När blev du intresserad av journalistik?
– Jag plöjde Norrländska Socialdemokraten som liten. Att på kort tid skildra något som just har hänt, jag tyckte att det verkade vara ett häftigt jobb. Efter gymnasiet fick jag in en fot på tidningen Folket i Eskilstuna. Speedway är stort i Eskilstuna, så jag satt ofta i kurvan på Snälltorpet där Smederna körde på den tiden. Jag täckte mycket fotboll också: inför-rapporter, personporträtt … ibland skrev jag om Eskilstuna Citys matcher som jag själv hade spelat i. Efter det blev jag allmänreporter. Jag älskade pulsen och adrenalinet i nyhetsarbetet.
Gjorde du bort dig någon gång?
– Estonia var svårt. Vi var hemma hos en kvinna när hon fick telefonsamtalet som bekräftade att hennes man hade överlevt. Jag skildrade det med överdriven glädje, glömde liksom bort all sorg runtomkring, alla som inte klarat sig. Det var inga sakfel i texten, men ordvalen var knappast klockrena.
