George Weah brinner än

1995 utsågs George Weah till Afrikas, Europas och världens bästa fotbollsspelare. Nu har AC Milan bytts ut mot Manchester City, men i hemlandet Liberia är han fortfarande King George Oppong Weah – mannen som visar vägen till det förlorade landet.

En gång i tiden var pastor Myer S Wesseh den elegantaste, coolaste mellanviktsmästaren i boxning som Monrovia någonsin hade sett. Vi sitter på hans betongveranda och blickar ut över de kaotiskt vindlande bakgatorna i en av den liberianska huvudstadens fattigaste stadsdelar. Han försöker övertyga mig om att en av hans unga släktingar borde ha gått i hans fotspår och satsat på boxningen.

– Det var verkligen synd, säger han och daskar till ett av sina smala lår för att ge eftertryck åt orden.

– Men som liten grabb hade han en dröm som återkom flera gånger, där han såg sig själv spela fotboll och göra mål, massvis av mål. Det var Guds sätt att visa honom hans öde. Och det ödet var han tvungen att följa.

Den »lille grabben« var George Weah.

Huset där Wesseh fortfarande bor, och där den unge Weah drömde om framgångar på fotbollsplanen, är ett gytter av sammanlänkade rum och korridorer. Det ligger i Claratown. I en annan stad skulle man kanske kalla Claratown för en arbetarstadsdel, men här, där bara en bråkdel av invånarna har jobb, passar den benämningen inte särskilt bra. Området är ett gytter av hopspikade bräder och rostig korrugerad plåt och det avdelas av smala gator som är leriga under regnperioden och dammiga under torrtiden. Det enda sättet att särskilja Weahs hus från de runt omkring är att spana efter var träfasaderna upphör och en betongfasad – byggd med hjälp av de pengar som fotbollsstjärnan tjänat på senare år – tar vid. Inget hus här har mer än en våning.

Några meter bort sitter fem unga män och spelar dam. De grälar tyst med varandra. På ett fyrfat puttrar en gryta med jordnötter. Några pojkar sparkar en boll mot en vägg. Det har slutat regna. Och sedan slutar även bollen att dunka mot väggen. Alla tittar upp. Det blir plötsligt tyst.

Sedan börjar varenda mansperson under 35 att gå mot huvudgatan. Och viskningarna når även pastorn och mig där vi sitter på verandan. George Weah – den första afrikanska världsstjärnan i fotboll, mannen som 1995 utsågs till Afrikas, Europas och världens bästa spelare, ligamästaren från Serie A, lagkaptenen i det nyligen segerrika liberianska landslaget, mångmiljonären, Unicef-ambassadören – har kommit hem.