FC Barcelonas tränare Terry Venables såg skeptisk ut när han betraktade planen på Nya Ullevi. Här skulle det bli svårspelat. Gräsmattan som välkomnade lagen i Europacupens semifinal var hård, brun och ojämn. Venables tog plats på bortabänken. Tio meter bort slog sig Gunder Bengtsson ner i hemmalagets avbytarbås. Det gick inte att ta miste på vem som basade över den spanska storklubben och vem som tränade ett gäng blåvita amatörer. Venables bar en elegant ljusbrun trenchcoat över sin mörka kostym, Bengtsson hade hakan nerborrad i en tjock täckjacka. Vädermässigt var dock den senare bäst klädd. Onsdagskvällen i Göteborg var klar men kylig, fem–sex plusgrader bara. Ännu ville den svenska vintern inte helt ge plats åt våren. Och vilken jävla vinter det hade varit …
Mordet på statsminister Olof Palme låg bara en dryg månad bak i tiden och Expressens läsare kunde denna dag, den 2 april 1986, läsa om den häktade »33-åringen«. Inga genombrott hade gjorts i förhören, rapporterade tidningen. Samtidigt dömde kriminologen Leif GW Persson ut polisens spaningsarbete i Aftonbladet. Persson tvivlade starkt på 33-åringens skuld och påminde om att chanserna att klara upp mordet minskade för varje dag som gick. Sverige var fortfarande ett land som försökte hämta sig från chocken och sorgen efter dådet. Och mitt i denna sorgeprocess skulle det alltså hållas fotbollsfest i Göteborg.
44 103 åskådare befann sig på Nya Ullevi, journalister från 20 olika länder trängdes på pressläktaren och lekprogrammet Oss skojare emellan, med Ingvar Oldsberg som tävlingsledare, fick utgå i Kanal 1 för att bereda plats i tablån. Matchen direktsändes i TV, IFK Göteborgs framfart i Europacupen ansågs vara en riksangelägenhet. Lagets allsvenska säsong hade ännu inte startat, medan Barcelona – regerande spanska mästare – skuggade Real Madrid i La Liga. Favoriterna från Katalonien hade tagit sig till semifinal genom att slå ut Sparta Prag, Porto och Juventus – anförda av sin bångstyrige speluppläggare Bernd Schuster, västtysken som enligt Aftonbladet bar »en förmåga att skapa negativ publicitet som får vår egen Frank Andersson att framstå som en vattenkammad konfirmand«.
Spelaren som gick i bräschen för hemmalagets offensiv saknade däremot ett bad boy-rykte att leva upp till. Tvärtom var det många som ansåg att Torbjörn Nilsson varit för snäll under sin karriär. Det kunde kvitta nu. För Torbjörn var starka lår viktigare än vassa armbågar, och 31 år gammal kändes benen kraftfulla och lätta på samma gång. Fem cupmål stod han på inför semifinalen, och när TV-kommentatorn Arne Hegerfors gav tittarna laguppställningarna före avsparken gick hans röstvolym upp när han kom till det sista namnet i IFK Göteborg:
