Litet land med stora drömmar

Fotbollens framtid ska tillhöra stora nationer som Brasilien, Spanien och Tyskland. Men det finns de som vägrar inse fakta. Offside åkte till Uruguay för att ta reda på hur ett fattigt land med 3,5 miljoner invånare fortfarande kan utmana de största.

Gatorna är avstängda för trafik och det står bara en enda taxi utanför Estadio Centenario, Montevideos mytiska betongkoloss som byggdes på mindre än ett år till historiens första VM i fotboll. De flesta av Nacionals supportrar har redan lämnat arenan, jublande över den 2–1-seger som håller dem kvar i kampen om ligatiteln. Det har gått en kvart sedan slutsignalen, men anhängarna till det besegrade ledarlaget Defensor hålls fortfarande kvar inne på läktaren i väntan på klartecken från polisen om att de kan släppas ut utan risk för bråk mellan våldsbenägna supportrar på bägge sidor. Det är ett ypperligt tillfälle att lägga beslag på taxin innan någon annan gör det.

Chauffören heter Alberto Cardaccio, är 61 år och berättar att han på matchdagar alltid ställer bilen just här, utanför arenan. Resan tar bara tio minuter men räcker gott och väl för att han ska hinna rabbla upp samma sak som fotografen Reinaldo Coddou och jag har hört många gånger sedan vi kom till Montevideo för ett par dagar sedan: den långa listan över Uruguays framgångar i fotboll, upprepad som ett mantra.

Annons

– Inget land har vunnit Copa América fler gånger än vi, 14 gånger. Vi vann den allra första upplagan, 1916. Vi tog två OS-guld i fotboll på 1920-talet. Vi är det minsta landet som har vunnit VM, 1930 och 1950. Vi vann den berömda Maracanazo-finalen mot Brasilien. Och våra klubblag har vunnit Copa Libertadores åtta gånger och Interkontinentalcupen sex gånger…

Det hade varit lätt att slå dövörat till och avfärda det som en gammal taxichaffis tjat om svunna tider. Om det inte var för sommarens VM-turnering. Och om det inte var för att just den här taxichauffören plötsligt avslöjar att han flera gånger har spelat på arenan där han nyss hämtade upp oss. Alberto Cardaccio visar sig vara en före detta landslagsmittfältare som ingick i Uruguays trupp i VM 1974, där han gjorde ett inhopp – i 1–1-matchen mot Bulgarien – och sedan från bänken såg hur hans lag skickades hem efter 0–3 mot Sverige, på grund av »den där långe grabben Edström«. 

Han stannar taxin och släpper av oss. När vi börjat vandra trottoaren fram hänger han sig ut genom bilrutan och ropar: 

– Glöm inte att vi hade den bästa spelaren i VM 2010 också!

 


Vi beklagar, men du har gått in i väggen. Dessbättre är det bara en betalvägg.

Merparten av vårt material är öppet bara för våra prenumeranter (som gör det möjligt för oss att existera). Nu hoppas vi på dig också!

Som prenumerant får du:

  • Sveriges mest prisbelönta magasin i brevlådan varannan månad.
  • Fri tillgång till alla nummer digitalt samt färska artiklar som bara publiceras på hemsidan.
  • Fri bindningstid.

Dessutom får du rabatt i vår webbshop och inbjudningar till releasekvällar samt förhandsvisningar av både film och teater.

Klart jag ska bli prenumerant!

Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?