Bakom ena långsidan på Kenilworth Road löper en smal gränd. Lägger jag mig tvärs över den skulle jag behöva krypa ihop i fosterställning för att få plats mellan läktarväggen och de låga tegelhusen. Inte för att någon skulle vilja bekanta sig närmare med den spruckna asfalten på passagen som erfarna besökare kallar »the shit alley«. En svag men tydlig doft av urin letar sig in i näsan, ånga pyser ut från allehanda rör, taffligt knutna soppåsar trängs med kasserade brädor på marken. Jag förvånas av att jag inte ser några råttor, men så är det också beckmörkt sedan en dryg timme.  

När skitgränden är avklarad kommer jag ut på Oak Road, där bortasupportrarnas insläpp är beläget mitt i en enkel radhuslänga av rödbrunt tegel. Från ingenstans dyker entrégrinden i järn upp bland de boendes ingångar: vanlig dörr, vanlig dörr, bortainsläpp, vanlig dörr, vanlig dörr. Inga Norwichanhängare syns till än. Det är över två timmar kvar till deras annandag jul-möte med Luton i The Championship och förmodligen sitter de fortfarande och värmer sig framför någon ölkran i centrum.

Du har väl inte missat?

Plus

Memory Lane: Detta har hänt på Kenilworth Road

En »fucking plastic pitch«, huliganbråk och förbjudna flyttplaner. Det har hänt en del på Luton Towns bespottade arena genom åren.