När jag kommer trampande med cykeln upp mot Kamratgården hörs Mikael Stahres röst innan jag får syn på honom. Det är hans andra träning som nygammal tränare för IFK Göteborg. Han är som en draghund som inte har fått springa på länge. Lycklig, på gränsen till övertänd, skriker han ut beröm och tillrättavisningar om vartannat. Under en passningsövning blåser Stahre plötsligt i visselpipan och stannar spelet. För de tiotal åskådare som följer träningen har tempot framstått som högt, men tränaren tror att spelarna kan bättre.
– Extremt viktigt framöver, att vi spelar som om det är match och inte någon jävla övning. Jag hatar övningar!
När övningen som inte ska se ut som en övning återupptas, höjs intensiteten ytterligare. Stahre ler brett, boxar uppskattande på mittfältaren Alhassan Yusufs högerarm och ropar »nu har ni hajat grejen!« till de andra. Ett par minuter senare får laget en kort vattenpaus och sedan är det tvåmål, åtta mot åtta på liten plan, under den avslutande kvarten.
– Det är definitivt tillåtet att tacklas, säger Stahre. Försök stå upp, och grina fan inte om ni hamnar på marken. Extremt aggressiva!
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara medlem för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden eller 99 kr första kvartalet!
Har du redan ett konto? Logga in här.