Det fanns en tid då parkeringen på The Wellington Sports Training Ground var fylld med Ferraris, Bentleys och Lamborghinis. En tid då landslagsmän som Sol Campbell, Nwankwo Kanu, Jermain Defoe och David James knallade över asfalten och in i omklädningsrummet där Harry Redknapp väntade med röd näsa och hett temperament. Det var på den tiden laget slog ut Manchester United på sin väg mot FA-cuptiteln, då Ronaldinho och Kaká kom till Fratton Park med AC Milan för att spela 2–2 i Uefa-cupen.
Det är bara fem år sedan, men känns som en evighet. Den här torsdagen i slutet av januari anländer Portsmouth FC:s spelare i trånga Volkswagen- och Fiatbilar för att träna inför ett bottenmöte mot Colchester i den engelska tredjedivisionen. Och truppens stora stjärna heter James Keene, inlånad från Elfsborg i en månad. Längre än så vet Portsmouth inte om de har råd att behålla honom. De vet inte ens var de ska träna nästa vecka.
Den här dagen är den sista på anläggningen som varit Portsmouths hem i drygt tio år. Klubben kan inte längre betala hyran. Ute på fotbollsplanen monterar en vaktmästare ner målställningarna. Vid trappan inne i klubbstugan har personalen staplat lådor med det som finns kvar av skor, tröjor och västar. I matsalen slevar kökspersonalen upp rostbiff, stekt potatis och bönor, en ledare sitter vid ett bord och bläddrar i Going Up – en bok om Portsmouths avancemang till högstaligan 1987 – och en spelare visar upp sin tallrik i matkön och ropar:
– Hey! Den sista måltiden då!
