»Han ropade ›god morgon, Eriksson‹. Sedan hörde jag ett plask.«

Fienderna var många, skrönorna ännu fler. Men i dag talas det märkligt tyst om den cigarrökande skåning som var kompis med Pelé och som förändrade svensk fotboll i grunden. Med hela världen som spelplan har Henrik Ekblom Ystén sökt svaret på gåtan Börje Lantz.

Spåret upphör med en dödsruna i Dagens Nyheter: »Den svenske affärsmannen, fotbollspromotorn och journalisten Börje Lantz, Estoril, Portugal, har avlidit på sjukhus i Rio de Janeiro 67 år gammal.« Över ett notislångt utrymme, publicerat den 17 oktober 1999, återberättas en karriär som sträcker sig från uppväxtens Tomelilla fram till de sista månadernas sjukdom i Brasilien. Det är kort och koncist. Mannen är död, frid över hans minne. Inget underligt med det. En dödsruna är vad den är.

Mer konstigt är att det snart har gått 20 år sedan publiceringen och att så lite skrivits om Börje Lantz sedan dess. Inga artiklar har visat på den enorma maktposition han, som pionjär på spelaragentområdet, faktiskt uppnådde. Inga större minnesporträtt har gjorts om mannen som sparkade upp dörren för de svenska spelare och tränare som ville göra proffskarriär i toppligorna utomlands. Inte ett enda granskande reportage har skrivits om de kontroversiella metoder han använde sig av – och som gjorde att i princip varenda spelare i slutändan vände sig emot honom.


Prenumerera digitalt för 39 kronor i månaden!

Läsning på sajten och app för e-tidning. Avsluta när du vill.

Prenumerera

Har du redan ett konto? här. Sugen på en pappersprenumeration? Teckna här.

Artikeln publicerades i Offside 1-2018 (29 januari 2018) och är skriven av .