Kultspelare: Miroslaw Kubisztal

Han var en tyst och effektiv målmaskin, fruktad av allsvenska försvarare under fem säsonger. I Örebro sjunger publiken fortfarande hans namn och hans porträtt vajar från fanor på läktaren. Offside reste till Polen för att träffa mannen bakom myten om Kuba.

Det vilade alltid något mystiskt över Miroslaw Kubisztal. Kanske var det hans exotiska namn, kanske att han pratade så lite. Eller så var det hans spel. Det där snabba steget, sättet att glida undan tacklingar och cyniskt sätta bollen i mål så fort han fick läge.

Kanske var det bara hans mustasch, som signalerade att han kom från en annan plats.

När Kubisztal kom till Örebro inför säsongen 1991 vimlade det inte av utlänningar i Allsvenskan. Och de som fanns var inte brassar som gjorde helikopterfinter. Främst var det islänningar – särskilt i Örebro – och andra nordbor. Så när polacken damp ner i den svenska högstaligan var han något nytt. Inte för att Polen kändes som världens läckraste fotbollsland direkt, men det fanns något spännande över de gamla öststaterna. Kubisztal hade kommit in från en dörr som varit stängd. Nu hade järnridån fallit, de gamla kommunistdiktaturerna skakade sakta liv i sig. I  Polen hade fackföreningsledaren Lech Walesa – ja, han var väl i ärlighetens namn den polack vi kände till, förutom Zbigniew Boniek, men han hade ju slutat spela boll – precis blivit president. Kubisztal var till och med lite lik den nye presidenten, svart rufsigt hår i sidbena och en mustasch som fick honom att se extra sträv och taggig ut. Dessutom andades den där tystlåtenheten en läskig professionalism: »Jag är här, jag gör mitt jobb, mitt jobb är att göra mål. Frågor på detta?«