Om åtta år kan den här arenan vara platsen för både EM-finalen i fotboll och 100-metersfinalen i OS. Men just denna dag liknar den mer en sovande jätte, där den ligger i utkanten av en stad med över tio miljoner invånare. Det är en torsdagseftermiddag i maj. Jag skyddar mig mot regn och storm i ett litet skjul tillsammans med tre säkerhetsvakter, och vi är antagligen de enda i den här änden av staden som vet vilka som snart ska anlända till arenan.
»Atatürk Olimpiyat Stadi?« frågade taxichauffören mig gång på gång för att försäkra sig om att jag ville till ett ställe som ingen åker till i mitten av veckan. Inte ens turistande Liverpoolfans brukar besöka platsen för »miraklet i Istanbul« – Champions League-finalen 2005 mot Milan.
När bussen svänger in framför arenan pekar en av vakterna och säger:
– Irak. Zico.
