Liksom varje vardag de senaste 27 åren stiger »Katsche« upp klockan halv fem på morgonen. Det måste han för att hinna från lägenheten i södra München till sin arbetsplats i Au, en stadsdel som egentligen bara skiljs från de dyra köpgatorna och den livliga Marienplatz av floden Isar.
Egentligen. Ty hur burget München än är så behöver man bara korsa Isar för att hamna i en annan värld. Där ligger bland annat arbetarstadsdelen Giesing, Franz Beckenbauers uppväxtkvarter och traditionell bas för fansen från 1860 München. Och där, på Ohlmüllerstrasse, har Katsche också sin butik. Det är en sådan gata som alltid verkar dammig och tom, även om det just regnat eller är mycket folk i rörelse. Det senare händer sällan här, även om engelskspråkiga turister som förirrat sig ibland stannar upp för att ta ett kort. Snett emot Katsches butik ligger nämligen ett antikvariat som fått namn efter sin ägare: Dr. Hell.
I sin egen butik säljer Katsche tidningar och enklare kontorsvaror. Inte så mycket mer eftersom det inte finns plats för så mycket mer. När Katsche står bakom disken kan han utan att ta ett steg hämta fram sina saker från de tre hyllor som ramar in honom bakom disken. Katsche ärvde denna minimala butik 1981 av sina mostrar och det är deras namn – Nitzinger – som alltid stått med stora bokstäver på skyltfönstret, inte hans.
Katsche heter naturligtvis inte Katsche eftersom det för det första inte är något riktigt namn och för det andra inte betyder något. Katsche heter Hans-Georg. Men då han för snart 50 år sedan, som 14-åring, kom till ett nytt fotbollslag, fanns där redan två spelare som hette Hans. Målvakten bestämde därför, utan någon begriplig anledning, att Hans-Georg skulle heta Katsche. Och så har det förblivit, ty traditioner gör man sig inte av med så lätt i München.
