Den amerikanska drömmen

»Rädda min klubb!« När Joe Januszewski sommaren 2010 skickade det uppmanande och korta SMS:et till sin högsta chef i Boston Red Sox, ägaren John W. Henry, var han desperat. Inte nödvändigtvis för att den nya tränaren Roy Hodgson hade beslutat att värva Paul Konchesky och Christian Poulsen, snarare handlade det om en akut situation. Klubben som Januszewski hade lagt så många timmar på att följa sedan han var liten var på väg att gå under. Under Tom Hicks och George Gillett Jr:s ägandeskap hade alla kurvor rasat och nu kom besked efter besked som berättade hur illa allt var. Liverpool FC:s skulder uppgick till nästan tre miljarder kronor och inget tydde på att de två amerikanska ägarna hade resurser eller viljan att ta klubben ur den ekonomiska krisen. Än mindre att de skulle fullfölja sina löften om en ny, alternativt kraftigt uppdaterad, stadion. Istället tvingades de ta kortfristiga lån med skyhöga räntor som gjorde att klubben överlevde månad för månad. Interna bråk i styrelsen blev offentliga gräl, supportrar protesterade inför och under matcher och spelare pratade om hur osäkerheten runt klubben reflekterade prestationerna. Fernando Torres vantrivdes. Tanken på att utmana om titlar var långt borta.

»Varken Henry eller hans kompanjoner hade sett sin nya klubb spela en enda match.«

John W. Henry svarade på Januszewskis meddelande och några dagar senare skickade den orolige Liverpoolsupportern ett längre mejl till Henry. »Enligt mig är det här århundradets möjlighet«, skrev Januszewski (i dag operativ chef i basebollaget Texas Rangers) enligt boken The Club: How the Premier League became the wildest, richest, most disruptive force in sports. Januszewski fortsatte att ligga på. Han berättade om en historiskt framgångsrik jätte med en oerhörd potential, både kommersiellt och sportsligt. Och påminde än en gång om affärsmöjligheten. Hicks och Gillett behövde sälja, Liverpool var bara några veckor från att gå i konkurs. Det var läge att slå till. 

66 dagar efter att Henry hade läst mejlet köpte hans bolag Fenway Sports Group Liverpool FC för 300 miljoner pund. Varken Henry eller hans kompanjoner hade sett sin nya klubb spela en enda match, knappt bevittnat en fotbollsmatch i sina liv och hade ingen koppling till staden. Det enda FSG:s ägare hade var övertygelsen om att de visste vad de skulle göra.