist har »idrottsvärldens roligaste autograf«. Den har Aftonbladets Robert Laul sett till att sprida i sociala medier.

Om ni har lyckats missa vårt besök hemma hos »Granen« i Ryssland rekommenderar vi att ni läser reportaget här: »Vår man i Krasnodar«.

Offsidesnack Publicerad torsdag 05 april 2018

Pontus Wernbloom – värre än alla andra

I nummer 5/2010 träffade vi Pontus Wernbloom i Alkmaar. Enligt honom själv hade han spelat i division fyra om han inte haft sin vilja och energi, men som 23-åring hade han istället lyckats slå sig in i både landslaget och en holländsk toppklubb.
– Jag ska nog inte tygla mig, jag ska vara värre än alla andra, sade Wernbloom.

Åtta år senare har han lagt landslaget bakom sig, men i den europeiska klubblagsfotbollen fortsätter Kungälvsonen att sätta kraftfulla avtryck.

Sedan han flyttades upp i CSKA Moskvas anfall har han på sju ligamatcher gjort fem mål och två assist. Så sent som i helgen avgjorde han matchen mot Rostov och höll klubbens titelhopp vid liv. Och i Europa Leagues åttondelsfinal mot Lyon stod Wernbloom för det utslagsgivande målet. Inför kvartsfinalen mot Arsenal konstaterar vi att CSKA Moskva besitter en kraftkälla som den underpresterande Londonklubben har saknat i många år.

Offsideredaktionen ser fram emot att se Wernbloom slita på Emirates Stadiums välansade gräsmatta och passar på att plocka fram det viljepräglade gamla porträttet av honom. Läs det! Det har sina citat.

Reportagets titel är kanske inte vår mest geniala idé, något som vissa läsare noterade redan när numret kom ut 2010. Våra dåvarande redaktörer försvarade rubriken i efterföljande nummers insändarsidor: »Vi funderade på lämpligheten i Viljans triumf, men vill ta oss friheten att blinka även åt mindre rumsrena titlar i filmhistorien.«

För övrigt rekommenderar vi gärna förrförra veckans avsnitt av Offsides podcast, där vi behandlar Pontus Wernblooms intressanta landslagssits. Bör Janne Andersson ringa och snacka VM med 31-åringen från Kungälv?

Offsidesnack Publicerad tisdag 03 april 2018

Välkommen till fotbolls-after work i Stockholm med Olof Lundh, Jesper Högström och Jocke Björklund!

Foto: Magnus Bergström (Högström), Johanna Hanno (Lundh)

Allsvenskan är igång och VM väntar runt hörnet – det firar vi med en samtals-after work onsdag 11 april med författarna till vårens hetaste fotbollsböcker: På scen möter du:

Jesper Högström och hans nyutgåva av hyllade Blågult: Historien om Sveriges herrlandslag i fotboll.
Olof Lundh och hans nya bok Allsvenskan enligt Lundh: Makten, pengarna och tystnaden i svensk klubbfotboll.
• VM94-hjälten och Hammarbys nya assisterande tränare Jocke Björklund.
Samtalet leds av Offsides grundare Tobias Regnell.

Du kan självklart köpa böckerna till specialpris och få dem signerade av författarna. I entréavgiften ingår dessutom välkomstdryck och en assiett utvald svensk chark från Peters Mat & Vinhandel.

När? Onsdag 11 april, start 17.00 och slut strax efter 18.30. De som vill avrunda kvällen med en middag på Häktet kan boka bord här
Var? Häktet, Hornsgatan 82 i Stockholm
Pris (inklusive plockmat och välkomstdryck)? Offsideprenumeranter med vänner: 100 kronor till Swish 1234482147 (Offside Press). Övriga: 150 kronor till samma Swish.
OBS: Fyll i din e-postadress samt antal i meddelandefältet så får du en bokningsbekräftelse. Begränsat antal, först till kvarn gäller!

Varmt välkommen önskar Offside!

Offsidesnack Publicerad tisdag 03 april 2018

Premiärkul!

Foto: Bildbyrån (Lantto), Peter Widing (Salomonsson), Daniel Nilsson (El Kabir).

Den svenska tävlingssäsongen är igång och vi tycker att det är kul att…

… den är, ja, igång.

… flera unga spelare redan verkar genombrottsbenägna. I förra veckans allsvenska uppsnack med Andreas Brännström lyfte vår nye tränarkrönikör fram Mattias Svanberg som en spännande spelare att följa under säsongen. Malmölöftet slog till med ett pangmål direkt.

… Jonas Lantto fortsätter att tuffa på. Med ett mål och en assist låg trotjänaren bakom Gefles premiärseger (2-1) mot IFK Värnamo i Superettan. I vårt aktuella nummer pratar vi lojalitet och en nekad språngbräda med Gefles spelskickliga mittfältsess. Läs intervjun här!

… David Moberg Karlsson ser bollsugen ut. I en offensiv Norrköpingselva bildade han en spännande anfallstrio med rappfotade Jordan Larsson och fjolårets skyttekung Kalle Holmberg. I vårt samtal med Moberg Karlsson, om självbehärskning, finns en del av anledningen till 24-åringens form.

… Djurgårdens kollektiva stabilitet ser toppstridskapabel ut. I det tidigare nämnda uppsnacket utnämnde Andreas Brännström Djurgårdens stabila ramverk som Malmös främsta titelutmanare. Efter en imponerande bortavinst mot Östersund konstaterade vår flitigt twittrande krönikör att lagets löpstarka yttrar spelar nyckelroller.

… målcomebackande Moestafa El Kabir gör Allsvenskan ännu profilstarkare. Några dagar före jul hälsade Offsides reporterteam Johan Orrenius och Daniel Nilsson på »Musse« nere i Turkiet: »›Jag hade kunnat bo på Liseberg‹«.

… IFK Göteborg visade upp delar av det Emil Salomonsson pratade om i vår webbexklusiva intervju inför den allsvenska premiärhelgen. Intervjun är lika aktuell i dag som före premiären och utgör läsning som rekommenderas för personer med allsvenskt intresse: »›Når vi dit… då jävlar‹«.

Offsidesnack Publicerad tisdag 03 april 2018

Ränder som aldrig går ur

I samband med det nya numret har flera läsare efterfrågat en digital version av reportaget »Familjen GAIS« från Offsides allra första nummer, 1/2000.

Nu har vi rotat i arkivet, bland tusentals wordfiler och PDF:er, och rafsat fram Mattias Göranssons familjära gamla Gaistext. Läs om tre generationer Gustavsson och ränder som aldrig går ur här: »Familjen GAIS«. Notera att vi i texten valde att frångå våra brukliga stavningsprinciper (som säger att Gais stavas med versalt G i början följt av små bokstäver) av hänsyn till reportagets huvudperson Torbjörn Gustavsson.

Därtill vill vi gärna påminna om den färska första delen i vår aktuella reportageserie om årets Gais: »Ett år med Gais: Bosko kräver mer«.

Inför del två, som publiceras på offside.org den 14 maj, noterar vi inledningsvis en trepoängare i Gaisprotokollet i och med premiärhelgens 2-1-vinst mot Jönköpings Södra.

Kunde du inte vara med på måndagens Offsidekväll på Boulebar i Göteborg?

Nu lottar vi ut fem goodiebags från kvällen.

Varje goodiebag innehåller:
• Ett exemplar av senaste Offside, nummer 2/2018 (värde 79 kronor)
• Ett exemplar av boken Blågult (värde 200 kronor)
• Fribiljett för två personer till Boulebars populära Våfflansöndagar med boule och våfflor (värde 200 kronor). Gäller på alla Boulebars enheter som finns i Göteborg, Stockholm, Malmö och Örebro.
• Burk från Boulebar med startklar odling för timjan.
• Värdekod på 15 % rabatt i Offsides webbshop där du kan köpa våra tidigare utgåvor samt böcker.
• Offsidegympapåse.

Svara på denna enkla fråga för chansen att vinna:
Vem i Sveriges herrlandslag inledde sin karriär i Påarps GIF utanför Helsingborg?

Maila in ditt svar till tavling@offside.org senast onsdag 4 april, vinnarna dras torsdag 5 april.

Lycka till!

Offsidesnack Publicerad tisdag 27 mars 2018

Rumäniens stackars straffman

»Kolla på den där jäveln. Han har redan skitit på sig«, sade Kennet Andersson till Pontus Kåmark när Rumäniens nummer 4, Miodrag Belodedici, traskade ner mot straffpunkten och fumlade med bollen på vägen.

Knappt en halvminut senare inträffade det som svenska folket senare kom att utse till »1900-talets största svenska idrottsögonblick«.

Några mäktiga idrottsögonblick lär knappast kvällens träningslandskamp mellan Rumänien och Sverige bjuda på, men motståndet får oss ändå att tänka på den där VM-kvartsfinalen på Stanford Stadium för snart 24 år sedan.

Lika mycket glädjenostalgi den frambringar hos oss svenskar, lika djupt verkar den (inte oväntat) sitta inborrad i rumänska fotbollsminnen. På Twitter skriver vår rumänska Ballon d’Or-kollega, fotbollsjournalisten Emanuel Roşu om ögonblicket som berövade Rumänien på en VM-semifinal.

I Offside 1/2004 sökte vår dåvarande chefredaktör och nuvarande förlagschef Tobias Regnell upp Miodrag Belodedici och skrev det mycket läsvärda reportaget »Straffmannen«. Härligare Rumänienknuten läsning än så hittar ni inte inför landskampen, vågar vi lova.

Här är tre andra Offsidetexter som vi gärna tipsar om i anknytning till Rumänien-Sverige:
»Dokument 94« av Jesper Högström är den kompletta skildringen av Sveriges bronssuccé.
• Många har försökt ta åt sig äran för Sveriges påhittiga frisparksvariant mot Rumänien i VM 94. »Upphovstvist om klassisk frispark« är humörhöjande kortläsning.
• Ken Sema spelar från start. Om ni inte har läst vårt porträtt av Östersunds VM-suktande succéman än: gör det!

