Musiken på parkeringsplatsen utanför Estadio Caliente i Tijuana är så hög och kommer från så många håll att det känns som att vara beskjuten av instrument. Trumpeter, trummor, tromboner, bastubor, elgitarrer, xylofoner, klarinetter, dragspel. De mest ambitiösa banden har släpat med ljudanläggningar i bilarna och monterat upp mikrofoner bredvid de osande grillarna. Texterna om olycklig kärlek står i skarp kontrast till de struttiga melodierna. Vill man höras i denna musikaliska tornado får man skrika. Och det gör folk. Oftast för att de vill bjuda in en till partytält eller generöst tilltagna bagageluckor. Öl, kött och salsa finns så att det räcker och blir över. Det är den typen av tillställning där man tackar nej till tio bärs och plötsligt upptäcker att man ändå har två i kroppen.
Eftermiddagssolen steker. Om två timmar ska hemmalaget med det utmanande namnet Club Tijuana Xoloitzcuintles de Caliente – oftast kallad Xolos – möta Atlas FC i den mexikanska ligan. Det är en viktig match. Atlas krigar för att inte åka ur, Xolos för att behålla den sista slutspelsplatsen. Ändå verkar ingen på parkeringen tänka särskilt mycket på fotboll.
– En del av dem som festar här kommer inte ens att se på matchen, säger Jorge Adalberto Martínez.
Själv har han säsongsbiljett och en Kalifornienregistrerad bil som han har ställt i utkanten av parkeringen, där det är något lugnare. Och amerikanska registreringsskyltar är det gott om utanför Estadio Caliente. Många av Xolos supportrar bor på andra sidan gränsen, de flesta i San Diego.
