Jag mejlade Paul Merson i veckan. Tre gånger och till tre olika adresser. Ingen gick heller till Merson själv utan till personer som jobbar för honom. Jag bad om en intervju, men det lär jag inte få. Jag har inte ens fått något svar och räknar inte med det heller. Förutom att vara ett TV-nylle lever min gamla Arsenalhjälte numera på att prata för pengar: reklamjobb, after dinner speeches, tjusiga middagar med »Merse« som hemlig gäst efter en överenskommen summa.
Jag vet inte om The Guardian betalade för den här intervjun med honom?
Kanske inte ändå. Guardian är Guardian och Offside är Offside. Hur som helst ville jag prata med Paul Mersons om hans memoarbok Hooked. I den beskriver han sitt djupa spelmissbruk och jag hade faktiskt inte fattat att problemen låg så nära i tid. Merson har brottats med spelmissbruk i 36 år och spelade bort sin familjs pengar så sent som 2020. Han uppskattar att han bränt över sju miljoner pund hos spelbolagen. Under karriären hade han även problem med både alkohol och kokain, men enligt Merson var inget värre än spelandet. Till Guardian säger han att de bortspelade pengarna självklart svider, men ännu värre är all bortkastad tid. Det är riktigt deppigt att han knappt tycks ha några ljusa minnen från sin framgångsrika fotbollskarriär, han förknippar den så mycket med beroendet.
Alkohol, kokain och tungt spelmissbruk. Det känns bekant. Just den kronologiska problemordningen gällde också för den tidigare Örgrytespelaren Christian Lindström. Ett drygt år efter att Offside tog beslutet att säga nej till all spelreklam tillbringade jag en hel del tid med Christian Lindström. Han var då långsamt på väg tillbaka efter en på alla sätt helvetisk tid, både fysiskt och psykiskt.
