Foto: Carl Sandin/Bildbyrån

Den onda cirkeln

Varför lyckas Europas tredje bästa liga aldrig dra nytta av landslagets framgångar och popularitet?

Tisdagen den 16 augusti sitter 1,2 miljoner svenskar framför TV:n och ser Lisa Dahlkvist skjuta Sverige till en osannolik OS-final. På fredagen har tittarskaran växt ytterligare: 1,8 miljoner – den överlägset största tittarsiffran under hela OS – ser svenskorna förlora finalen mot Tyskland på Maracanã i Rio de Janeiro. Och när landslaget på söndagen landar i Sverige sluter tusentals människor upp i sensommarregnet för att hylla medaljörerna i Kungsträdgården.

– Vi lever i förändringens tid, säger förbundskapten Pia Sundhage när hon greppar mikrofonen. Sedan river hon av Bob Dylans The Times They Are a-Changin’ inför ett hav av blågula flaggor.

Annons

En vecka senare sitter Sundhage tillsammans med förbundsfolket på en halvtom läktare i Malmö och ser sju färska OS-medaljörer springa runt nere på konstgräset. På pappret låter en cupfinal mellan FC Rosengård och Linköpings FC som den perfekta fortsättningen på sommarens framgångar – Sveriges två bästa lag som gör upp om en titel endast några dagar efter ett OS-silver. Men även om matchen spelmässigt håller hög klass pekar inte inramningen på att några times skulle vara a-changin’. Samma månad som damfotbollen fått större medial uppmärksamhet än på över ett decennium ser det ut ungefär som det brukar på Malmö IP: på långsidan mot Pildammsparken sitter spelarnas anhöriga och barnfamiljerna, på den andra står den lilla vänsterprofilerade supportergruppen »Forza Rosengård«. Visst är publiksiffran på drygt 2 000 dubbelt så stor som Rosengårds publiksnitt, men fjolårets cupfinal mellan samma lag i Linköping drog mer än 5 000 åskådare. På gatorna i Malmö, som mer än en gång kallats för »Sveriges fotbollshuvudstad« de senaste åren, har det inte synts någon som helst reklam för cupfinalen, som vinns av hemmalaget med 3–1. Många av de 2 000 åskådare som knallar hemåt denna sista söndag i augusti tvingas konstatera att de svenska elitklubbarna fortfarande inte lyckats klura ut hur man ska kunna dra fördel av landslagets popularitet.

I stället tvingas klubbarna i Europas tredje bästa liga att balansera på gränsen till det olagliga för att ens kunna överleva.

 

Två veckor efter cupfinalen sitter jag tillsammans med Rosengårds klubbchef Klas Tjebbes bakom målet på Malmö IP:s östra kortsida. När matchen kommer på tal skakar han på huvudet och kisar mot sensommarsolen.

– Jag tycker förbundet gjorde ett dåligt jobb med att sälja in finalen, säger han. Här hade vi en massa OS-spelare på väg och det enda materialet vi fick för att marknadsföra matchen var en ful lila bild på en pokal. Förbundet skyllde på att spelarna fortfarande tillhörde SOK och därför inte fick användas, men herregud … vi vill ju bara locka hit folk. Vi från Rosengårds sida kunde också ha gjort mer med marknadsföringen, men vi har tyvärr fullt upp med att överleva vardagen.


Vi beklagar, men du har gått in i väggen. Dessbättre är det bara en betalvägg.

Merparten av vårt material är öppet bara för våra prenumeranter (som gör det möjligt för oss att existera). Nu hoppas vi på dig också!

Som prenumerant får du:

  • Sveriges mest prisbelönta magasin i brevlådan varannan månad.
  • Fri tillgång till alla nummer digitalt samt färska artiklar som bara publiceras på hemsidan.
  • Fri bindningstid.

Dessutom får du rabatt i vår webbshop och inbjudningar till releasekvällar samt förhandsvisningar av både film och teater.

Klart jag ska bli prenumerant!

Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?