Offsidesnack Publicerad tisdag 27 mars 2018

Offsidekvällen i bilder

Fullproppade goodiebags, boule, Bosko Orovic, charkisar och öl, Svante Samuelsson, Blågult, Jesper Högström och en allmänt trivsam stämning.

Och framför allt: en imponerande tiopoängsryckning av Johan när Anders utmanade honom och tre gäster i en inhemsk På spåret-resa.

Stort tack till alla som dök upp på Boule bar under måndagskvällen och firade in en ny bok och ett nytt nummer med oss!

Anders och Bosko i ett samtal om mentalt ledarskap, Gaissatsning och en bortkastad spelarkarriär.
Anders överraskade Johan med en På spåret-resa och bjöd upp tre medtävlare ur publiken.
Anders intervjuade Svante Samuelsson om ett Kalmarår av sömnlösa nätter och konkurshot – något som Svante skildrar i reportaget »The Italian Job« i det nya numret.
Johan pratade landslag och Blågultbok med författaren Jesper Högström.

Offsidesnack Publicerad fredag 23 mars 2018

Välkommen till Offside, »Brännan«!

Ni som hunnit bläddra igenom det nya numret har noterat att ett nytt kröniköransikte gör Offsidedebut.

Tidigare har vi haft spelarkrönikörer i form av Mikael Danielson, Henrik Rydström, Per »Texas« Johansson, Mattias Jonson, Philip Haglund, Kristian Haynes och Lisa Ek, men sedan Lisas sista krönika i 2014 års avslutande nummer har vi tagit en paus från den typen av krönikör från elitfotbollens insida. Det som i början var en särpräglad inblick i livet som proffs spelade ut sin roll i takt med fotbollsspelares ökade sociala medier-närvaro, bloggar och klubbarnas egna webb-TV-kanaler.

Men nu är pausen slut. Från och med det aktuella numret har vi gett Andreas Brännström förtroendet som tränarkrönikör året ut. Kul, tycker vi, och en möjlighet att få insyn i den svenska, nu så intressanta tränarbubblan. En tränare kan, med sin fullmatade fotbollshjärna och högre ansvarsposition, bidra med nya perspektiv.

I det här fallet handlar det om en klubblös tränare, men »Brännan« är i allra högsta grad en del av den där bubblan. Och så sent som i går kväll skrev Fotbollskanalen om Brännans extraknäck för Uppsalaklubben Sunnersta AIF i division 5.

Någon pompös podiepresskonferens för att presentera vårt nyförvärv bjuds det inte in till, men för att välkomna Andreas in i Offsidevärmen gör vi vad både han och vi gör bäst: pratar fotboll.

Inget Allsvenskan, med varken Dalkurd eller Blåvitt, men division 5 alltså?
– Ja, men det är inget nytt. Jag har jobbat där förut och hjälpt till. Så jag känner många i föreningen. Det är bara att det dyker upp i media nu. Tidigare har ingen brytt sig.

Vad hjälper du till med?
– Främst ledarutbildningar, att stötta ledare, och så finns jag till hands för ett par träningar i veckan. Men jag kommer inte ha hand om något.

Ett klassiskt »bollplank«, som Hasse Backe skulle säga.
– Typ.

Hur blir det att följa den svenska tävlingssäsongen utifrån istället för på en tränarbänk?
– Det är ju konstigt. Speciellt nu när det närmar sig. I december eller den 10:e januari, med träningsstart i minus 20, kunde det kanske kvitta, men nu när säsongen är en vecka bort börjar det bli klia i fingrarna.

Vad med Allsvenskan blir mest intressant att följa?
– Det går alltid trender i fotboll, som håller i sig i några år. I år pratar nästan samtliga klubbar om att bygga ett eget spel, ha bollen, »kontroll«. Det är en serie som har förändrats mycket på bara tre år. Det blir intressant att se vart det tar vägen, för alla 16 lag kan inte ha bollen och kontrollera spelet. Och alla kan inte vinna hela tiden. Hur många står fast vid sin trebackslinje och sin kontrollerande spelidé när resultaten inte går som de vill och det blåser i maj?

Har den här taktiska trenden varit uppenbar under försäsongsmatcherna?
– Träningsmatcher är lite luriga. Det testas mycket, och i år kanske det har testats ovanligt mycket. Då är det just »treback« och kontrollspelet som många, både i Superettan och Allsvenskan, försökt få in. Eller… man kallar det treback men ofta är det egentligen »femback«. Och lägger du ihop femback med kontroll handlar det om att spela säkrare, att inte tappa boll på fel ställe och att undvika svängiga matchbilder. Så även om det låter härligt kan det istället bli chansfattiga matcher av det.

Hur blir det så?
– Generellt har lagen använt fler spelare centralt. Risken är att det blir en massa folk där och gör matchbilden lite låst. Man sätter bara ner en extra mittback och stänger till. Under försäsongen har de allsvenska lagen haft extremt svårt att städa av Superettanlagen, och till och med vissa divison 1-lag. I många matcher har det varit svårt att se vilket lag som är allsvenskt och vilket som tillhör en lägre serie.

Gillar du att tippa?
– Jag brukar inte tippa så mycket. Men det kan jag göra.

Det behövs inte. Men vilket lag ser starkast ut inför säsongen?
– Det är svårt att ta bort Malmö i det där. De har väl nio raka segrar nu. Jag tycker ändå inte att de har samma bänk som förra året, då de kunde byta in superspelare som avgjorde matcher hela tiden. Men det är imponerande att de ändå kan se så bra ut, trots en ordentlig spelaromsättning.

Vilka utmanar?
– I dessa tider är det intressant att se Djurgården, som nästan är lite »old fashion« i sitt spel och inte pratar om sådant där nymodigt. Det är konstigt: vad alla lag gjorde för tre år sedan sticker man ut med i år. De är konsekventa, jobbar jäkligt hårt, precis som förra året, och ser gedigna ut med en bra centrallinje. Så jag skulle nog välja ut Djurgården som en outsider.

Finns det någon specifik spelare du har ögonen på?
– Han har blandat och gett lite, och mest spelat kant på A-lagsnivå, men Mattias Svanberg i Malmö har fruktansvärd potential. I cupsemin åkte han upp till Östersund och spelade centralt, och gjorde Malmö jäkligt mycket mer dynamiska. Det är svårt att säga när en talang ska slå i Malmö eftersom det är sådan konkurrens, men antingen slår han i år eller nästa. Han har legat på Alexander Isaks nivå i flera år.

Och tränare?
– Det blir kul att se vad Thelin gör med Elfsborg. Jag har inte sett dem så mycket än, bara matchen mot Gais som de förlorade. Han gjorde det bra i Jönköping med begränsat material, och nu ställs det högre krav än att bara »se bra ut« med ett bottenlag. Nu krävs resultat också.

På tal om resultat kontra hur det ser ut. Det är landslagstider och i Janne Anderssons landslag har melodin varit att faktiskt vinna, snarare än att spela ut någon. Går du igång på landslaget?
– Träningsmatcher brukar inte vara så intressanta men nu närmar sig ett VM. Då är det alltid intressant att leta efter tendenser som kan överraska. De flesta platserna är satta, men jag hoppas att någon joker kan kliva in och göra en »brolinare«. Om det blir Ken Sema eller någon annan. Hiljemark har varit borträknad men med sin form har han ett bra läge att nypa en av innermittfältsplatserna, där det ändå finns ett litet frågetecken nu. Sådant är kul att följa.

Till sist: Som Arsenalsupporter har du dubbla perspektiv på Wengers gärning, dels som tränare och dels som supporter. Kan det uppstå stridigheter mellan din tränarhjärna och ditt supporterhjärta?
– Absolut. Som yngre var jag mer aktiv när jag följde matcherna, jag skrek framför TV:n och höll på. Jag har tappat det lite och ser på matcherna med ett bredare och mer analytiskt perspektiv. Det är lite tråkigt. Jag kan avundas de som har sitt lag att engagera sig i en gång i veckan. Men det svider ändå att se Arsenal så här, och jag är lite glad att det svider. Det betyder att jag fortfarande känner lite.

Och Wenger?
– För några år sen, vid bygget av nya arenan, kände jag att man bygger en klubb som står kvar när han lämnar – bra! Men efteråt har man faktiskt inte tagit några sportsliga steg. I varje seriepremiär ser det ut som föregående säsong. Wenger var en föregångare, han förändrade engelsk fotboll och sättet att scouta och träna, han var före sin tid. Lite som när Federer dök upp och satte en ny tennisribba: »Det här är nivån nu.« Så var han för engelsk fotboll. Men nu är han ifatt- och omsprungen.

Upp till dig att sätta en ny krönikörribba nu då. Välkommen till Offside!
– Tack!

I sin premiärkrönika jämför Andreas Brännström den allsvenska tränarkarusellen med högstadiediskon. Läs den här!

Ni som har sett Filip och Fredriks nya rulle på bioduken känner till Köpings ikoniske »tårtgeneral« Hasse P. Men han var varken den ende eller förste »generalen« som satte Köping på Sverigekartan.

