Sifferlek. Med nummer 19 på tröjan gjorde K­ennet A­ndersson dunder­succé i VM 1994. Han höll fast vid numret även i sitt nästa m­ästerskap.

Hamrén tvingas hantera både siffermagi och tvångströjor

Stjärnspelare som markerar status och förbundskaptener som vill lägga ut taktiska dimridåer – J­esper Högström förklarar varför det är en hel veten­skap att fördela 23 tröjor på lika många spelare.

Dags att presentera en svensk mästerskapstrupp igen. Dags att nagelfara en namnlista som om bara någon månad kommer att vara ett monument över krossade drömmar eller oanade triumfer, men fram till dess utgör underlag för oändliga förhands­spekulationer.

En av kremlologernas bästa kaffesumpar är truppens numrering. Om Anders Svensson har nummer 8 och Kim Källström 16 på Erik Hamréns powerpointprogram, betyder det att det blir ytterligare ett mästerskap på bänken för stackars Kim?

Annons

Nja, i detta fall betyder det snarare att veteranen Svensson får samma nummer som i sina fyra tidigare mästerskap och Källström samma som i sina tre. Olof Mellberg, som tangerar Henrik Larssons siffra som svensk rekordhållare i slutspel, kommer troligen att välja samma nummer 3 som 2004, 2006 och 2008; i sitt debutmästerskap, EM 2000, bar Mellberg dock nummer 14 i sin egenskap av nykomling i truppen, och i VM 2002 hade han den ofrivilliga högerbackens nummer 2 på tröjan.

 

Tröjnumreringen lär ha uppstått i A­ustra­lien 1911, uppträdde i England första gången 1928 och i Sverige 1938. Men det var först i VM 1950 som den förekom i ett mästerskap; då numrerades lagen 1–11 i varje enskild match, från målvakt till vänsterytter. Till VM 1954 genomförde Fifa obligatorisk fast numrering för hela turneringen – och det är detta som skapat oro i leden sedan dess: storspelare vill ha sina »vanliga« nummer, förbundskaptener vill mörka tänkta startelvor och alla andra vill ha någon form av logik.

Det finns fullkomligt irrationella avvikelser – kan någon förklara varför Tomas Gustafsson bar nummer 8 under EM 2000? – men ofta kan man, när man betraktar gamla truppnumreringar, faktiskt se spåren av en förgången historia (precis som när 2-3-5-systemets gamla centernummer 9 länge bars av en toppforward). Eftersom VM- och EM-truppernas 1–11 förr oftast gavs till en tänkt startelva kan man se konturen av tilltänkta laguppställningar som kom att förändras av omständigheterna, an­tydningar till en alternativ landslagshistoria och namn på de landslagets olycksbarn som fallit bort längs vägen.

Ta bara VM 1958. Då bars nummer 5 av centerhalven och mångårige lagkaptenen Åke »Bajdoff« Johansson från IFK Norrköping, som petades när nummer 14, Bengt »Julle« Gustavsson, i sista stund kom loss från sin italienska klubb Atalanta. »Julle« spelade hela VM, inklusive Sveriges enda VM-final, »Bajdoff« reagerade med en bitterhet han aldrig helt kom över. Den ordinarie vänster­innerns nummer 10 bars av ett annat olycksbarn, Arne »Mån­strålen« Selmosson, då firad stjärna i Lazio. Selmosson var den ende av de fem hem­plockade proffsen som bänkades, han spelade enbart den betydelse­lösa sista gruppmatchen mot Wales och är av det skälet tämligen bortglömd.


Vi beklagar, men du har gått in i väggen. Dessbättre är det bara en betalvägg.

Merparten av vårt material är öppet bara för våra prenumeranter (som gör det möjligt för oss att existera). Nu hoppas vi på dig också!

Som prenumerant får du:

  • Sveriges mest prisbelönta magasin i brevlådan varannan månad.
  • Fri tillgång till alla nummer digitalt samt färska artiklar som bara publiceras på hemsidan.
  • Fri bindningstid.

Dessutom får du rabatt i vår webbshop och inbjudningar till releasekvällar samt förhandsvisningar av både film och teater.

Klart jag ska bli prenumerant!

Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?