»De som var uppväxta i klubben hade de sämsta kontrakten«

Ikonstatus får den som spelar i samma klubb hela sitt liv. Men det fanns en tid när »Mr Hammarby« ville något mer med sin fotboll än att vara kung på Söder. Då kom hotbreven som gjorde att Kenta Ohlsson blev kvar i klubben där han aldrig fick bli en vinnare.

Hemma hos Kenta rullar C More, Manchester City möter Arsenal.

– Det där är roligare fotboll att titta på än den vi ska gå och se, säger han.

Kenta kastar en blick mot fönstret och konstaterar att det blir en ruggig kväll på Söderstadion. Hammarby ska möta Brage, en höstmatch som helt saknar nerv. Hemmalagets chanser att nå Superettans kvalplats är obefintliga och Brage, som gjort en bra säsong, har marginal till de nedre strecken.

Han har i alla fall inte långt till arenan. Kenneth »Kenta« Ohlsson bor i Hammarby sjöstad sedan tre år tillbaka med sin sambo Pia. När barnen hade flyttat hemifrån sålde de villan i Gamla Enskede och flyttade hit, till det som en gång i tiden hette Lugnet och var ett ruffigt område med mindre verkstäder och små­industri. Kenta pekar ut genom fönstret, mot Danvikstull, och säger:

– Där borta hade farfar smidesverkstad, men jag var inte där så ofta. Det var mycket brottslighet i området. Det var knappt polisen vågade gå dit.

Som Hammarby sjöstad har stadsdelen fått en helt annan karaktär. Skjulområdet har blivit ett tidstypiskt bostadsområde för dem som vill bo modernt och centralt, men inte bryr sig om den kulturella fernissa som förknippas med Södermalm på andra sidan kanalen.

– Cirkeln är sluten. Nu bor jag mittemellan Kanalplan och Söderstadion – de två platser där mitt liv utspelat sig.