Gudar och människor

Torbjörn Nilsson kan konsten att lämna en fest när den är som roligast. Är det därför så många har glömt att bjuda honom?

FC Barcelonas tränare Terry Venables såg skeptisk ut när han betraktade planen på Nya Ullevi. Här skulle det bli svårspelat. Gräsmattan som välkomnade lagen i Europacupens semifinal var hård, brun och ojämn. Venables tog plats på bortabänken. Tio meter bort slog sig Gunder Bengtsson ner i hemmalagets avbytarbås. Det gick inte att ta miste på vem som basade över den spanska storklubben och vem som tränade ett gäng blåvita amatörer. Venables bar en elegant ljusbrun trenchcoat över sin mörka kostym, Bengtsson hade hakan nerborrad i en tjock täckjacka. Vädermässigt var dock den senare bäst klädd. Onsdagskvällen i Göteborg var klar men kylig, fem–sex plusgrader bara. Ännu ville den svenska vintern inte helt ge plats åt våren. Och vilken jävla vinter det hade varit …

Mordet på statsminister Olof Palme låg bara en dryg månad bak i tiden och Expressens läsare kunde denna dag, den 2 april 1986, läsa om den häktade »33-åringen«. Inga genombrott hade gjorts i förhören, rapporterade tidningen. Samtidigt dömde kriminologen Leif GW Persson ut polisens spaningsarbete i Aftonbladet. Persson tvivlade starkt på 33-åringens skuld och påminde om att chanserna att klara upp mordet minskade för varje dag som gick. Sverige var fortfarande ett land som försökte hämta sig från chocken och sorgen efter dådet. Och mitt i denna sorgeprocess skulle det alltså hållas fotbollsfest i Göteborg.

Annons

44 103 åskådare befann sig på Nya Ullevi, journalister från 20 olika länder trängdes på pressläktaren och lekprogrammet Oss skojare emellan, med Ingvar Oldsberg som tävlingsledare, fick utgå i Kanal 1 för att bereda plats i tablån. Matchen direktsändes i TV, IFK Göteborgs framfart i Europacupen ansågs vara en riksangelägenhet. Lagets allsvenska säsong hade ännu inte startat, medan Barcelona – regerande spanska mästare – skuggade Real Madrid i La Liga. Favoriterna från Katalonien hade tagit sig till semifinal genom att slå ut Sparta Prag, Porto och Juventus – anförda av sin bångstyrige speluppläggare Bernd Schuster, västtysken som enligt Aftonbladet bar »en förmåga att skapa negativ publicitet som får vår egen Frank Andersson att framstå som en vattenkammad konfirmand«.

Spelaren som gick i bräschen för hemmalagets offensiv saknade däremot ett bad boy-rykte att leva upp till. Tvärtom var det många som ansåg att Torbjörn Nilsson varit för snäll under sin karriär. Det kunde kvitta nu. För Torbjörn var starka lår viktigare än vassa armbågar, och 31 år gammal kändes benen kraftfulla och lätta på samma gång. Fem cupmål stod han på inför semifinalen, och när TV-kommentatorn Arne Hegerfors gav tittarna laguppställningarna före avsparken gick hans röstvolym upp när han kom till det sista namnet i IFK Göteborg:

»Och så nummer 11 förstås – Torbjörn Nilsson!«

Halvårskontraktet som anfallaren hade skrivit med IFK vid årsskiftet skulle snart löpa ut. Han tänkte inte förlänga det, hur mycket klubben än tjatade. Inte heller ville Torbjörn spela vidare i någon annan klubb. Planen var att sluta med fotbollen, fullfölja kocklärlingstiden på Pripps personalrestaurang och därefter öppna egen krog.

 


Vi beklagar, men du har gått in i väggen. Dessbättre är det bara en betalvägg.

Merparten av vårt material är öppet bara för våra prenumeranter (som gör det möjligt för oss att existera). Nu hoppas vi på dig också!

Som prenumerant får du:

  • Sveriges mest prisbelönta magasin i brevlådan varannan månad.
  • Fri tillgång till alla nummer digitalt samt färska artiklar som bara publiceras på hemsidan.
  • Fri bindningstid.

Dessutom får du rabatt i vår webbshop och inbjudningar till releasekvällar samt förhandsvisningar av både film och teater.

Klart jag ska bli prenumerant!

Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?