76 år innan Hasse P fick tårtdille stod Kalle »Köping« Gustafsson för Sveriges första landskampsmål i fotboll, och på Svenska fotbollförbundet styrde och ställde en ryktbar sekreterare med rötterna i Köping. I den nyutgivna boken Blågult – historien om Sveriges herrlandslag i fotboll skriver Jesper Högström om Anton Johansons motsägelsefulla natur:

»Telegrafkontrollören Johanson från Köping, eller ›Fotbollsgeneralen‹ som han kom att kallas, är en av de mest utskällda idrottsledare Sverige någonsin ägt. Han var en rufflare, intrigör och grandios maktmänniska som dock inte saknade försonande drag.«

Den hårdhänte fotbollsgeneralen spelade en huvudroll i den infekterade osämja mellan göteborgare och stockholmare som präglade landslagets tidiga år, och som Jesper Högström skildrar i den inledande delen av Blågultboken. Den innehåller även okända berättelser om spelarstrejker, konflikter inom laget och landskampen då en berusad svensk anfallare togs ut i startelvan. Ni hör ju: detta är en läsvärd bok.

Från och med i dag finns kapitlet om landslagets första, stapplande steg att läsa på offside.org. Det är just nu upplåst och läsbart för alla: »Så föddes Blågult«.

 

Medan Janne Anderssons älskvärda svenska landslag förbereder sig för VM är det få som gärna blickar tillbaka till den föregående eran: de mörka Hamrénåren.

Det gör Jesper Högström.

I samband med veckans nyutgivning av Jespers blågula bok ringde jag upp författaren för att snacka tillputsning och Hamrénförakt.

Hur var det att skriva om landslaget igen?
– Jag är glad över att jag fick möjlighet att göra uppdateringen. Inte bara för att den är gjord för att Sverige gick till VM, utan också för att det gick väldigt snabb när jag skrev den första utgåvan. Jag har alltid haft i bakhuvudet att somliga partier går att putsa till. Sedan var det kul att uppdatera den med vad som har hänt de senaste tio åren.

Fast det låter inte jättekul med tanke på hur de åren har sett ut.
– Största delen av perioden, sedan 2007 egentligen, har varit ett stort lidande. Under Hamrénperioden kände jag mer och mer avsmak för landslaget. Men det var samtidigt skönt att formulera för mig själv vad det var som var så jobbigt med landslaget under den perioden. Att sätta det i ett sammanhang.

Hamrén får sina fiskar varma?
– Det får man väl säga. Vad som har slagit mig är… Jag fattade att många inte gillade Hamrénregimen, men det är få som går tillbaka och undrar hur fan det kunde bli på det där viset. Vad hände? Det är lite som Sovjetkommunismen: ett experiment som mänskligheten måste genomföra någon gång för att inse viktiga saker om världen. Vad som var speciellt med den tiden var att det i första hand inte handlade om bristfälliga resultat, utan att hela stämningen kändes så dysfunktionell och konstig.

Var det roligare att skriva om dagens hyllade landslag?
– Såtillvida att jag återupptäckte glädjen kring att följa landslaget, om jag talar mer som blågul supporter. Jag blev glad när Janne kom in som förbundskapten, han var vad jag själv verkligen ville ha. En annan sak jag kan säga, som egentligen är mer negativt om det senaste kapitlet: När jag skrev den första utgåvan för tio år sedan var det relativt lätt att få spelare att prata om hur det hade varit. Nu märker jag, om man läser de nya kapitlen, att det har blivit väldigt svårt att få människor att prata öppet. Det blir en del anonyma citat, vilket jag egentligen inte gillar, men det är en spegelbild av hur medieklimatet har blivit. Folk vaktar sin tunga mer.

Men boken är ändå läsvärd?
– Det hoppas jag! För att summera: Jag har uppfattat stora delar av de senaste tio årens svenska landslagshistoria som en pina och prövning. Därför har det känts nästan som en befrielse att försöka formulera hur det har varit och hur det har kunnat bli på det viset.

Därmed tackar jag Jesper för hans tid och tar mig friheten att själv besvara min avslutande, högst ledande fråga: Ja, nyutgåvan av Blågult är läsvärd. Med unik närhet och nöjsam ton skildrar Jesper 110 års svensk fotbollshistoria på ett underhållande och insiktsfullt sätt.

Kapitlet om Hamrénåren kan ni läsa här: »The icke-shining«.

Och beställ boken här!

Sportjournalisten Robert Laul levde ett dubbelliv. När något hände inom svensk eller internationell fotboll var han på plats för att rapportera. Robert träffade stjärnor som Ronaldo, Neymar och Zinedine Zidane, han följde Zlatan Ibrahimovic och Lars Lagerbäck.

På nätterna drack han sig så berusad att han inte mindes vad som hände.

Efter drygt ett års nykterhet började Robert skriva den här boken. I Alkisbarn beskriver han hur beroenden och psykiska sjukdomar har vandrat genom generationer i hans släkt. När börjar ett missbruk, och när slutar det?

Svara på frågan: »Vilken klubb på västkusten spelade Robert Laul elitfotboll med mellan åren 1998 och 2000?« med ett mail till tavling@offside.org så är du med och tävlar om ett exemplar. Tävlingen avslutas fredagen den 6/4 och vinnarna meddelas via mail.

Lycka till!

Offsidesnack Publicerad onsdag 21 mars 2018

Magnus Hagström tillbaka på The Den

»De ser sig som en sista utpost mot den moderna fotbollens framfart.«

I vårt purfärska nummer bestämmer sig en förvirrad Magnus Hagström för att ta itu med sitt nästan 40 år gamla förhållande till Millwall – en klubb som inte riktigt vet hur de ska hantera sin nya identitet.

När Magnus skrev den hyllade supporterskildringen »Besatt av Millwall« för 18 år sedan höll klubben på att förändras. En ny, fräsch arena skulle sudda ut bilden av Millwall som ett våldsbejakande pöbellag för underklassen. Kanske kunde en modern stadion locka moderna supportrar?

Riktigt så enkelt var det inte, konstaterar Magnus i det uppföljande reportaget »Tillbaka till The Den«. Utan att avslöja för mycket för er som ännu inte läst texten: Visst har saker och ting förändrats, men den där själen som en gång i tiden gjorde honom »besatt« gör sig också påmind.

Offside ringde upp reportageförfattaren för att snacka uppdaterade Millwallkänslor efter hans nya nedslag i sydöstra London.

– Det var väldigt annorlunda jämfört med när jag var som mest aktiv, säger Magnus. Det är fascinerande att så mycket kan ändras på så kort tid, och min bild av Millwall som stenhårt lokalförankrade fick sig en riktig törn. De flesta supportrar bor numera fyra, fem mil från arenan. Men så är det att skriva den typen av personligt reportage; man går in med en förutfattad bild och så får man kolla huruvida den stämmer.


Var något sig likt?
– Det fanns ändå kvar en känsla av det där gamla som de uppenbarligen värnar om. Det ska vara old school, både bland fans och inom klubben. Som jag nämner i texten: de fungerar fortfarande som någon sorts motståndspost till den moderna fotbollen.

Det gillar du.
– Såklart! Det är intressant med klubbar som har en slags orubblig identitet. I Millwalls fall är den lite diskutabel men de har ändå en tydlig själ. Det finns något mer än att bara få fram ett lag som vinner matcher. Det naturliga för mig hade kanske varit att hålla på en klubb som liknar mitt svenska lag, Hammarby. Typ »Englands Hammarby« eller »Italiens Hammarby«. Men genom att vurma för Millwall får jag något helt annat på köpet, det blir liksom en dimension till i supporterskapet.

Hur menar du?
– Medan Hammarby är väldigt öppet och inbjudande är den här klubben nästan tvärtom. Jag tycker att det är fascinerande med den där »fuck ‘em all«-attityden.

Har ditt förhållande till Millwall stärkts sedan du skrev reportaget?
– Nu är jag lite mer engagerad igen. Det kommer inte dröja 13 år till nästa Millwallresa. Nu är det dessutom spännande eftersom de går rätt bra, som nykomlingar är de inte långt ifrån playoffplatserna. Om de går upp till Premier League kommer den här arenan att skilja sig enormt från de övriga. För 2000-talets fotbollsåskådare skulle The New Den vara en helt ny upplevelse. Det finns exempelvis inte en enda parkeringsplats vid arenan. Här finns ingen komfort, och den går inte att skapa heller.

Då hoppas vi att Millwall snart kommer och smutsar ner Premier League igen.
– Det hade varit roligt att se hur det tas emot.

Reportaget »Tillbaka till The Den« finns att läsa i Offside #2/2018 som når prenumeranter och butiker den här veckan. Numret finns även att läsa i PDF-form här på offside.org, och Magnus Millwallreportage går att läsa i webbformat här. Läsning som rekommenderas!

Offsidesnack Publicerad onsdag 21 mars 2018

Färskt från poddkällaren

Sedan midnatt ligger Offsides 193:e poddavsnitt ute för lyssning.

Som titelnamnet antyder är röda speedos ett av föremålen som behandlas i det drygt timslånga avsnittet. Andra brinnande samtalsämnen är höga tröjnummer, halvtidsmysterier och Pontus Wernblooms landslagssits. Och vilken tränare var det som plitade ner »shoot« som enda anteckning i sitt block?

Dessutom har Anders förälskat sig i Djurgårdens derbyhjälte Tino Kadewere och Jörgen Lennartsson slagit igenom på de brittiska öarna.

Ni hör ju; ni har en härlig timme framför er!

Lyssna här på offside.org, i iTunes eller annat trivsamt poddtillhåll.

Offsidesnack Publicerad måndag 19 mars 2018

Bosko kommer till Offsidekväll!

Vi är glada över att kunna presentera ytterligare en gäst till Offsidekvällen den 26 mars.

Försäsongens succéman – tillika huvudperson i ett av det nya Offsidenumrets reportage – är klar! Gais tränare Bosko Orovic joinar oss på Boulebar och kommer att intervjuas på scen av chefredaktörerna Anders Bengtsson och Johan Orrenius. Det blir en trivsam och underhållande stund, tror vi!

Hoppas att ni tror det också, och att ni kommer och firar in det nya numret med oss.

