Min femåring bakade häromdagen. Han fick fria händer, ett beslut som påverkades starkt av att jag samtidigt behövde skriva klart en resa till Spelarbussen. Det började stabilt med ägg och strösocker. Sedan åkte en rågad matsked vaniljsocker ner i bunken. Därefter sockerbitar, kakao, sirap, farinsocker, kanel, florsocker, kardemumma, strössel, grön karamellfärg och tre stenhårda maränger som väntat på speltid sedan Gais låg i division ett.
Jag erbjöds smaka smeten. Jag ville inte smaka smeten. Jag smakade smeten. Man får välja sina strider, det vet jag lika väl som Gustav Svensson när han lydigt knallar upp till TV-studion för att få ännu en blåvit missräkning expertanalyserad i ansiktet. Tugga i dig den bara. Svälj smeten.
– Hur smakar den? ville femåringen veta.
– Som Yngwie Malmsteen och europeisk toppfotboll.
