Det rätta virket

När han pensionerade sig som spelare trodde han att vinnarskallen som drev honom från division fem till VM-brons äntligen skulle få vila. Cancerbeskedet för två år sedan förändrade allt. Klas Ingesson tog fajten, vann matchen och insåg att han hade ett uppdrag kvar inom fotbollen: att sprida lite jävlar anamma till nästa generation.

Klas Ingesson förstod att cancern hade ett rejält grepp om honom när han inte ens kunde tänka på snus utan att vilja kräkas. Fram till cancerbeskedet, stamcellsbytet och cell­gifterna 2009 hade han snusat tre dosor lössnus om dagen. Nu låg han illamående i sjukhussängen på Linköpings Universitetssjukhus och kunde bara tänka på en enda sak: björnjakten. Premiären var bara några veckor bort. Skulle det gå? Han orkade ju inte ens ta sig till toaletten på egen hand. Han var svagare än han någonsin varit men han hade bestämt sig – han skulle fan i mig sitta med sin bössa ute i skogen när jakten drog igång.

Efter tre veckor i isoleringsrummet han tvingats ligga i, eftersom hans immunförsvar var raderat, fick han äntligen flytta hem till sin fru och sina två söner i Ödeshög. Det var första steget. När han vaknade efter sin första natt var det dags för steg två: att ta sig ut från huset och hämta tidningen. Det tog honom fem minuter att hasa sig enkel väg till brevlådan. Med tidningen i handen sjönk han utmattat ned och pustade ut. Tio minuter senare började han promenera tillbaka och väl innanför dörren bestämde han sig för att han morgonen därpå bara skulle vila fem minuter vid brev­lådan. På den tredje dagen skulle han inte vila alls. Varje dag nya mål, varje dag slet han för att uppnå dem. Efter en vecka tog han en promenad runt huset.

När kompisarna ringde och frågade om han verkligen trodde att han skulle fixa björnjakten svarade han: »Klart som fan att jag orkar.« Han laddade sin bössa, åkte ut i skogen och försvann ett par hundra meter in bland granarna. Mjölksyran pumpade i benen. Han satte sig på marken och lutade sig mot en stubbe. Tystnaden var precis så magisk som han mindes den. Det var den här känslan som han hade längtat efter under alla sina år ute i Europa, och den som han saknat under sin tid på sjukhuset.

Han log för sig själv, lade ned bössan och började rota i fickan. Sekunder senare låg det en halv dosa snus under överläppen.


Tidsbegränsat erbjudande

Du behöver vara medlem för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden eller 99 kr första kvartalet!

Offsidemedlem
0 kr första månaden*

Populärt!
  • Alla artiklar på offside.org
  • E-tidning och app
  • Podcasts via Spotify
  • Nyhetsbrev
  • Erbjudanden & förhandsvisningar
  • Magasinet hem i brevlådan

Offsidemedlem Magasinet
99 kr första kvartalet**

  • Alla artiklar på offside.org
  • E-tidning och app
  • Podcasts via Spotify
  • Nyhetsbrev
  • Erbjudanden & förhandsvisningar
  • Magasinet hem i brevlådan

* Första månaden, därefter 59 kr/mån.
**Första kvartalet, därefter 199 kr/kvartal.
Avsluta när du vill.

Artikeln publicerades ursprungligen i Offside 3-2011 (20 april 2011) och är skriven av .