Under mina semesterveckor deltog jag i två olika poddar som båda handlade om ungdomsfotboll: Skillspodden och Olof Lundhs podcast (dessutom släppte vi i juli en intervju med Anders Svensson i Offside Fokus som enbart handlade om ungdomsfotboll). I den senare, som spelades in på Heden i centrala Göteborg under Gothia Cup, sade Lundh att nästan inget han skriver om väcker så mycket känslor som när han skrivit om ungdomsfotboll. »Det smäller till i mejlkorgen och alla är så arga«, sade han. Han frågade om jag upplevde samma sak. Och ja, det gör jag.
– Varför tror du att det är så känsligt? frågade Lundh.
Jag vet inte ordagrant vad jag svarade, men jag tror att jag yrade något om att fotbollen berör så många och att alla åsikter och tankar hänger ihop med att svensk fotboll inte gått så bra de senaste åren. Herrlandslaget vacklar, klubblagen presterar halvdant i Europaspel och allt fler har kommit fram till att svensk fotboll inte fått fram tillräckligt många bra spelare på sistone. Många når slutsatsen att något är fel i systemet, den svenska fotbollsmaskinen hackar och halkar efter. Min övertygelse är att det inte är fel.
99 gånger av hundra handlar debatterna, granskningarna och åsikterna om elitföreningarna och fotbollsförbundet. De arbetar fel, de satsar inte tillräckligt mycket, de är för kortsiktiga – eller för sega i beslutsfattandet. Det finns mycket att säga om hur elitklubbarna och deras akademiverksamheter bidrar till den här utvecklingen, likaså om Svenska fotbollförbundet och om alla distrikt som vilar under förbundet, men det tar vi en annan gång (till exempel i vårt kommande nummer, som har fem reportage som på olika sätt handlar om ungdomsfotboll).
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara medlem för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden eller 99 kr första kvartalet!
Har du redan ett konto? Logga in här.
