När telefonen ringde ville Urbano Cairo inte svara. Han hade jobbat hårt; hans medieimperium gick bra, omsättningen hade stigit till över 200 miljoner euro. Nu skulle han äntligen åka på semester med sin familj, till badorten Forte dei Marmi i Toscana.
Men – kanske rörde telefonsamtalet något viktigt?
Advokaten som ringde gick rakt på sak: Kunde Cairo tänka sig att ta över fotbollsklubben AC Torino? Turins borgmästare ville i så fall gärna träffa honom för att diskutera saken.
Tankarna rusade genom Urbano Cairos huvud. Torino var ett ihåligt konkursbo med enorma skatteskulder. Klubbens förre ägare Franco Ciminelli – som egentligen var Juventussupporter – hade flytt det sjunkande skeppet sedan han avslöjats med en falsk bankgaranti när han skulle bevisa att Torino var i speldugligt skick. Urbano Cairo visste också att det italienska fotbollsförbundet bara några timmar före telefonsamtalet hade upplöst Torinos samtliga spelarkontrakt och kastat ut Torino från Serie A. Frågan var om klubben ens skulle tillåtas att skrivas in i någon lägre serie.
