På hotellet i Porto ringer Erik Edman rumsservice och beställer upp en öl till rummet. Han sänker den snabbt och ber om en till. Det är läge att unna sig. Segern i grupp C är fortfarande bara några timmar gammal och Edman är ändå avstängd i kvartsfinalen. Han fick ett gult kort när han rev ner Jesper Grønkjær efter att dansken armbågat honom på näsan och sedan kallat Edman för »din svenska fitta«.
Kvällen är sen, men efter dramatiken mot Danmark är ingen sovtrött. På rummet har Edman sällskap av Anders Svensson, Allbäck, Kim, Isaksson, Chippen och Petter Hansson. Och så rumskompisen Micke Nilsson, som vet att han lär bli lika underkänd i morgondagens tidningar som efter Italienmatchen. Men skit i det nu. Micke sträcker fram sin Göteborgs Rapé-dosa och Edman, som aldrig tidigare snusat, trycker upp två påsar under läppen. Det snurrar i skallen. Edman vet inte då att det är startskottet för ett beroende som han aldrig ska lyckas ta sig ur.
De flesta är inställda på tyskt motstånd i kvarten. Rudi Völlers landslag har visserligen inte imponerat, men behöver bara besegra redan klara gruppsegraren Tjeckien för att gå vidare som tvåa och skickas till Algarve i söder för en kvartsfinal mot turneringens målgladaste gäng: Sverige. Men tjeckerna med Nedvěd, Baroš, Koller, Šmicer och Rošický befinner sig mitt i en guldålder och verkar bara njuta av att spela avslappnat. Milan Baroš gör mål för tredje matchen i rad när Tyskland besegras, och tyskarna skickas hem till tabloidjätten Bilds rubrik: »Det är över, Rudi, vi är Europas clowner.«