Livet är fullt av överraskningar. Plötsligt sitter man där en lördagskväll och kräver rättvisa åt Fröken Snusk.
Under många år fann jag ingen anledning att titta på Melodifestivalen. Ännu töntigare var förstås att kokettera med sitt ointresse. Mello var bara en framgångsrik men andefattig maskin som fick pågå utan mitt engagemang, ungefär som Manchester City.
Förra året tyckte min dotter att vi skulle titta. Jag svarade entusiastiskt att det är klart vi ska. Det hade jag gjort även om hon föreslagit att vi skulle studera de intorkade yoghurtfläckarna på köksgolvet, ty i jakten på målet »ha trevligt tillsammans« är själva aktiviteten högst sekundär.