José Morais vandrar över gräsplätten som leder mot träningsplanen. Han bär en tränartypisk täckjacka, skuldrorna kutar där han går med händerna på ryggen. Han stannar, sätter högra foten på en boll och granskar pappret med dagens träningsupplägg. Jag känner igen posen. Senast jag såg den var på Bårsta IP en vindstilla junidag 2005. Assyriska var allsvensk jumbo. Den tryckande hettan – och ångesten hos alla i klubben – låg som ett lock över idrottsplatsen.
José Morais satte igång en matchövning på liten yta i hopp om att spelarna skulle göra många mål och därmed höja självförtroendet. Själv var jag där på uppdrag av Expressen för att se om försäsongens tips om att tränare Morais skulle få sparken först av alla nu äntligen skulle slå in. Som en gam vädrar liklukt.
Spelövningen gick uselt och efter fyra insläppta mål på grund av dåligt försvarsarbete fick målvakten Erland Hellström nog och skrek så att halva Södertälje hörde:
– Vad fan ska vi spela i det här laget för!
