Därför flyger plötsligt draken

Är det Game of Thrones-vågen som förklarar varför fler och fler drakar intar fotbollsarenorna?

Just i dag är jag stark. Säg Bajenfansens stoiska Kentafras med lång vokal (»Staark«) och Game of Thrones-referensen singlar till marken snabbare än Glenn Hyséns Göteborgshumor i första bästa spelreklam. Skämt åsido. För den som hellre kollar boll än sista säsongen av HBO-serien är ätten Stark av Vinterhed ett av de stora husen i Västeros som kämpar om Järntronen. Det låter kanske långsökt, men likheterna mellan detta historiskt inspirerade maktspel och fotboll är slående. Även i sportens värld kämpar alla om cup- eller ligapokalen samtidigt som laglojaliteten i de stora klubbarna sällan är längre bort än nästa transferfönster. 

Under tiden bär spelarna ändå klubbmärket med samma stolthet som familjerna i Game of Thrones bär sina emblem. Det må vara vargar (tänk Wolverhampton Wanderers/Stark) eller lejon (Chelsea/Lannister). Men mest åtråvärda är naturligtvis drakarna, huset Targaryens flygande anfallare, som allt oftare syns i både klubb- och landslagssammanhang. 

I januari meddelade det franska fotbollslaget FC Metz att klubbens drakmaskot ska delas ut gratis till alla nyfödda i departementet Moselle. Tanken är att stärka positionen som traktens främsta fotbollslag och säkra tillväxten av supportrar. Givetvis med hänvisning till det gemensamma kulturarvet. Den medeltida legenden berättar om hur Metz terroriserades av en drake, Le Graoully. Till undsättning kom biskopen Saint Clément som fördrev odjuret. Till skillnad från Sankt Göran brukar han därför framställas som draktämjare snarare än drakdräpare. Under flera århundraden var Le Graoully föremål för en återkommande procession genom staden. 


Prenumerera på Offside för 39 kronor per månad!

Tidning i brevlådan. Avsluta när du vill.

Beställ här

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?


Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto