Höstlegender

Efter sommaren frågade vi förbunds­kaptenen: Får vi följa dig och ditt team från insidan under den avgörande kvalhösten? Janne Andersson svarade ja. Så här gick det till när Sveriges herrlandslag tog sig till VM för första gången på tolv år.

När Janne Andersson vaknar i Minsk den 4 september gör han det som tvåa i VM-kvalgrupp A. Gårdagens 4–0-seger mot Vitryssland, där han ansåg att Sebastian Larsson var planens kung och lät TV-publiken veta det, var en snabb återupprättelse efter bortaförlusten mot Bulgarien. I den matchen led förbundskaptenen fortfarande av sviterna efter magsjukan som slog till i Sofia. Assistenten Peter Wettergren fick sköta presskonferensen före matchen, och när Janne vid ett tillfälle ställde sig upp för att reagera på ett domslut blev han alldeles yr och var tvungen att sätta sig igen. Nu är han både frisk och VM-aktuell. Med två kvalomgångar kvar håller Sverige fortfarande Holland bakom sig och har Frankrike inom räckhåll.

Annons

 

Peter Wettergren har vid fler än ett tillfälle sagt att om någon gett honom det här läget när kvalet drog igång hade han tagit det utan att blinka, och Janne förstår vad hans närmaste kollega menar. När de tog över som förbundskaptener efter EM 2016 meddelade sex spelare – Zlatan Ibrahimović, Kim Källström, Andreas Isaksson, Pontus Wernbloom, Erik Johansson och Erkan Zengin – att de inte tänkte spela mer i landslaget. Rutinen från sammanlagt 462 landskamper försvann från en dag till en annan. Det är därför Marcus Berg har gått från reserv till ledande forward med Ola Toivonen, som inte ens platsade i Erik Hamréns EM-trupp, bredvid sig. Det är därför Robin Olsen befordrats till förstemålvakt. Det är därför Jakob Johansson har tagit sig från anonymitet till ordinarie mittfältare.

Så visst, att landslaget mot bakgrund av allt det där nu ligger tvåa i en av VM-kvalets tuffaste grupper är rätt hyggligt. Det kan inte ens Janne Andersson förneka. Ändå är det något som gnager i honom denna septembermorgon i Minsk. Och det är inte bara den tidigare förlusten mot Bulgarien som irriterar. Sammantaget har samlingen helt enkelt inte varit tillräckligt bra. Spelarna var inte riktigt »där«, känner han.

Parhästar. När Janne Andersson blev förbundskapten 2016 återgick han till systemet med en renodlad assisterande tränare. Om Peter Wettergren säger han: »Han är nästan mer involverad i själva fotbollen än jag. En slug taktiker som inte trivs lika bra i det offentliga, så den biten sköter jag.«

Precis som inför alla tidigare landskamper har han upprepat sitt mantra »då är då och nu är nu«, men kanske, funderar han, borde han ha varit ännu tydligare den här gången. När spelarna befinner sig i inledningen av säsongen med sina klubblag har de alltid mer att tänka på än vanligt. Någon har just bytt klubb, någon håller på att programmeras in i ett nytt spelsystem, någon har fått en ny position, någon har placerats på bänken av en ny tränare, någon har … fan! Sensommarsamlingarna är de svåraste. Efter sin första samling som förbundskapten, den som slutade med en skakig 1–1-match mot Holland ganska exakt ett år tidigare, var Janne helt slut. Det kändes som om han skulle behöva krypa hem till huset på Lidingö.

Nu är han piggare, ja rentav revanschlysten. Medan spelarna tar tidiga flighter tillbaka till sina klubblag stannar Janne kvar på hotellet med de andra ledarna. Utvärderingen inleds omedelbart. Tränare, läkare, kommunikatörer: alla får chansen att säga sitt. Janne har läst att noggranna och regelbundna utvärderingar är en gemensam nämnare för högpresterande grupper – oavsett bransch. Men det viktigaste vet han redan.