»Han ropade ›god morgon, Eriksson‹. Sedan hörde jag ett plask.«

Fienderna var många, skrönorna ännu fler. Men i dag talas det märkligt tyst om den cigarrökande skåning som var kompis med Pelé och som förändrade svensk fotboll i grunden. Med hela världen som spelplan har Henrik Ekblom Ystén sökt svaret på gåtan Börje Lantz.

Spåret upphör med en dödsruna i Dagens Nyheter: »Den svenske affärsmannen, fotbollspromotorn och journalisten Börje Lantz, Estoril, Portugal, har avlidit på sjukhus i Rio de Janeiro 67 år gammal.« Över ett notislångt utrymme, publicerat den 17 oktober 1999, återberättas en karriär som sträcker sig från uppväxtens Tomelilla fram till de sista månadernas sjukdom i Brasilien. Det är kort och koncist. Mannen är död, frid över hans minne. Inget underligt med det. En dödsruna är vad den är.

Mer konstigt är att det snart har gått 20 år sedan publiceringen och att så lite skrivits om Börje Lantz sedan dess. Inga artiklar har visat på den enorma maktposition han, som pionjär på spelaragentområdet, faktiskt uppnådde. Inga större minnesporträtt har gjorts om mannen som sparkade upp dörren för de svenska spelare och tränare som ville göra proffskarriär i toppligorna utomlands. Inte ett enda granskande reportage har skrivits om de kontroversiella metoder han använde sig av – och som gjorde att i princip varenda spelare i slutändan vände sig emot honom.

Annons

I pressarkiven nämns han bara i enstaka bisatser som exempel på en tidig branschskojare, oftast i samband med att nutida agenter hamnat i blåsväder. Smeknamnet »Mr 10 procent«, som han fick för sin vana att alltid lägga beslag på en tiondel av spelarnas bruttolön, påtalas. Liksom att han alltid hade en fet cigarr i munnen.

Det är också så mina egna tidigaste minnen av denne man ser ut.

Första gången jag hörde talas om honom var i samband med IFK Göteborgs Uefacupäventyr 1982. Efter finalsegern mot Hamburg den våren försvann tränaren Sven-Göran Eriksson till Benfica, snart gjorde mittfältaren Glenn Strömberg honom sällskap.

Jag mottog nyheterna med blandade känslor. Å ena sidan kändes det tungt att se laget tömmas på talang, å andra sidan var det spännande att svensk fotboll blev en exportvara. Men framför allt fanns det något kittlande i mannen bakom affärerna: Börje Lantz var en välklädd, mustaschprydd och korpulent skåning vars hela personlighet utstrålade skrupelfri affärsman. Det skrevs att han bodde i Cascais utanför Lissabon, i ett lyxhus som han döpt till »Villa Tomelilla« efter sin födelseort. Det nämndes att han rökte cigarr för att Fidel Castro en gång sagt åt honom att inte »se så amerikansk ut«. Det berättades att Börje ofta refererade till sig själv som »Kingen«.

Börje Lantz


Vi beklagar, men du har gått in i väggen. Dessbättre är det bara en betalvägg.

Merparten av vårt material är öppet bara för våra prenumeranter (som gör det möjligt för oss att existera). Nu hoppas vi på dig också!

Som prenumerant får du:

  • Sveriges mest prisbelönta magasin i brevlådan varannan månad.
  • Fri tillgång till alla nummer digitalt samt färska artiklar som bara publiceras på hemsidan.
  • Fri bindningstid.

Dessutom får du rabatt i vår webbshop och inbjudningar till releasekvällar samt förhandsvisningar av både film och teater.

Klart jag ska bli prenumerant!

Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?