Efter att ha jobbat i köket på ett par av de bästa krogarna i USA öppnade Grant Achatz 2005 en egen restaurang i Chicago: Alinea. Han var 30 år vid tidpunkten och ett år senare utsågs Alinea till den bästa restaurangen i landet. 2007 rankades den som en av de 50 bästa i världen. Tre stjärnor i Guide Michelin och det serverades transparanta ätbara ballonger som smakade oxkind. Grant Achatz blev ett namn som förknippades med världsklass. Livet lekte.
Då drabbades han av cancer. På tungan. Läkarna upptäckte även metastaser i halsen och beskedet från kirurgerna – här tillåter jag mig själv att förenkla – var att man behövde operera bort tungan. Läkarna sade också att det var ungefär 50 procents chans att han skulle överleva, även om han opererades.
Men tungan var hans vapen, hans liv. Det var den som möjliggjorde hans drömmar. Sedan han kunde minnas hade han levt för att laga mat. Han hade jobbat sju dagar i veckan i olika kök i hela sitt vuxna liv för att bemästra matlagningskonsten. I helvete heller att han skulle operera bort sin tunga – och ändå riskera att dö.
Efterforskningar gjordes. Han hittade en klinik som föreslog en annan behandlingsform för just den här typen av cancer. Aggressiv strålbehandling och cellgifter istället för kirurgi. De som visste mest avrådde honom från den ännu mer osäkra behandlingen, men Achatz stod på sig och lät sig strålas.
