Nacken värkte, korsryggen krampade och vaderna brände. Men det var ögonen som var värst. I över fyra timmar hade han riktat blicken rakt upp mot taket, medan salta svettdroppar rann ner i ögonvitorna i en strid ström. När han hade sett dubbelt i en dryg timme blev allt plötsligt svart. Med en duns föll Tomas Lundman ihop på det kalla golvet i Runbyskolans gymnastiksal i Upplands Väsby.
30 sekunder senare lyckades han få upp ögonlocken. Utan att ens förstå var han befann sig frågade han:
– Klarade jag det?
Publicerad 2017-10-26 Artikeln är skriven av Victor Friberg.