Andreas Alm om mediematchen

Som före detta journalist vet AIK:s tränare hur man dribblar bort envisa reportrar. Eller?

När blev du intresserad av journalistik?

– Jag plöjde Norrländska Socialdemokraten som liten. Att på kort tid skildra något som just har hänt, jag tyckte att det verkade vara ett häftigt jobb. Efter gymnasiet fick jag in en fot på tidningen Folket i Eskilstuna. Speedway är stort i Eskilstuna, så jag satt ofta i kurvan på Snälltorpet där Smederna körde på den tiden. Jag täckte mycket fotboll också: inför-rapporter, personporträtt … ibland skrev jag om Eskilstuna Citys matcher som jag själv hade spelat i. Efter det blev jag allmänreporter. Jag älskade pulsen och adrenalinet i nyhetsarbetet.

Gjorde du bort dig någon gång?

Annons

– Estonia var svårt. Vi var hemma hos en kvinna när hon fick telefonsamtalet som bekräftade att hennes man hade överlevt. Jag skildrade det med överdriven glädje, glömde liksom bort all sorg runtomkring, alla som inte klarat sig. Det var inga sakfel i texten, men ordvalen var knappast klockrena.

Hur nära var det att du satsade allt på journalistiken?

– Jag övervägde att flytta till Kalix för att börja på folkhögskola där. Det var ett val mellan pennan och bollen, men till slut fick ändå spelarkarriären gå först.

Fast när du flyttade till Stockholm för spel i Hammarby fortsatte du som journalist vid sidan av.

– Jag skrev puttriga reportage till Coops kundtidning Mersmak och hade även hand om Vasaloppets tidning. Den gjorde jag faktiskt från scratch. Jag lade ut jobb, var redaktör, gjorde all layout. Jag fortsatte med det under mitt första år i AIK också, men när vi fick barn gick det inte längre.

Och när du gick till IFK Norrköping hamnade du på andra sidan journalistiken.

– Jo, jag fick jobb som informatör på Stadium där jag medietränade cheferna. Jag minns ett ärende där en ung kille var besviken på att Stadium inte ville ersätta honom efter att hans fotbollsskor inte visat sig hålla på konstgräs. Jag åkte upp till SVT:s studio i Umeå och grillades av Sverker Olofsson i Plus: »Är det så? Ska det vara på det här viset!?« Skorna åkte i soptunnan och jag gjorde en halvpudel, men jag fick ut de tre budskap vi bestämt oss för att kommunicera.

Och sedan dess har du varit en full­fjädrad mediedomptör?

– Det är klart att jag som fotbollstränare har nytta av att känna till journalistikens villkor. Vem pratar jag med? När har den personen deadline? Vad är vinkeln? En intervju är en dragkamp om att få initiativet. Om jag ska uttrycka mig oskönt så upplever jag att de flesta journalister tappar initiativet under samtalets gång.

Har du budskap som du, på politikermanér, försöker få ut?

– Jag duckar aldrig för relevanta frågor, men har jag inget att säga så säger jag något fint om AIK istället. Absolut.

Du och Sportbladets Robert Laul hade en dust förra året. Han ansåg att du »underkände« din startelva genom att flytta ner Celso Borges från anfallet till mittfältet i en match mot Helsingborg.

– Jag märker direkt när det är en rubrikfråga på gång. Jag får ofta höra i efterhand att »Alm, han är oskön, s­täller motfrågor och håller på«. Ibland gör jag så bara för att vinna tid, men oftast handlar det om att jag vill förstå vad reportern är ute efter så att jag kan ge bästa möjliga svar. Man får ständigt höra att det vore kul med tränare som vågar sticka ut, men så fort man s­täller en motfråga uppfattas man som besvärlig. Det är lite underhållande.

Under en match kallade Bosse Hansson dig konsekvent för Andreas Ahl. Hur sur blir du på sådant?

– Jag blir inte upprörd över mänskligt slarv. Däremot blir jag besviken när en journalist inte återger ande­meningen av vårt samtal.

Annons

Vad gör du då?

– Mejlar, SMS:ar eller ringer upp journalisten i fråga. I 90 procent av fallen ändras texten. Det händer att jag mejlar riktlinjer också: »Nästa gång vi ses så tänk på det här …« Fast numera låter jag det ofta passera, jag försöker att lägga energi på andra delar av jobbet istället.

Vad innebär det att vara medietränad?

– Att förstå sin roll i sammanhanget. Står du framför mikrofonen för att ditt lag har vunnit tre matcher i rad, eller för att ditt lags supportrar har slagits på stan? Det handlar inte om att ha förberedda svar. Folk som förstår sin roll kan tvärtom vara extremt spontana.

Vilket ämne skulle du tackla om du fortfarande var journalist?

– Sverige ur ett internationellt perspektiv. Det fina mångfaldsarbete vi bedriver i AIK hade absolut varit ett av ämnena som lockat mig.

Där fick du minsann in en liten AIK-hyllning också. Grattis.

– Tack ska du ha.