Räddarna i nöden?

En kompis såg för inte så länge sedan Erik Hamrén i en trä- och färgaffär i Mölnlycke, strax utanför Göteborg. Förbundskaptenen var mellan landslagssamlingar och hade tydligen planer på att fixa till sitt hus. Alla som är villaägare vet att en uttorkad fasad eller några ruttna plankor kan få för­ödande konsekvenser, och Hamrén, som inte sällan liknat ett lagbygge vid ett husbygge (grund, väggar och tak är nödvändigt), strosade runt bland trävirket och målarburkarna med kepsen neddragen över pannan och gummistövlar på fötterna, uppenbarligen besluten att renovera innan det var för sent.

Liknande behov har funnits i landslaget på senare år. Märkligt nog har inte Hamrén varit lika alert här som i sin roll som hemmafixare. När elva svenska spelare sprang ut på Friends den 8 september för den avgörande EM-kvalmatchen mot Österrike var deras medelålder 29,9 år. Fyra spelare var äldre än 33 år, endast fyra spelare var yngre än 30. Ingen bör stirra sig blind på en statistisk siffra som 29,9, men det är svårt att blunda för hur det ålderstigna landslaget uppträdde i 1–4-förlusten. Även om det var uddlöst och krampaktigt offensivt, var prestationen defensivt än mer talande för hur Hamréns sex år som förbundskapten utvecklats. Efteråt var Aftonbladets Simon Bank så upprörd att han uppmanade Hamrén att läsa om sina anteckningar från »steg 1 i tränarkursen« – kanske skulle förbundskaptenen då inse att A och O i fotboll är att sätta ett grundspel, att hitta ett stabilt fundament att stå på. För de flesta fotbollstränare innebär det att man börjar med att bygga en fungerande defensiv. Men känslomänniskan Hamrén laborerar hellre med spelare och formationer. Inför landskampen mot Öster­rike fick han feeling och petade en vänsterback som tidigare ansetts given som högerback och satte ner en mittfältare på dennes plats. Stundtals har det känts som om den röda defensiva tråden i Hamréns landslag börjat och slutat med Andreas Isaksson. Under Hamréns sex år har inte mindre än 23 mittbackar testats i 24 olika konstellationer. Faktum är att det mittbackspar som fått mest förtroende sedan Hamréns debut 2009 – Andreas Granqvist och Mikael Antonsson – bara gjort tolv matcher ihop.   

Så det är här vi står vintern 2015: med ett mittbacks­par där den ene är 30 år och den andre är 34 år och där lite, om ens något, känns lovande inför framtiden.

Detta innebär att nästa förbundskapten inte kommer undan med att svamla om metaforiska husbyggen – han måste bygga något från grunden på riktigt. Varför inte då satsa på ett mittbackspar från Serie A som har sina bästa år framför sig och som redan är samspelta?