Därför flyger plötsligt draken

Är det Game of Thrones-vågen som förklarar varför fler och fler drakar intar fotbollsarenorna?

Just i dag är jag stark. Säg Bajenfansens stoiska Kentafras med lång vokal (»Staark«) och Game of Thrones-referensen singlar till marken snabbare än Glenn Hyséns Göteborgshumor i första bästa spelreklam. Skämt åsido. För den som hellre kollar boll än sista säsongen av HBO-serien är ätten Stark av Vinterhed ett av de stora husen i Västeros som kämpar om Järntronen. Det låter kanske långsökt, men likheterna mellan detta historiskt inspirerade maktspel och fotboll är slående. Även i sportens värld kämpar alla om cup- eller ligapokalen samtidigt som laglojaliteten i de stora klubbarna sällan är längre bort än nästa transferfönster. 

Under tiden bär spelarna ändå klubbmärket med samma stolthet som familjerna i Game of Thrones bär sina emblem. Det må vara vargar (tänk Wolverhampton Wanderers/Stark) eller lejon (Chelsea/Lannister). Men mest åtråvärda är naturligtvis drakarna, huset Targaryens flygande anfallare, som allt oftare syns i både klubb- och landslagssammanhang. 

I januari meddelade det franska fotbollslaget FC Metz att klubbens drakmaskot ska delas ut gratis till alla nyfödda i departementet Moselle. Tanken är att stärka positionen som traktens främsta fotbollslag och säkra tillväxten av supportrar. Givetvis med hänvisning till det gemensamma kulturarvet. Den medeltida legenden berättar om hur Metz terroriserades av en drake, Le Graoully. Till undsättning kom biskopen Saint Clément som fördrev odjuret. Till skillnad från Sankt Göran brukar han därför framställas som draktämjare snarare än drakdräpare. Under flera århundraden var Le Graoully föremål för en återkommande procession genom staden. 

Annons

Fotbollslagets plyschmaskot kallas Grayou och ser heller inte särskilt rar ut. Men som på många andra håll, där dylika korsfararskrönor utmålat draken som fiende, har den bevingade besten med tiden blivit en lika tam som tuff symbol för staden. På samma sätt är det med slovenska NK Olimpija Ljubljana, vars grönvita klubbmärke pryds av den ståtliga draksiluetten från landmärket Zmajski most – Drakbron. Portugisiska FC Porto har i sin tur en egen drakarena, Estádio do Dragão. Laget kallas för »Dragões« och att maskoten Draco, lanserad 2016, är misstänkt lik Tandlöse i filmerna om Draktränaren lär knappast undgå småbarnsföräldrar. 

 

Fotbollsfans ska med andra ord värvas i tid och drakar är ett sätt att stärka lagets lokala identitet. Men när Cardiff Citys ägare Vincent Tan 2012 bestämde sig för att byta ut klubbens blåa tröjor mot röda såg supportrarna bokstavligen rött. I loggan hade den walesiska flaggans drake trängt undan den klassiska svalan. Den malaysiske miljardären övervägde även ett namnbyte från Cardiff City till Cardiff Dragons. Men 2015 fick »Bluebirds« tillbaka sin blåa svala och numera slingrar bara en mindre drake i botten av emblemet. Den påminner om draken som pryder stadshuset i Cardiff, men liknar först och främst den typiska ostasiatiska draken utan vingar. 

»Det sägs att det var här härskaren Vortigern försökte bygga en fästning, men misslyckades eftersom de två drakarna varje natt slogs så att väggarna rasade.«

Wales delar samtidigt den österländska synen på draken som en välvillig och lyckobringande symbol för styrka, snarare än hot. På den vägen har drakarna – eller »Dreigiau«, som det walesiska landslaget kallas på kymriska – också dribblat sig vidare till större mästerskap. »The dragon on my shirt, that’s all I need«, svarade Gareth Bale apropå frågan om motivation under EM 2016, där sagan slutade i semifinal. Men att Wales drakdamer i fjolårets VM-kval blev utslagna av ärkefienden England är förstås ironiskt. Alla som kan sin drakhistoria vet vad det betyder i termer av den röda drakens (walesarnas) kamp mot den vita draken (saxarna).

Legenden är knuten till platsen Dinas Emrys i norra Wales. Det sägs att det var här härskaren Vortigern försökte bygga en fästning, men misslyckades eftersom de två drakarna varje natt slogs så att väggarna rasade. Den röda draken segrade och pryder sedermera den walesiska flaggan. Sommarens VM i Frankrike ser däremot ut att bli en bokstavlig catfight. Här finns inte bara engelska landslagslejon, utan även Kameruns »Indomitable lionnesses« och Nederländernas »Leeuwinnen« – de två senare möts redan i gruppspelet. Lägg därtill Skottland, Spanien och Norge, vars emblem också pryds av lejon. 

 

Men även en kraftmätning mellan tigern (Sydkorea) och draken (Kina), som ligger på 14:e respektive 16:e plats på Fifas världsrankning, kan bli aktuell. Nu får man förvisso påminna sig om att enbart det kinesiska herrlandslaget kallas »Drakarna«. Damlaget får istället dras med smeknamnet »Stålrosorna« och en Fenix som totemdjur. Men på landslagströjornas emblem samsas ändå den mytologiska fågeln med draken, kulturhistoriskt sett förknippad med den kejserliga makten. Huruvida det gör skillnad i Frankrike när luftrummet fylls av örnar från såväl Tyskland som Nigeria återstår att se. 

Johanna Paulsson är frilansjournalist och skriver återkommande för bland annat Dagens Nyheter.