Bebben Johansson

I en klubb som fostrat Uefacupmästare och VM-bronshjältar står en man med bara fyra landskamper på meritlistan ändå högst i kurs. Frågan är varför.

Det var den 11 april 2009. IFK Göteborg skulle premiärspela på nya Gamla Ullevi mot Djurgården och i spelargången väntade Bertil »Bebben« Johansson med en liten pojke klädd i blåvitt matchställ vid sin sida. Pojken höll en hörnflagga i handen.

»Är du nervös?« frågade Bebben.

Pojken nickade.

»Bra, då håller jag i dig så kan vi darra ihop«, sade Bebben.

Det var över 54 år sedan han spelade sin första match för IFK Göteborg. Ändå skanderade publiken hans namn när han nu klev in på planen för att placera ut den fjärde och sista hörnflaggan. Strax skulle Joel Alme premiärsjunga den nya inmarschlåten Snart skiner Poseidon, och i och med det skulle Schytts Heja Blåvitt – med textraden »vi ska minnas Bebben Johansson i alla våra dar«, en låt som spelats på Ullevi sedan 1976 – vara ett minne blott på arenan. I gengäld skulle det IFK-producerade studioprogrammet, som sänds inför match och i halvtid, få bära namnet Bebbens Hörna.

Bebben vandrade med försiktiga steg ner mot kortlinjen. Han såg inte så mycket längre, ögonsjukdomen hade fått synen att svikta ett par år tidigare, men just i denna stund räckte de andra sinnena gott. Han kände pojkens darrande hand i sin, han hörde jublet från läktarna, han anade doften från det vårvarma gräset. Och när han satte ner hörnflaggan och lutade sig mot den på samma sätt som han gör på det klassiska fotot från 1965, kunde han inte hålla tillbaka längre. Medan ramsorna ekade från klacken kände han hur tårarna trillade ner längs hans kinder.