I måndags skickade jag in mina Ballon d’Or-röster. Varje år är det likadant, klumpen i magen är påtaglig. I flera dagar går jag runt och funderar och jämför spelarnas individuella prestationer i förhållande till lagets framgångar. Hur mycket ska en defensiv spelare lyftas fram när det oftast är de offensiva spelarna som avgör? Och så är det de alltid luddiga kriterierna som håller på att knäcka mig: jag ska väga in spelarnas »klass«, hur de beter sig mot motståndare och domare. Det är helt enkelt en för jävla svår uppgift. Och runt hörnet, när väl mina röster blir offentliga, kommer nästa grej: kritiken mot hur jag har röstat.
Jag ville involvera mina kollegor, men de var så djupt insjukna i arbetet med att färdigställa vårt kommande nummer att de inte tog mig på allvar.
– Stör mig inte, jag skriver på mitt Grönlandsreportage, sade Jonatan.
– Lämna mig i fred, jag måste få koll på Gais xG, sade Johan.
– Du, jag sitter här och korrar Brandãos reportage från Brasilien, sade Fredrik. Kan vi ta det senare?
Nej, det kunde vi inte. Klockan klämtade. Och jag vill ta uppgiften på allvar, jag tycker innerst inne att det är roligt att försöka vara så rättvis som möjligt i ett nästan omöjligt uppdrag. Så, jag vände mig till Copilot, Microsofts AI-assistent. Kanske kunde hen göra mig lite klokare? Hjälpa mig med någon spelare som jag var osäker på. Jag kan tyvärr inte avslöja hur jag till sist röstade, Ballon d’Or-galan hålls först den 22 september i Paris. Däremot delar jag gärna med mig av konversationen med min nya kompis: Copilot.