I entrén ingår plockmat, dryck, voucher till Boule bars populära söndagsbrunch ”Våfflan”, det helt färska #2/2018 av Offside samt ett exemplar av Jesper Högströms uppdaterade Blågultbok (butikspris: 199 kronor). Perfekt läsning inför VM-uppladdningen!

Swisha för att försäkra dig om plats eller maila till hanna@offsidepress.se och betala på plats (kort eller Swish). För Offsideprenumeranter med vänner kostar det 190 kronor per person, för övriga kostar det 240 kronor per person. Swisha till 1234482147 (Offside Press AB).  OBS! Missa inte att fylla i din e-postadress och antal i Swishs meddelandefält!
Sista anmälningsdag är torsdag 22 mars.

Förutom Bosko Orovic kommer även Jesper Högström att intervjuas på scen, samt den förre Örgryteprofilen Svante Samuelsson, som debuterar som skribent i det nya numret.

Läs mer på Facebook!

Offsidesnack Publicerad måndag 19 mars 2018

Rekommenderad Mertesackerläsning!

Här sitter chefredaktörerna och bollar ämnen inför morgondagens poddinspelning.

Medan ni väntar på veckans avsnitt vill vi påminna om ett av förra veckans ämnen. I avsnitt 192 – Fotbollsfilosofiska rummet – pratade Johan och Anders om Per Mertesacker, som i en intervju med tyska Der Spiegel avslöjade att han kräkt sig igenom en hel karriär på grund av pressen och stressen som fotbollslivet för med sig.

Intervjun med Mertesacker finns nu översatt till engelska på tidningens sajt. Läs den här!

Det är ingen uppiggande läsning direkt – men en viktig och intressant sådan.

Offsidesnack Publicerad fredag 16 mars 2018

Smyglansering!

I vårt nya nummer, som landar hos prenumeranter med start på måndag och som naturligtvis går att läsa i sin helhet på offside.org, kommer vana läsare kunna konstatera att tidningen ser lite annorlunda ut. Vi har nämligen fräschat upp oss! Den avslutande delen kommer framöver heta »Fotbollskultur« och bestå av en rad olika krönikor, recensioner och fotbollskulturella utsvävningar.

I några år har vi känt att Offside har saknat ett »intellektuellt fotbollsutrymme« – i mindre pretentiösa ordalag: några sidor där skribenter får möjligheten att ta ut svängarna om saker, fenomen och snackisar på ett underhållande, argt eller kritiskt sätt.

Och nu när vi gjort vår första »Fotbollskultur« känner vi att det blev riktigt bra! Segmentet ger tidningen en ny dimension, ett annat temperament. Det ger också oss möjligheten att använda nya skribenter.

Vi bjuder redan nu på en av texterna: Johanna Frändéns lilla pärla om sin mamma, Fantasy Premier League och hur deras relation förändrats sedan de skapade sitt första fiktiva lag. Johannas text är upplåst och tillgänglig för alla att läsa: »Lättsam familjelek blir blodigt allvar«.

Andra fotbollskulturella texter som du kan läsa på den här sajten från och med måndag (eller i tidningen):
• Sara Martinsson om hemliga supportrar
• Olof Peronius om hur en engelsk supportersång tar allt mer plats på läktarna i Tyskland
• Christian Dauns betraktelser från en Martin Mutumba-föreläsning i Rinkeby
• Anders Bengtsson om TV-serien Gomorra och Napoli
• Erik Eje Almqvist om Bröndbys plats i Köpenhamn
• Robin Ridell om fotboll och Twitter

Vi hoppas att ni tycker att det här blev en lika bra start som vi gör. Trevlig läsning!

Offsidesnack Publicerad fredag 16 mars 2018

Offsides alternativa CL-take

Vad är egentligen det första man associerar Europas största fotbollsklubbar med?

Alla vet att Manchester City spelar fantastisk fotboll för tillfället och att Cristiano Ronaldo börjar hitta formen för Real Madrid, men här är chefredaktörerna Anders och Johans alternativa »take« på de åtta kvartsfinallagen i Champions League.

Offsidesnack Publicerad fredag 16 mars 2018

Inbjudan till Offsidekväll

Välkommen till Offsidekväll med chefredaktörerna Anders Bengtsson och Johan Orrenius!

Vi firar släppet av årets andra Offsidenummer, lanserar en ny blågul fotbollsbok och bullar upp med en helkväll:

• Värdar och snicksnackare på scenen: Johan och Anders.

• Scenintervju med Jesper Högström, fotbollshistorisk expert och författare till vår nyuppdaterade bok Blågult – Historien om Sveriges herrlandslag i fotbollBokens berättelse sträcker sig ända fram till succén mot Italien i höstas, och denna intervju och bokpresentation ligger praktiskt infogad mellan de två träningslandskamperna mot Chile och Rumänien.

• Scenintervju med tidigare Örgryteprofilen Svante Samuelsson, som debuterar som Offsideskribent i nya numret med en riktig rövarhistoria från Allsvenskan.

• Dessutom ytterligare intervju med hemlig gäst.

• Fritt boulespel bland Boulebars palmer och grusbanor, inklusive hjälp av instruktör.

När? Måndag 26 mars. Insläpp från 18.00, programstart ca. 19.00.

Var? Boulebar, Rosenlundsgatan 8 i Göteborg.

Vad? Offsides chefredaktörer Anders och Johan bjuder in till helkväll med inbjudna gäster.

Pris? Offsideprenumeranter med vänner: 190 kronor till Swish 1234482147 (Offside Press). Övriga: 240 kronor till samma Swish. OBS: Fyll i din e-postadress samt antal i meddelandefältet i swish så får du en bokningsbekräftelse!

Vad får jag? I entrén ingår en dryck och lite plockmat, samt ett exemplar av vår nya bok Blågult (butikspris: cirka 200 kronor) och nya numret av Offside.

Anmäl dig senast 21 mars! Betalning via Swish = bokad plats.
Begränsat antal platser, först till kvarn gäller!

Offsidesnack Publicerad torsdag 15 mars 2018

Erkan fixar och showar

Erkan Zengin är tillbaka. För elva år sedan, när han just hade börjat göra sig ett namn i Hammarby, tillbringade jag en dag med honom i Fittja. Han visade radhuset där han bodde – det enda på gatan som var grönt och vitt.

– Brorsan har fixat, sade Erkan.

Med sin teknik och sina sulfinter stod han ut på Söderstadion. Ibland var han planens kung, ibland var han kass. Tränaren Tony Gustavsson kunde ibland bli vansinnig på hans dribblingar i farliga lägen och hans inte alltför ambitiösa hemjobb. Det hände att han tappade humöret också. Ogenomtänkta efterslängar förekom och vem minns inte den där TV-intervjun när en frustrerad Erkan, iförd gigantiska solglasögon, efter en misslyckad match konstaterade: »Jag får inga bollar!«.

Jag stod i närheten då och kan än i dag minnas den starka doften av tung parfym.

Men Tony, fansen och jag själv visste också att Erkan gjorde skillnad i matcherna och en sådan spelare är alltid intressant. När vi sågs i Fittja snusade han Göteborgs Rapé och drog skrönor om pappa Yilmaz egensinniga träning (»Han åker med bilen tätt bakom mig medan jag joggar«), om inomhusmatcher på liv och död och om gamla kompisar det gått snett för. När han log lyste guldtanden i käften på honom. Han ville vara hård, men jag såg framför allt en mjuk och snäll människa. Han frågade mycket om mig och mitt liv, vilket sannerligen inte är standard i möten med fotbollsspelare.

Så drog han till Turkiet och blev utlandsproffs. Åren gick, Bajen blev sämre och då och då hörde man om ett mål Erkan gjort i turkiska ligan. Men för det mesta var det tyst. Först när han gjorde sig ett namn, och fick tröja nummer 10, i Eskisehirspor blev det på allvar prat om landslaget. Det var under Erik Hamréns tid och ni som minns vet att steget från att vara utanför truppen till att ingå i en startelvan kunde vara fascinerande kort.

Vårvintern 2013 åkte jag ner till Eskisehir och hälsade på honom. Då var det i princip klart att han skulle vara med i truppen till VM-kvalmatchen mot Irland och Erkan frågade vem som hade »tian« i landslaget.

– Gissa, sade jag.

– Shit, är det Zlatan?

Jag nickade och frågade om det kändes häftigt att kanske få spela på den nya arenan i Solna.

– Vadå ny arena? sade Erkan.

– Såg du inte Zlatans fyra mål mot England?

– Grymma mål, grymma mål. Men var det inte på Råsunda?

– Råsunda är riven, sade jag.

– Nej, lägg av. Är det sant?

Så där fortsatte det. Erkan frågade »hur Sverige spelar« och undrade vem som spelade på den offensiva mittfältsplatsen till vänster. När jag sade Alexander Kacaniklics namn såg han ut som ett levande frågetecken.

– Jag ska bara spela mitt spel, sade han sedan och visade ett SMS han fått av Bajenkompisen Björn Runström.

I messet skrev Runström att Erkan som färsking i landslaget var tvungen att sjunga en sång för laget. Det gruvade han sig för, annars verkade han inte det minsta nervös. Och han fick faktiskt en hygglig landslagskarriär. Den skedde under en rätt deppig svensk landslagstid, med en snarstucken förbundskapten och med ett lag där en spelare stod över alla andra. Erkan fick också klä skott för det. Det raljerades en del om att han, och ibland Jimmy Durmaz, var som Zlatans storögda småbrorsor.

Erkan var också en spelare journalisterna gärna stoppade i den mixade zonen efter matcherna. Det kunde komma lite vad som helst från hans mun. Efter ett tag var det som att det nästan förväntades att han skulle säga något roligt/knasigt och på avstånd upplevde jag det som att han nästan gick in i rollen han förväntades spela.

