Om det inte hade varit för ett plåtplakat med 26 företagsloggor intill Boldklubben Frems namn och klubbmärke hade man kunnat ta den låga tegelbyggnaden i Valby i sydvästra Köpenhamn för vilken gammal industrilokal som helst. Fläckig tegelfasad i olika nyanser av brunt och beige, platt papptak, otvättade fönsterrutor med galler på insidan och ojämn asfalt som leder fram till entrén.
Genom dörröppningen sticker en avlång man med vitsprängd skäggstubb ut huvudet.
– Velkommen til Valby, säger mannen och presenterar sig som Simon Nyberg, vice ordförande för BK Frem.
Området är ett av Köpenhamns fattigaste och klubben en av Danmarks äldsta. På sin hemsida beskriver sig Frem som »en klub med stolte traditioner«, och att döma av meriterna från 1920-, 30- och 40-talet är det ingen överdrift. Frem är sexfaldiga danska mästare. Men lika mycket handlar de stolta traditionerna om klubbens rötter i arbetarklassen, närheten till supportrarna och en »inkluderande atmosfär som tar samhällsansvar«, förklarar Simon Nyberg medan han guidar mig genom klubbhuset vid Valby Idrætspark – ett vidsträckt, kommunägt fotbollsfält med 22 elvamannaplaner, en multiarena med plats för 10 000 åskådare och en nybyggd inomhushall.
