Det gör ont

Först tyckte många av spelarna att den var rätt töntig. Men låten växte på något sätt, dag för dag. Kanske för att refrängen stämde så väl in på hur turneringen utvecklade sig. När de välkända raderna pumpades ut ur högtalarna före Hollandsmatchen sjöng alla med i omklädningsrummet: »Ont, det gör ont, jag har klarat mig rätt länge, jag börjar bli van…«

Värme. Väntan. En träning om dagen, 11.00 till 12.30. Uppradade i skuggan satt morgontidningarnas reportrar och krönikörer, kvällstidningsgängen, nyhetsbyråfolket, Ekwall, ibland Nyström, någon enstaka dansk.

På Estorils Estádio Dr. António Coimbra da Mota, eller Lilla Råsunda som Svenska Fotbollförbundet döpte om träningsanläggningen fyra mil väster om Lissabon till, övade spelarna inlägg och avslut med hög intensitet. Tommy skrek »Härligt! Underbart!«. Halva laget sprang i linne för att få vackrare solbränna, spelarna garvade och lattjade och efter träningen låg så många av dem kvar och gjorde situps och armhävningar att det var som om de satsade på Beach 2004 snarare än Euro 2004.

Tobias Linderoth drog några riktiga rökare i nättaket på en träning och efteråt undrade Offsides Ulf Roosvald om han aldrig önskade sig en offensivare roll i landslaget. Linderoth stod lite vid sidan om de andra och tuggade på ett äpple.

– Nej, sade han. Får jag dra några skott på träningen är jag nöjd.

Vill du läsa mer? 0 kr första månaden!

Berättelser från världens största sport. Bli Offsidemedlem – läs och lyssna på Sveriges bästa fotbollsjournalistik.

Testa nu

Har du redan ett konto? här.

Artikeln publicerades ursprungligen Publicerad 1 december 2017. och är skriven av .