Tre män och en baby

Alla tjatar om kontinuitet på ledarsidan – en allsvensk klubb är överlägsen på den punkten. Så varför doftar det inte längre guld om Elfsborg? Offside följde tre envisa chefer under en händelserik vår i Borås.

Elfsborgs klubbchef Stefan Andreasson har sprungit Göteborgsvarvet två gånger. Under de sammanlagt 42,2 kilometerna stannade han inte en enda gång för att dricka vatten.

– Det är bara så jag funkar, säger han. Hade jag saktat in hade fler löpare passerat mig. Och den känslan kan jag inte med.

När Stefan joggar i ett löpspår ser han alltid till att springa åt motsatt håll som de andra motionär­erna. Får han ändå ofrivilligt sällskap pressar han sin 48-åriga kropp till det yttersta för att hålla den andre bakom sig. Fast ibland går det förstås inte.

– Är det någon snabb jävel som jagar en får man ruscha järnet runt en krök. Sedan ställer jag mig och typ fejkar ett mobilsamtal. Då kan jag i alla fall inbilla mig att han inte passerar mig på riktigt. Och den andre tror kanske att han aldrig hade tagit mig om jag inte fått det där samtalet.

Egentligen föredrar Stefan tennis framför löpning. Borås tennishall ligger bara en smash från arbetsrummet på Elfsborgs kansli och hans facit i hallen är enastående. Stefan har spelat »massor, massor av tennismatcher« men bara förlorat två i hela sitt liv. Det beror inte på att han är i klass med Roger Federer, utan på att han är skicklig på att bedöma motståndaren. Ser han ingen chans att vinna kommer han inte till spel.

– De två förlusterna är missbedömningar, kan man la säga.

Det är sent i mars 2017. En onsdag på Elfsborgs kansli. Och eftersom mycket i Stefan Andreassons liv går ut på att vinna och slå rekord är det också en bra dag. Tillsammans med Johan Sjöberg, Sten Strinäs, Martin Andersson och Lina Wettergren på marknadsavdelningen går han igenom Elfsborgs sponsorintäkter inför den allsvenska premiären. För en utomstående låter det smått obegripligt när de går igenom sina företagslistor.