Han kommer säkert att prata en del under våren i Hammarby också. Men framför allt ska det bli kul att se honom spela. Jag har ingen aning om hans nuvarande form eller hur viktig han kan tänkas bli för Hammarby under den korta kontraktstiden. Men jag minns hur rolig han var att se på under Söderstadionåren och jag vet hur mycket han känner för Hammarby.

Under våra dagar i Eskisehir pratade han mycket om Hammarby. Jag strök nästan allt. Porträttet skulle ha landslagsfokus. Men han var tydlig med att han skulle tillbaka en dag »för att fixa och showa«.

Fixa och showa.

Vi får se hur det går med den saken, men det känns fint att ha Erkan i Allsvenskan igen.

Läs gärna »Plötsligt händer det« från Offside 3/2013 – reportaget om Erkan Zengins liv och karriär.

Offsidesnack Publicerad torsdag 15 mars 2018

En tjuvtitt på kommande numret

Kolla, vilket fint omslag! Det tillhör årets andra Offsidenummer som i dag landade på kontoret.

På måndag (den 19 mars) landar det även i våra prenumeranters brevlådor samt finns läsbart på offside.org. Ett par dagar senare går numret att köpa i butik.

Förutom ett stort reportage om omslagsmannen Ken Sema innehåller numret bland annat:
• Ett år med Gais
• Bjørn Paulsen
• Maskotfest
• »Fuck you, I’m Millwall«
• Pontus Jansson
• Kaos i Kalmar FF
• David Moberg Karlsson
• Neapeldrama

Och mer! Nästa vecka är en vecka att se fram emot, vågar vi lova.
Ett tips under väntetiden: kalasa på vårt omfattande digitala arkiv!

Offsidesnack Publicerad onsdag 14 mars 2018

Mourinhos hjärnspöken

»Red and buried«
»Better Yed than Red«
»Red faces«

De brittiska tidningarna går hårt åt Manchester United efter gårdagens uttåg ur Champions Leagues åttondelsfinal.

Burop hördes på Old Trafford efter slutsignalen och hemmafansen blev inte lyckligare av José Mourinhos märkliga uttalande på presskonferensen efter hemmaförlusten mot Sevilla.
– Det är inte hela världen, sade Mourinho. Jag har suttit i den här stolen två gånger tidigare i Champions League efter att ha slagit ut Manchester United hemma på Old Trafford. Med Porto slog jag ut United och med Real Madrid slog jag ut United. Så det är inget nytt för den här klubben.

Många supportrar till klubben har tröttnat på Mourinhos beteende och försiktiga typ av spel, och när inte ens resultaten går portugisens väg har han få saker att luta sig tillbaka mot. Det mesta i Mourinhos karriär har ju handlat om att faktiskt vinna.

Uppmärksamheten kring Mourinhos och Manchester Uniteds Europafiasko får oss att tänka på Jonathan Wilsons porträtt av tränaren i Offside 5/2015. Texten handlar passande nog också en hel del om onsdagskvällens två Champions League-kombatanter, Barcelona och Chelsea.

Därtill tycker vi att fanzinemakaren Andy Mittens skildring från Manchester Uniteds supporterled i Offside 7/2008 är extra läsvärd i dessa tider.

Båda reportagen finns nu att läsa på webben:
»Mourinhos hjärnspöken«
»United we stand«

Vårt digitala arkiv fylls dagligen på med högklassiga reportage från Offsides 18-åriga historia. För att hänga med i svängarna tipsar vi om att hålla ett öga på kategorin »Nytt på webben«, där nyligen tillagda reportage radas upp på varandra.

Offsidesnack Publicerad onsdag 14 mars 2018

Avsnitt 192: Fotbollsfilosofiska rummet

Äntligen ett nytt rykande avsnitt av Offsides podcast!

Den här veckan ställer vi oss frågor som:
• Hur har en kräkande Mertesacker stått ut med fotbollslivet?
• Hur hårt borde Carragher straffas?
• Finns Manchester United 2018?

Dessutom tar vi oss ut på en ny På spåret-resa, pratar om matchcoachning och Dinosaur Jr-syndrom, samt lanserar »det fotbollsfilosofiska rummet«. Och vilken psykning satte Johan ur spel?

Lyssna här på offside.org, iTunes eller annan podcastapp.

Ta er gärna in på vårt Instagramkonto för att kika in i podcastkällaren. Där kan ni bland annat se Johans »luftryckning« när han listar ut vart Anders är på väg i veckans På spåret-resa – eller som en lyssnare kallar poddsegmentet: »I spelarbussen«. Om ni inte följer oss på Instagram – se till att göra det! Där bjuder vi, liksom här i Offsidesnack, på bonusmaterial och inblickar inifrån redaktionen.

Offsidesnack Publicerad tisdag 13 mars 2018

Podd i matta

Tisdagsförmiddag innebär poddinspelning för Anders och Johan. Glamoröst är det inte alltid.

Som ni ser överlistade Johan källarkylan genom att svepa in sig i första bästa värmande trasmatta.

Notera även den öppna snusdosan på bordet framför honom. Före varje inspelning ser han till att lyfta på locket för att undvika onödiga kringljud i podden. Föredömligt!

Avsnitt 192 av Offsides podcast finns hörbart vid midnatt. Då får ni veta vad Johan tycker är så speciellt i smakprovet nedan. Så länge: se till att lyssna ikapp på förra veckans avsnitt om ni har missat det: »191. Allardicis lads«.

Offsidesnack Publicerad måndag 12 mars 2018

Jonny Lundin: »Finalen är inplanerad«

Djurgården firar sin 127:e födelsedag genom att ta emot Häcken i Svenska cupens kvartsfinal. I det sydvästra hörnet av Tele2 Arena kommer Jonny Lundin att sitta jämte sin kompis »Håret«.

2016 tilldelades Jonny Offsides årliga pris Allsvenskans stora hjärta, för att han med sitt »envetna resande och biljettköpande påminde oss om essensen av supporterskapet«.

Den hösten besökte Jonny sin 600:e raka tävlingsmatch med Djurgården, och i Christian Dauns porträtt av honom tog han sikte på tusen raka.
– En dag kommer jag inte att kunna gå längre, sade han. Usch, jag vill inte ens tänka på det. Att missa en match, nej, det går inte. Vad kan det vara, tio, elva år tills jag når tusen raka?

Ett och ett halvt år senare står sig sviten ännu intakt. Kvällens match blir Jonnys 642:a i rad.

När Offside når honom på telefon har han precis inlett sin lunchpaus på äldreboendet. Där har han jobbat sedan studenthatten flög i luften för 29 år sedan.
– De visar en sådan fin förståelse för mitt supporterskap här, säger Jonny. Det ger jag inte upp i första taget. Kontinuitet är viktigt när man anpassar livet efter Djurgårdens spelschema.

Har sviten varit i riskzonen sedan vi träffade dig hösten 2016?
– Nej. Det har rullat på bra med ledigheter och allt. Eftersom vi har Europaspel i år jobbade jag en vecka extra under jul och nyår för att kunna ta lite sommarsemester. Jag har börjat få kraftiga migränattacker så jag höll på att sumpa bort jul- och nyårstimmarna, men det löste sig. Allt handlar om planering. Planering, planering, planering.

Har det nya cupformatet, med gruppspel på vintern, påverkat planeringen?
– Det har gått bra. Och jag tycker att det är roligt med de här tävlingsmatcherna nu. Det gäller mer. Jag tycker att vi har ganska stor chans att gå vidare, och då kan det bli bortaderby mot AIK i semifinalen. Det tror jag att vi löser, jag är inte så rädd för derbyspöket. Finalen i maj är redan inplanerad.

Jaså?
– Jadå. Jag har bokat allt fram tills den 2 augusti. Så fort spelprogrammet kommer börjar jag planera. Jag ringer och jag kollar med vår SLO, Lena, och bokar upp tåg och grejer. Det blir en ganska stor klumpsumma att ligga ute med.

Hur mår din pådrivande parhäst »Håret«?
– Bra! Han har fyra barn nu som är mellan två och åtta år. Ibland följer de med på matcherna. Folk säger att de inte hinner gå på matcher eftersom de har barn. Håret säger: »Äh, barnen åker med!«

Och du siktar fortfarande på tusen raka?
– Det är fortfarande ett långsiktigt mål. Jag brukar jobba med delmål varje säsong. I år har jag tre stycken: först ska jag nå 650 matcher, det hoppas jag göra i maj. Sedan ska jag fira 20 raka år i augusti. Det tredje är att vara hundraprocentig under säsongen. Det är roligare att hacka upp säsongerna i olika skeden, det gör att man kan fira oftare. Om jag bara har tusen matcher som mål så dröjer det ett tag tills jag får fira.

Läs reportaget om Jonny här!

Offsidesnack Publicerad måndag 12 mars 2018

Dinosauriens död

För ett par veckor sedan nämnde vi Hamburgs digitala klocka som ser ut att ticka mot sitt slut. Skrytklockan på Volkparkstadion signalerar att den tyska klassikerklubben har spelat i Bundesliga sedan serien drog igång för 55 år sedan, vilket ingen annan klubb har gjort.

Måstematchen hemma mot bottenkonkurrenten Mainz slutade 0-0, och i helgen åkte Hamburg på en rejäl och sedvanlig käftsmäll mot ligadominanten Bayern München. 6-0-förlusten innebar lagets sjunde raka serietorsk mot Bayern. På de sju matcherna har Bayern gjort 31 mål på Hamburg – i snitt 4,4 mål per match.

Det är nu 13 matcher sedan Hamburg senast vann en match, och i de sju avslutande omgångarna behöver de ta igen sju poäng på Mainz för att klockan ska ticka vidare. Så här ser nedflyttningsstriden ut i dagsläget:

Källa: bundesliga.com

Vi påminner om Olof Peronius och Daniel Nilssons reportage om den skadeskjutna dinosaurien från Hamburg, »Albin och dinosaurien«, som just nu är upplåst.

