Vem känner Zidane?

Situationen upprepas i oändlighet. Någon berättar om ett möte med en »kändis« och frågan är given: Hur var han/hon egentligen? Det handlar om idolskapets fundament; omvärlden bygger upp föreställningar om någon de bara ser på TV och så plötsligt uppenbarar sig chansen att få fördomar bekräftade eller dementerade.

Jag medger, jag har själv varit där. Länge närde jag ett osunt stort intresse för Zinedine Zidane. Än i dag rodnar jag vid tanken på att jag 2006 – efter att Zidane avslutat sin aktiva karriär med att skalla Marco Materazzi i en VM-final – bad en smyckesdesigner tillverka en ring med »Zinedine Zidane« ingraverat i silvret. Varför? Ja, delvis för att visa idolen stöd när en halv värld fördömde honom, men helt säkert också ett utslag av åldersnoja, en sista chans att hänge mig åt idolskap i vuxen ålder.

Det var också med denna ring på fingret jag till slut träffade Honom. 2008 var jag i Milano för att porträttera den forne djurgårdaren Ibrahim Ba och vi satt på hans (och många storspelares) stamkrog Osteria Mimmo, omgivna av bland andra Eros Ramazzotti och Marcello Lippi, när Zinedine och frun Véronique dök upp. Paret var i stan för att shoppa med Luís Figo och se samma derby som vi. Ba, som kände »Zizou« från franska landslaget, omfamnade sin gamla lagkamrat. Själv fick jag skaka hand. Och jag darrade.

Än mer absurt blev det när jag en halvtimme senare köade till toaletten bakom Véronique. Där och då insåg jag det löjliga i att vid 34 års ålder bära en ring med hennes makes namn, och jag tryckte högerhanden allt djupare ner i jeansfickan i takt med att sekunderna masade sig fram. Metalltyngden bör ha varit i klass med vad Frodo upplevde på sin väg mot Domedagsberget.