När Johan och jag satte oss vid poddmikrofonerna i måndags morse var Oscar Linnérs citat – de som kom efter Gif Sundsvalls förlust mot Sirius i söndags och som osade frustration, besvikelse och bitterhet – inte särskilt gamla. En timme senare hade vi skojat oss igenom den märkliga situationen som målvakten själv satt sig i och ifrågasatt Linnér för hans beteende. Några minuter efter att vi skickat i väg filen till vår klippare Simon kände jag … fan, blev det där så bra?
Fler och fler började raljera över Linnérs uttalanden och känslan var att vårt segment om den prekära situationen inte skulle åldras särskilt väl. Vi blev bara ytterligare två snubbar som gjorde oss lustiga över några illa valda meningar. Det kanske inte var så farligt ändå? Vad visste vi om vad som pågick i Sundsvall?
För någon månad sedan, när Romelu Lukaku hamnade i blåsväder efter citat om hans egen speltid i Chelsea, försvarade vi anfallaren i vår podcast. Andemeningen var att fotbollsspelare måste få prata öppet om hur de känner, några sämre valda ord till en reporter kan inte resultera i ramaskri, böter och ursäkter. Vi är inte sena att påtala hur många fotbollsspelare som är vråltråkiga när de pratar i medier. Borde inte vi försökt förstått att Linnér är på ett dåligt ställe i sin karriär, han har stött på motgång efter motgång och i söndags brast det? Jag lutade allt mer åt att vi inte borde pratat om det överhuvudtaget.