Offsidesnack Publicerad lördag 10 mars 2018

Klackarna i taket hemma hos Bengtsson

»Varför fortsätter jag att följa något med sådan inlevelse när jag vet att jag oftast ändå blir besviken?«

I fjolårets sjätte och avslutande nummer åkte Offsides chefredaktör Anders Bengtsson till Liverpool för att ta itu med sina djupt rotade supporterdemoner. När frustrationen och familjespänningarna peakade i höstas behövde något hända.

I det självreflekterande reportaget »En idiot på resa« försökte han hitta tillbaka till glädjen med sitt supporterskap, och efter att ha sett Liverpool krossa Huddersfield med 3-0 studsade Anders in i supportershopen med en bubblande känsla i bröstet och konstaterade hoppfullt: »Det är nu det vänder«.

Sedan dess har vi mötts av en mer gladlynt Anders på redaktionen efter helgerna. När man frågar honom om Liverpool ler han belåtet. Virgil van Dijk har stabiliserat upp försvaret, Lovren gör faktiskt ganska bra matcher, Firmino är kung och vilken fin utveckling på Oxlade-Chamberlain!

Inför helgens rivalmöte mellan Manchester United och Liverpool bestämde jag mig för att låta Anders breda ut sig i sin nyvunna optimism kring Liverpool. Det gäller att passa på innan de mörka suckarna och huvudskakningarna är tillbaka.

Vad glad du är, Anders!
– Eller hur! Det är lite speciellt att det har gått så bra efter att jag tog tag i mitt förhållande till Liverpool. Inte bara resultatmässigt utan även spelmässigt har det sett annorlunda ut. Men jag vill ändå säga att jag hade rätt i min frustration gentemot Klopps ovilja att förstärka försvaret. Nu när van Dijk kom in är det uppenbart att hans lugn och ledarskap har gjort övriga laget bättre, även det offensiva spelet. Där vill jag slå mig själv för bröstet för att jag såg något som Klopp inte såg. Jag är något av en visionär ändå.

Fast Klopp ville väldigt gärna värva just van Dijk redan i somras.
– Jo, men det var kört tidigt och då vägrade han att värva en annan mittback. Han hävdade att det fanns bättre försvarare i laget än vad som kunde värvas. Det var ju bullshit. Jag menade att det måste gå att hitta någon annan. Men det är märkligt hur en spelare kan göra så mycket. Van Dijk har inte varit briljant men man får gå tillbaka till Sami Hyypiäs dagar för att hitta en Liverpoolback som är så lugn och placeringssäker, som hela tiden kommunicerar och styr övriga laget. Sedan måste jag nämna Karius som har gått in och varit bra. Framför allt har han gjort avgörande klassräddningar i viktiga lägen. Jag är glad för Robertsons utveckling också. Han är kanonstabil på vänsterbacken och har konkurrerat ut Moreno, som också är okej. Det är en bra konkurrenssituation. Jag tror inte att vi har en enda skada inför matchen mot United. Klopp har använt flest spelare i serien och luftat truppen med blicken mot slutet av säsongen. Det verkar som att han har fått bingo där genom att ha en hel trupp nu. Och vi har börjat spela av matcher utan att stressa. I många år har man känt att det inte spelat någon roll om vi leder med 2-0 i paus, vi kommer darra ändå. Som du hör finns det inte mycket att klaga på. Det är klackarna i taket.

Oj, vad du pratar. Hur påverkar allt detta din vardag?
– Allt är kul! Tidigare, när Liverpool förlorade hela tiden, försökte jag gaska upp mig för Jessicas skull men hon märkte ju att jag var frustrerad ändå. Nu är det bara ren glädje eftersom vi vinner. Nu är jag världens bästa man på helgerna! Och jag har aldrig kollat så mycket på fotboll generellt som de senaste två månaderna. Nu är det kul att titta på Uniteds matcher och hoppas att de ska förlora, och även Serie A och spansk fotboll. Så hela fotbollsintresset får en skjuts i rätt riktning när det går bra för mitt lag.

Och hur mår Sigge?
– Han är också gladare överlag. Han är ensam på skolan om att hålla på Liverpool så nu har han anledning att vara mallig. Han är väldigt förtjust i Salah och går runt och imiterar honom hela tiden. Hans lugna målgest du vet, med händerna utåt.

Och nu slår ni United borta i helgen?
– Även om jag känner mig positiv nu är jag i grunden pessimist, så jag utgår från att bli besviken. Jag räknar med att vara väldigt glad för ett kryss, men samtidigt tror jag inte att jag kommer vara det eftersom det är en så viktig match. Sjukt! För en gångs skull har vi en viktig match mot United – inte bara rivalmässigt utan i tabellen. United möter Sevilla i Champions League tre dygn senare så jag hoppas att de är lite splittrade. Hoppas att Mourinho backar hem som i höstens möte, jag tror att det straffar dem mer nu när Liverpool är så formtoppat. Försöker de spela mer offensivt blir det svårare för oss. Hjärtat säger att det blir 2-1 men hjärnan 1-1. Nu kör vi!

Offsidesnack Publicerad fredag 09 mars 2018

Offside ökar vidare!

Under fredagen lanseras undersökningen »Orvesto Konsument 2017 Helår«, som årligen mäter mediers räckvidd. Den bjuder på glädjande besked: Offside ökar sin räckvidd från 55 000 till 59 000 läsare.

Därtill ökar våra två systermagasin: Filter med drygt 3 procent och Skriva med hela 10 procent.

Vill du sälla dig till de 59 000? Just nu kan du prova två månader med Offside – helt gratis!

Offsidesnack Publicerad tisdag 06 mars 2018

Minst i klubben som vill vara störst

Stundens allvar. Real Madrid har inte v­unnit den prestigefyllda turneringen på Teneriffa sedan 2002. »Beni« (stående) och Álvaro (i orange väst) hoppas att deras lag ska bryta trenden.

Liksom övriga fotbollsvärlden riktar vi i kväll våra blickar mot Parc des Princes för att följa rond två av tuppfäktningen mellan Paris Saint-Germain och Real Madrid.

Med anledning av Champions League-åttondelen påminns vi om när vi 2012 skickade Johanna Garå till Kanarieöarna för att ta reda på hur det är att vara minst i klubben som vill vara störst. Reportaget »Den allvarsamma leken« är insynsfull läsning om Real Madrids ungdomsakademi.

Kvällens hemmalag, PSG, har vi aldrig bestämt oss för att skriva fokuserat om, men vi tipsar gärna om lite angränsande shejkläsning. Henrik Ekblom Ysténs reportage »Shejky business« från 2012 går nu att läsa på vår sajt.

Trevlig fotbollskväll!

Offsidesnack Publicerad tisdag 06 mars 2018

Pappersrulle bakom grekiskt guldryck

För två år sedan åkte Offsides reporterteam Johan Orrenius och Daniel Nilsson till Aten med utgångsfrågan: Går det att utmana en grekisk kung med schysta metoder? Efter att ha lämnat några kaotiska år av havererad ekonomi och nedflyttning bakom sig ställde AEK Aten in siktet på att peta ner Olympiakos från den grekiska fotbollstronen.

Två år senare närmar vi oss ett svar. AEK Aten ser med sex matcher kvar av årets säsong ut att göra just det: Peta ner kungen från tronen.

Förutom en resultatmässig stabilitet under spanske tränaren Manolo Jiménez – AEK är obesegrade sedan oktober – har en pappersrulle i Thessaloniki fått en oanad huvudroll i klubbens guldjakt.

I Thessaloniki hör titelkonkurrenten PAOK hemma, och den 25 februari kom Kung Olympiakos dit. Det var en match som skulle peka ut vägen för toppstridens fortsatta utveckling: PAOK toppade serien två poäng före AEK – Olympiakos behövde vinna för att haka på ledarduon.

Spelarna hade just marscherat ut ur spelartunneln och radat upp sig på gräsmattan när stora mängder konfetti och pappersrullar började regna ner från Toumba Stadions läktare. Inget ovanligt, så ser det ofta ut i grekiska stormöten. Problemet den här gången var att en av hemmafansens rullar träffade Óscar García i ansiktet. Fullträff för PAOK-supportern som kastade, men tyvärr, ur hemmalagets långsiktiga perspektiv, är Óscar García Olympiakos tränare.

Avsparken dröjde och stämningen trappades upp, både mellan lagens spelare och ledare och på läktaren. Tränaren fördes till sjukhus med en fläskläpp, klubbarna beskyllde varandra för olämpligt beteende och efter en dryg timmes tumult stod det klart att matchen sköts upp.

I söndags, två veckor efter den uppskjutna toppmatchen, beslutade den grekiska idrottsdomstolen att Olympiakos tilldöms en 3-0-seger och att tre av PAOK:s insamlade poäng räknas av. Jackpot för AEK Aten, som nu har fyra poäng fler än den nya tvåan Olympiakos och fem fler än PAOK.

Till helgen möts AEK och PAOK i Thessaloniki. Den här gången kommer det inte att segla ner några pappersföremål i aktörernas plyten. Matchen spelas inför tomma läktare, som en del av idrottsdomstolens straff mot PAOK.

Läs gärna vårt reportage om den pånyttfödda storklubben AEK Aten, »Ur askan i elden« inte minst för en inblick i den ständigt bultande grekiska fotbollsvärlden.

Vi passar även på att påminna om när vi följde med en 16-årig Astrit Ajdarević till Liverpool. Reportaget »Farväl Falkenberg« från nummer 4/2007 finns nu även att läsa på webben. Elva år och åtta klubbar senare spelar Ajdarević en roll när AEK Aten känner doften av sitt första ligaguld sedan 1994.

