Jag såg den första timmen av OS-curlingfinalen i mixeddubbel hemma i soffan, fokuserat och ostört framför TV:n. När matchen började dra ihop sig och femte omgången skulle avgöras tvingades jag rafsa ihop min badmintonutrustning, klicka igång SVT Play-sändningen i mobilen och traska mot spårvagnshållplatsen. Usel planering förstås, att spela badminton mitt under en OS-final, men nu var det för sent att backa ur.
Halvvägs till hållplatsen gled mobilen ur min handske, rakt ner i backen. Medan jag grävde upp den ur snön såg jag en äldre kvinna komma gående mot mig och tyckte mig tyda en barsk uppsyn. Fan. Vad skulle damen tänka? Jag föreställde mig att hon suckade uppgivet och muttrade för sig själv att mitt misstag symboliserade dagens ungdom och dess förfall. »Inte ens när folk är ute och promenerar kan de lägga undan sin smartphone – och att hålla i den klarar de tydligen inte heller av.«
När vi några sekunder senare passerade varandra på trottoaren hörde jag röster från en av hennes djupa rockfickor. Radiosporten. Kvinnan lyssnade på curlingfinalen. Kanske blev hon rentav glad över att ha mött en likasinnad när hon såg de röda och gula stenarna mot vit bakgrund på min snöblöta mobilskärm.