Skilsmässotiden är över oss

Hav förtröstan, de svekfulla övergångarna i sommar ger oss kanske chansen att mogna som människor.

Ashley Coles övergång från Arsenal till Chelsea, på deadline day 2006, bar svekets kännetecken. Året dessförinnan hade vänsterbacken fått 100 000 pund i böter för att olovligen ha förhandlat med José Mourinho, och kort efter att ha skrivit på levererade han en svidande salva mot Arsenal. I självbiografin My Defence berättade Ashley Cole hur han hade varit på väg att köra av vägen när han insåg att Arsenals ledning inte var villiga att möta hans löneanspråk. I ett slag blev klubben han älskat sedan barndomen hans hatobjekt. 

Ashley Coles riddar Kato-omvändning speglades av oss Arsenalsupportrar. Själv slängde jag en mental fatwa i hans riktning, och har sedan dess gottat mig åt vänsterbackens misslyckanden. Både utanför plan, som när han råkade skjuta en praktikant med luftgevär 2011, och på. När 38-åringens Derby förlorade playoff-kvalet mot Aston Villa i slutet av maj, med »Cashley« i startelvan, blev jag genuint skadeglad. Fotboll är visserligen en frizon där jag unnar mig utlopp för låga känslor, men min reaktion är ändå anmärkningsvärd. Vid 38 års ålder, jag är jämngammal med Ashley, hade jag hoppats vara kvitt den sortens långsinthet. 

Silly season har en tendens att frammana supportrarnas ömkligaste sidor. När Roberto Baggio lämnade AC Fiorentina för Juventus sommaren 1990 blev det upplopp på Florens gator. Fiorentinas högkvarter barrikaderades och omkring 50 människor skadades. Frustration och besvikelse yttrar sig gärna som aggressivitet i offentligheten – typexemplet är det inkastade grishuvudet mot Luis Figo – men oftast sker bearbetningen på insidan. 

Åren efter Coles exit blev dystra för Arsenal. Thierry Henry övergav oss till förmån för Barcelona och Highbury lämnades för Emirates, vars saftiga nota förvandlade Arsenal till en selling club. Just som Arsène Wenger var på väg att bygga ett Invincibles 2.0 kom nästa käftsmäll. Emmanuel Adebayor glimrade till bara för att lämna för Manchester City under Ashley Cole-liknande former. Samir Nasri likaså. Och efter två års snack om »Barcelona-DNA« försvann även den tilltänkta klubbikonen Cesc Fàbregas. 

Vill du läsa mer? 0 kr första månaden!

Berättelser från världens största sport. Bli Offsidemedlem – läs och lyssna på Sveriges bästa fotbollsjournalistik.

Testa nu

Har du redan ett konto? här.

Artikeln publicerades ursprungligen Publicerad 22 juli 2019. och är skriven av .