Offsidesnack Publicerad måndag 05 mars 2018

Börje Lantz irländska varghund

I dag skickar vi årets andra Offsidenummer till tryck och vi kan aptitreta med att det innehåller både allsvensk läsning, engelsk supporternostalgi, amerikanska feelgoodinslag och den första av fem rejäla Gaisdoser. Bland mycket annat.

Den kommande reportageserien om Göteborgsklubben berättade vi om i veckans avsnitt av Offsides podcast, och vi gläds över alla positiva reaktioner som satsningen har bemötts med sedan dess – både från grönsvart supporterhåll, personer med konkurrerande hjärteklubbar och mer neutralt sinnade läsare. Vi utlovar en inblick som engagerar en bredare läsarskara än enbart die-hard-gaisaren.

I väntan på den 19 mars, då nummer 2/2018 når prenumeranter, rekommenderar vi att ni kramar ur vårt aktuella kultnummer så kärleksfullt ni kan. Om ni, av någon märklig anledning, ännu inte tjackat numret har ni ett par veckor på er att göra det. Kultnumret, med den mustaschprydde superagenten Börje Lantz på det retrodoftande omslaget, finns att köpa i butik i ytterligare ett par veckor.

Tecknar ni en digital prenumeration kan ni även läsa numret på webben, antingen i PDF-form eller dess tillhörande reportage var för sig.

Där finns en tidigare oberättad historia om Allsvenskans kanske märkligaste karriär: Abdel Seidous. Vi hälsar på hos Moestafa El Kabir i Turkiet och Östers gamle ångvält Teitur Thórdarson i Norge, samt skriver om den förre MFF-tränaren Frans Thijssen (upplåst!) och Hammarbyikonen med smeknamnet »En plåtis från Bagis«. Dessutom Offsidedebuterar Marcus Leifby med en odyssé om den allsvenska TV-historien.

Henrik Ekblom Ysténs omslagsreportage om Börje Lantz innehåller en underbar kavalkad av rövarhistorier. Sedan numret släpptes har många läsare hört av sig och vittnat om sina egna speciella möten med den bufflige superagenten. Så sent som i förmiddags bjöd Olle Lindberg på bonusinformation som piggar upp: Börje Lantz hade, förstås, »en stor jävla irländsk varghund«.

Ett av de härligare läsartilläggen till reportaget är annars den bildserie som twitterkontot Busternostalgi serverade. »Bosse Lentz« spelade inte oväntat en roll i de klassiska berättelserna om Åshöjdens BK.

Missa inte heller de fyra kultögonblick vi gör nedslag i och som verkar uppskattas av många:
Öisbrassarnas första match på svensk mark
Elfsborgs »pannbandsliga«
Jonas Wirmolas blocka skott-övning
Nicklas Carlssons punktmarkering av Anders Svensson

Offsidesnack Publicerad lördag 03 mars 2018

Offside på pallen i Årets bild

Offside tog en av årets bästa sportbilder!

Under lördagen avgjordes Sveriges mest prestigefyllda bildtävling, Årets bild, i Uppsala. Offsides bildredaktör Daniel Nilsson tilldelades brons i klassen Årets sportbild med ögonblicket då Jakob Johansson nyss gjort 1-0 mot Italien, som ledde till att Sverige nådde VM för första gången på tolv år.

Bilden ingår i reportaget »Höstlegender« som publicerades i nummer 6/2017, och som naturligtvis även finns att njuta av på webben.

Med tanke på att en av helgens hetaste internationella matcher närmar sig påminner vi om veckans avsnitt av Offsides podcast: »En finkaffe med Marchisio«.

Avsnittets titel anspelar på en av Johans tre utvalda »pärlor« från Netflix dokumentärserie om Juventus, som i kväll gästar ligatrean Lazio.

I samma match följer vi hur det går för Anders »fingerspitz«. Den här veckan handlar hans intuition om Lazios påläggskalv Sergej Milinković-Savić, vilket får Johan att kalla honom för en »bettare«.

Lyssna på avsnittet här!

Psst! På tal om Juventus fyllde vi i veckan på vårt digitala arkiv med Marcus Christensons reportage om klubben, som fanns med i Offside 3/2005. »Fuskets Juventus« är fascinerande läsning!

Offsidesnack Publicerad fredag 02 mars 2018

Protester i Tyskland

När Borussia Dortmund räknade in sin sämsta publiksiffra (54 300) på 22 år i måndagens hemmamatch mot Augsburg stod speakern Norbert Dickel på innerplan och backade upp de protesterande supportrar som inte dök upp. »Vi respekterar åsikten hos de som har valt att stanna hemma. Även vi är emot en uttänjning av spelhelgen och kommer att lyfta frågan när nästa TV-avtal diskuteras«, lovade den förre Dortmundspelaren i sin mikrofon.

Att klubben har möjlighet att faktiskt rubba frågan hade varit mer problematiskt att lova. För några dagar sedan kungjorde Uefa att 82 procent av organisationens intäkter i fjol kom från diverse TV-avtal. Hur stor intäktsandel som utgjordes av biljettförsäljning? En procent. Tack vare VIP-paket som kostar skjortan.

Som Radiosportens Richard Henriksson krasst konstaterade i sin twitterrapportering från Uefakongressen: »Inbilla er inte att det är publiken på läktarna som står i fokus i framtiden.«

Supportergruppernas protester mot ligans tilltagande kommersialisering är något som har genomsyrat årets tyska säsong, och att just tyska supportrar orkar ta striden mot de beslutsfattande makthavarna är varken en förvånande eller ny företeelse. De har ihärdigt stretat emot i många år och sett till att förhala införandet av betal-TV och VIP-loger. För att, till skillnad mot den engelska fotbollen, bevara sin läktarkultur har de även lyckats förhindra kraftiga biljettprishöjningar och ståplatsläktares omvandling till sittplats. Samtidigt har det funnits en motpol som hävdat att supportrarna hämmat en modernisering som trots allt är ofrånkomlig.

Förutom att med intresse följa den fortsatta utvecklingen i det polariserade Fotbollstyskland passar vi på att tipsa om tre nedstamp som Offside har gjort i den tyska fotbollen de senaste åren.

Just Borussia Dortmunds hängivna följeslagare har vi skrivit om vid flera tillfällen. Inför helgen har vi nu fyllt på vårt digitala arkiv med Uli Hesses berättelse inifrån Europas största ståplatsläktare under klubbens mirakelsäsong 2011: »Rapport från den gula väggen«.

För två år sedan var Offsides chefredaktör Johan Orrenius ute efter ett nytt favoritlag och hamnade i en rökig bar i Freiburg. »Mitt nya favoritlag« är en av Offsides mest uppskattade texter de senaste åren.

Helgens intressantaste Bundesligamöte spelas i Hamburg, där hemmalaget ligger ännu risigare till än vanligt. En förlust mot Mainz i helgen skulle innebära dödsstöten för den berömda Volkparkstadion-klocka som signalerar att HSV är ensamt om att ha tillhört Bundesliga sedan starten 1963. Albin Ekdal är inte tillräckligt spelklar efter en fotskada och missar ångestmatchen, men vi påminner ändå om när vi träffade landslagsmittfältaren i samband med flytten till Hamburg 2015. Reportaget »Albin och dinosaurien« är just nu upplåst och tillgängligt för alla.

Trevlig fotbollshelg önskar vi från redaktionen!

Offsidesnack Publicerad torsdag 01 mars 2018

Seriefinal i Danmark

Med den allsvenska avsparken en månad bort, och i väntan på helgens avgöranden i cupgrupperna, håller vi till godo med säsongens hittills hetaste möte i vårt södra grannland.

Där hängdes ett underpresterande FC Köpenhamn av tidigt. Redan efter halva säsongen stod det klart att 2000-talets danska dominanter kunde glömma grundseriens toppstrid. En tredje ligatitel i följd ser avlägsen ut.

Istället samsades länge en trojka om att leda serien, men sedan Nordsjælland tappat stinget har det efter vinteruppehållet handlat om en tvekamp mellan Brøndby och Midtjylland. När de sistnämnda under januarifönstrets sista dygn sålde sin offensiva nyckelpjäs Alexander Sørloth till Crystal Palace, som i panik hostade upp 190 miljoner kronor för 22-åringen, såg Brøndby ut att ta täten inför vårens upphällning. Men med sitt inkörda 3-4-3-system har Midtjylland fortsatt att vinna, och när lagen i kväll möts i Herning har hemmalaget åtta raka segrar i ryggen. Under den perioden har Brøndby knappast gjort bort sig, men två kryss har räckt för att ge Midtjylland ett trepoängsförsprång med fyra omgångar kvar. I kväll gäller det att skaffa sig själv en stark position inför vårens mästerskapsserie, där den slutgiltiga kampen om ligatiteln avgörs.

Inget av lagen har förlorat en match på ungefär ett halvår. Båda gör ofta tre mål eller fler. Simon Tibbling lär starta på bortalagets diamantmittfält och Johan Larsson bär bindeln. Torsdagskvällens seriefinal på MCH Arena har förutsättningar att bli en så kallad »rolig historia«.

Hur hamnade Midtjylland i den förarsitsen, då? Två nyckelnamn bakom klubbens lyft de senaste åren är engelsmannen Matthew Benman och den förre Midtjyllandspelaren Rasmus Ankersen. Duon har med annorlunda, inte sällan matematiskt insnöade metoder fört klubben till en ligatitel, ett ligasilver och en femteplats de senaste tre åren. För att kasta ljus på den förändringen, och för att reda ut varför italienska och engelska klubbar började göra studieresor till en liten håla i centrala Jylland, tog sig Offside dit. Reportaget »Plötsligt i Herning« gick att läsa i nummer 4/2015, och inför kvällens seriefinal har vi nu publicerat det även på webben.

