Precis där klacken tar slut, i höjd med mittlinjen, och vidare ett tjugotal meter åt sidan finns den mest underhållande åskådarplatsen på Gamla Ullevi. Här står några av dem som en gång vrålade i kollektivet, men som nu blivit äldre, kanske också klokare, men inte till den grad att de ser matcherna sittande. Dessa män följer IFK Göteborg med samma tvångsmässighet som klackmedlemmarna. Deras erfarenhet har dock skänkt dem något de flesta supporterkollektiv saknar: självironi.
I det där gränslandet på ståplats fälls de mest drastiska kommentarerna under match. De allra bästa belönas med uppskattande nickar och lågmälda fniss från dem som står bredvid.
Just där, högt uppe på ståplats ett tiotal meter bredvid klacken, tog en av de härdade till orda under årets hemmapremiär mot Malmö FF. Hasse Blomqvist, den evigt skadade Hasse Blomqvist, hade spelat från start, gjort två mål, serverat passningar som kunde resulterat i ytterligare två och lekte nu med Malmöförsvaret inför 11 906 jublande, sjungande åskådare. Med ett anklagande, nästan förorättat, tonfall ropade mannen på läktaren:
– Jaså, det är vi som är lirarnas lag i år?