Vi kan även passa på att teasa om en text som går att läsa i vårt kommande nummer, som vi lämnar till tryck i dagarna. Texten är ett personligt nedslag i Köpenhamnfotbollens supporterliv, där Erik Eje Almqvist funderar över vad som gör att ett lag vinner ett stort supporterfölje i sin hemstad. »Brøndby är nämligen något så unikt som en klubb som älskas i hela landet, men som aldrig vunnit brett stöd i sin egen stad«, skriver Almqvist. Läsning att se fram emot!

Den texten, tillsammans med nummer 2/2018, når prenumeranter den 19 mars.

Offsidesnack Publicerad onsdag 28 februari 2018

Vinnarna i I, Tonya-tävlingen

Vi säger grattis till Mårten Nyström, Fredrik Notini och Ernes Sporta som alla visste att vinter-OS 1994 arrangerades i Lillehammer. De vinner två biobiljetter var till filmen.

Den 16 mars har filmen I, Tonya biopremiär. Filmen följer konståkerskan Tonya Hardings liv och skildrar händelserna under de amerikanska konståkningsmästerskapen 1994, då Hardings ex-man anlitade en man för att bryta benet på hennes konkurrent Nancy Kerrigan. Huvudrollsinnehavaren Margot Robbie blev både Golden Globe- och Oscarnominerad för sin roll som Tonya Harding. Se trailern här!

 

Offsidesnack Publicerad onsdag 28 februari 2018

Vi minns Peter Widing

Illustration: Victor Jönsson

I dag skulle vår kompis, kollega och tidigare bildredaktör fyllt 50 år. Men Peter Widing hade troligen inte velat bli firad. Han hade klivit in på redaktionen och sagt att det var som vilken annan dag som helst. Istället skulle han ivrigt babblat om Elias Ymers form, Volvos aktiekurs, Blåvitts försäsongsträning eller nästa jobbresa. Kanske hade han sjunkit ner vid sin dator och nynnat på någon allsvensk inmarschlåt.

Det har gått nästan två år sedan han valde att avsluta sitt liv. Chocken har lagt sig, men saknaden är ihärdig. I dag är en jobbig dag.

I 15 år var Peter Offsides bildredaktör. I lika många år innan dess arbetade han för landets största sportredaktioner, vilket innebar att han var den rutinerade av oss. Hans fotbollskunskaper, noggrannhet, envishet och ambitionsnivå gjorde oss alla andra bättre. Hans omtänksamhet och humor gjorde oss alla gladare.

Vi försöker ofta påminna och erinra oss själva vad Peter hade sagt i olika redaktionella diskussioner. Hans själ är fortfarande påtaglig i våra tidningar. Det ska oerhört mycket till om vi ska släpa in en fotbollspersonlighet i en fotostudio. I en tid där stjärnor förgudligas och fotbollen upphöjs till kärnfysik ansåg alltid Peter att det var desto viktigare att verkligheten skildrades som den var.

Peter lämnade efter sig en livspartner, två barn och många vänner. Men också ofantligt många sportögonblick. I ett försök att hylla fotografen Peter publicerade vi sommaren 2016 några av de fotbollsbilder som vi ansåg var hans bättre. I dag, på hans födelsedag, återpublicerar vi bildreportaget.

Dessutom påminner vi om Offsides mest lästa text någonsin: »Den försvunne förloraren«. Hade det inte varit för ett fångat ögonblick på en grusplan sommaren 1990 hade reportaget aldrig varit möjligt. I dag har över 400 000 svenskar sett bilden på de tre killarna i Gothia Cup. Hans bild har publicerats i The Guardian. Men känner vi Peter rätt, hade han än en gång mest ryckt på axlarna och inte känt att det var något särskilt att fira. Upp på hästen igen, ut och gör nya bra jobb.

Peter Widing blev 48 år.

Offsidesnack Publicerad onsdag 28 februari 2018

Avsnitt 190: En finkaffe med Marchisio

Avsnitt 190 av Offsides podcast är här!

Vi pratar om finskjortor i Elfsborg, vår aktuella Gaissatsning, lördagsgodis och vilka likheter som eventuellt finns mellan Francis Jeffers och det skotska popbandet Belle & Sebastian. Dessutom frågar vi oss om Kylian Mbappé är mobbad i PSG, varför gamle Hagi är på krigsstigen och vad fotbollsspelare kan lära sig av Ingemar Stenmark. Dessutom tittar en gäst – en nyanställd webbkille – in i den kyliga källaren.

Johan är i toppslag när han imiterar Riedel, testar Anders med en »Vem där?«-inspirerad frågesport och recenserar Netflix dokumentärserie om Juventus.

Lyssna på avsnittet »En finkaffe med Marchisio« här på vår hemsida, på iTunes eller i valfri poddapp.

Glöm inte att följa oss på Instagram, där vi bjuder på bakom kulisserna-material, reportagebilder och bonusmaterial.

Här får ni en tjuvtitt i den lyxiga källarstudion:

Offsidesnack Publicerad tisdag 27 februari 2018

Besatt av Millwall 2.0

»Jag har skrivit fyrtio sidor om min kärlek till Millwall, kan det vara något?« är nog den minst hoppingivande artikelförfrågan i Offsides historia. Våra dåvarande chefredaktörer läste, fångades och ändrade i princip inte en stavelse innan denna pojke-blir-man-historia gick i tryck i nummer 4/2000.

18 år senare är Magnus Hagströms personliga supporterskildring från sydöstra London fortfarande ett av Offsides mest uppskattade reportage sedan starten, och i det kommande numret* besöker Magnus den omdebatterade klubben igen.

Som uppladdning finns nu den gamla och hyllade texten, »Besatt av Millwall«, att läsa i sin helhet här på vår webb. Dessutom är reportaget just nu upplåst och tillgängligt för alla. Underbar långläsning, tycker vi!

Det här tillägget skrev Magnus Hagström 2005 i antologin Bollkänsla – det bästa ur Offside, där reportaget finns med:

»1989 började jag jobba i Kungliga bibliotekets vaktmästeri. En grönvit halsduk avslöjade mig som fotbollsfan och en dag fick jag frågan »varför slåss ni så mycket?« från en av bibliotekarierna. Hennes reaktion var inte på något sätt unik, att öppet skylta med ett supporterskap var under 80-talet något suspekt. Det var många som utgick från att den som tillhörde en fotbollsklack och visade sin klubblojalitet också var en bråkmakare. Till exempel förespråkade sportkrönikörerna Lasse Anrell och Mats Olsson att klackarna skulle krossas (hur det skulle gå till fick jag däremot aldrig klart för mig).

Förbud för bortasupportrar var ett annat förslag som lanserades då och då av sporttyckare. Inte heller det följdes av någon förklaring om hur det skulle genomföras i praktiken.

I det här klimatet var det en befrielse att åka till England och åtminstone för en stund bli en del av en kultur där fotbollen på ett helt annat sätt var varje mans angelägenhet. Vi var rätt många som kombinerade fotbollsintresset hemma med att maniskt följa någon klubb i fotbollens hemland. 

Det finns en nyckelscen i berättelsen Besatt av Millwall. En episod som illustrerar vad det var jag var ute efter med alla dessa fotbollsresor till England. Och som kanske också förklarar vad det var som fick besattheten att klinga av. 

Scenen är bortamatchen i Swansea 1985. Det var där, på Vetch Fields bortaläktare, som jag verkligen förstod vad jag åtrådde. Där stod vi, kanske femhundra människor utspridda över en rymlig kortsida, och följde vårt lag som om det vore den mest naturliga sak i världen. Folk kom som individer, det fanns inget behov av att resa tillsammans eller klumpa ihop sig på läktaren. Någon ›hejaklacksledare‹ behövdes inte. Den som startade en sång gjorde det utan att snegla på andra, utan rädsla att göra bort sig.

Fotbollslaget var helt enkelt en självklar del i tillvaron. Som fotbollsfan i Sverige var man snarare involverad i en subkultur. Gemenskapen på den engelska fotbollsläktaren var mer djupgående. Den omfattade större och bredare skaror och dessutom fler än de som tog sig till matcherna.

I dag har fotbollen liknande status även i Sverige. Det talas fotboll på lunchrestaurangen, 50-åringar reser på bortamatcher, klubbtröjor bärs till vardags. Det var så jag ville ha det. Jag behöver inte längre resa över Nordsjön flera gånger om året – gemenskapen finns redan utanför lägenhetsdörren.«

* Nummer 2/2018 når prenumeranter den 19 mars.

Offsidesnack Publicerad tisdag 27 februari 2018

Välkommen till Offsidesnack!

Anders Bengtsson och Johan Orrenius. Foto: Ola Kjelbye

På många sätt har långsamheten varit Offsides största styrka. I en sport som handlar om att driva upp tempot och i en mediebransch där allt går hypersnabbt har vi kunnat erbjuda något annat: djuplodande berättelser som får ta sin tid. Det är tålamodskrävande, det kostar pengar och ibland hamnar vi i återvändsgränder. Men i slutändan är det alltid värt att som reporter gå över ån efter vatten. Det har varit vår hållning sedan starten och den gäller fortfarande.

Det tråkiga med långsamheten är givetvis att den innebär långa perioder utan läsarkontakt. Nu förändrar vi den saken.

»Offsidesnack« är en del av vår nya digitala satsning och tanken är att vi i det här rummet ska kunna bjuda på extramaterial till aktuella reportage, uppföljningar på gamla berättelser och nyheter inifrån redaktionen. Och mycket mer! Sedan tidigare finns Offsides podcast (nytt avsnitt varje onsdag) men den är, i sin uppstudsiga form, trots allt ganska väsensskild tidningen. Offsidesnack ser vi mer som en förlängning av magasinet, där det också finns möjlighet att interagera med er läsare. Här ska du titta in för att uppdatera dig om det senaste från Offsidefabriken, men också för att få en bättre bild av hur vi jobbar.

Det här ska bli kul, tycker vi, och vi hoppas att ni vill hänga med!